En skugga blott, av Maria Lang

Nu har jag läst färdigt den sista av de sex nyutgivna Maria Lang-deckarna. Den här utspelade sig mest i en lokal som jag inte riktigt förstod mig på. Fanns den eller något motsvarande på riktigt? Eller har Maria Lang hittat på den? Det verkade vara någon sorts klubb för humaniorastudenter och det var i och för sig en trevlig idé. Där fanns bibliotek och arbetsrum för både studenter och forskare. HumB. Det här är i och för sig väldigt långt före min tid, men den här typen av lokaler kan mycket väl ha funnits i Stockholm omkring 1950.

Boken börjar med att Puck oväntat kommer hem tidigare än beräknat från sin vistelse i Egypten där hon vårdat sin sjuka pappa. När hon kommer in i sin lägenhet hittar hon en död kvinna i sitt badkar. Då drar Puck omedelbart slutsatsen att Einar inte bara har varit otrogen utan också är skyldig till mordet. Det tycker inte jag alls är någon logisk slutsats, men man kanske kan skylla den på hennes panik när hon hittar liket hemma hos sig.

Maria Lang är inte särskilt snäll mot de kvinnliga huvudpersonerna. En av tjejerna är direkt dum i huvudet och en av de andra är inte någon särskilt framstående student. Båda är mest där de är för att jaga någon lämplig äkta man. Däremot är hon betydligt mer vänlig i sina beskrivningar av de manliga huvudpersonerna. Det verkar som antingen Einar eller Puck är lite halvt om halvt otrogna mot varandra i varje bok, fast de samtidigt är väldigt kära i varandra. Jag förstår inte riktigt det där. Det verkar åtminstone också som det är något lite mellan Puck och Christer Wijk också. Men jag antar att det är för mycket att hoppas på att det också kunde vara något lite mellan Einar och Christer? 😉

Hur som helst var det här fallet inte lika intressant som själva miljön, även om lite vinning nästlade sig in som motiv bland de vanliga kärleks- och passionsmotiven. En stor del av behållningen av de här deckarna för mig är den historiska miljön (historisk för mig, naturligtvis, inte för författaren). Bortsett från ojämlikheten på den tiden är det för mig en fascinerande tid. Särskilt nu när allt verkar så trassligt och hotfullt, känns det som en oskyldig tid då allt verkade enkelt och lättsamt (vilket det naturligtvis aldrig var på riktigt, men kanske Maria Lang levde i en så skyddad miljö).