En del lär sig aldrig…

Igår var jag ute på en resa. Av olika anledningar blev den betydligt längre än planerat. Jag åkte strax före halv sex på morgonen och var hemma strax före tolv på natten… Men värst av allt var att jag mitt i natten blev tvungen att gå hem i iskyla och snöslask. Det var verkligen hemskt. Jag hade bara trasiga basketskor med blankslitna sulor och – eftersom vädret var fint på morgonen – bara en långärmad t-shirt och en tunn fleecejacka.

När jag kom hem lovade jag mig själv att inte gå ut igen förrän våren var här på riktigt. Men idag sken solen så fint, trots att det var lite kyligt och det finns inga spår av snön längre. Gissa vad jag gjorde?

Jo, jag gick ut igen, en något längre promenad. Fortfarande inte alls lika långt som jag brukade för ett par år sen innan jag fick ont i lederna, men ändå en riktig promenad.

Så jag antar att en del aldrig lär sig. Går jag inte ut varje dag, känner jag mig som en tjock latmask.