Det bästa med min pappa
Det är tydligen fars dag nu på söndag. Jag har inte hängt med för tyvärr förlorade jag min pappa för flera år sen. I en av lokaltidningarna frågade en rubrik Vad är/var det bästa med din pappa? Så jag tänkte fundera lite på det en stund.
Mitt första svar är antagligen att han var ganska trevlig och snäll. Många människor man träffar är både sarkastiska och oförskämda, men pappa var vanligtvis väldigt trevlig. Han kanske retades lite ibland lite som en bror, men annars tycker jag han var jättebra.
Från min synvinkel sett är det ju ganska viktigt att vi hade mycket gemensamt och var ganska lika varandra. Han älskade till exempel böcker och att läsa. Som jag var han inte särskilt social, men jag visste att när jag behövde hjälp kunde jag räkna med pappa.
Han hjälpte mig med mina matteläxor och var den enda anledningen till att jag fick det betyg jag fick. Utan hans hjälp hade det gått mycket sämre för mig. Han körde mig nästan vart som helst dit jag behövde åka förutom de allra sista åren (eller när det inte var en utflykt som han tyckte var så viktig). Om jag var deprimerad eller orolig för något förstod pappa alltid, för han hade redan varit med om samma (eller nästan samma) sak tidigare och visste vad han skulle säga för att jag skulle känna mig bättre.
Jag har redan berättat om den gången jag skolkade från en friluftsdag på gymnasiet för jag kände verkligen inte för att spela något bollspel med mina klasskamrater (som inte tycket särskilt mycket om och det var helt ömsesidigt). Min klassföreståndare som hade hand om just den här dagen ringde för att kolla varför jag var borta (jag var minst sjutton då, så det förvånade mig faktiskt). Min pappa hade just kommit hem från jobbet och visste inte var jag hade varit under dagen, men jag kom ner för trapporna och hörde honom berätta för klassföreståndaren om min ”förkylning” eller om det nu var ”huvudvärk” eller vad det nu var, så uppenbarligen fann han sig alldeles av sig själv.
Tack så jättemycket, pappa! Det går inte en dag då jag inte saknar dig jättemycket.
När något nytt händer, som när Apple släppte iPad eller när vi fick veta att vi kunde ”köpa” mark på månen eller när Google började utveckla de förarlösa bilarna osv, tänker jag alltid att det skulle pappa ha älskat. Samma sak gäller alla de fascinerande upptäckterna i rymden angående Mars Pluto osv. Han skulle verkligen ha älskat allt det där.
På ett sätt känns det som om pappa aldrig har försvunnit alls. Vissa dagar känns det som han fortfarande är i närheten och jag hoppas han kan hålla sig ajour med alla de här nya intressanta upptäckterna. Om det är så, ha det så kul och njut av alltsammans, pappa! 
Science fiction som förutspår framtida teknologi…
Nästan ingen kan väl ha missat alla artiklar som listar alla lyckade och mindre lyckade förutsägelser om teknologin i ”framtiden” i Back to the Future.
Det fick mig att tänka på böcker som jag läst och hur många av dem som har lyckats relativt bra med att förutspå den tid som vi lever i idag.
Eftersom jag växte upp med en sf-fan har jag ärvt så många av pappas gamla sciencefictionböcker som jag ville ha. Flera av dem är från 1950-talet och framåt.
Förvånansvärt många av dem har missat totalt när det gäller dagens teknologi.
Ett stort undantag är Arthur C Clarke som tydligen har förutspått en massa saker – kanske inte just det vi använder dagligen, men i alla fall, ganska mycket.
Jag kan bara inte säga hur många böcker som ska utspela sig i ”framtiden”, dvs det 21:a århundradet som helt har missat utvecklingen av persondatorn, mobiltelefonerna och internet, flera av dem också tv. Dessutom är familjestrukturen fast i 1950-talet. Jag tyckte det var riktigt roligt att se att rymdskeppen styrs av en stor skeppsdator, men inget annat var över huvudtaget ”datoriserat”. Det fanns bara en expert ombord som kunde handha den datorn, astrogatorn, tror jag att han kallades.
Och det var självklart en han.
Man tycker ju att de skulle ha kunnat komma på något som har med datorer att göra, men tydligen inte. Det finns ”den kalla sömnen” eller ”den långa sömnen” (alltså någon form av stasis eller nedfrysning för senare uppväckning), rymdskepp som färdas snabbare än ljuset, alla sorters robotar, kloner, tidsresor och så vidare, men inte datorer, internet eller mobiler.
Det finns i alla fall ett stort undantag som jag tycker är väldigt intressant. Min pappa hade två böcker, 43000000 mil genom världsrymden och Mot slocknande solar, av en rysk-svensk författare som hette Vladimir Semitjov. Han kom till Sverige 1923 så antingen var hans böcker ganska gamla när pappa fick tag i dem eller så skrev han dem väldigt sent i livet eller kanske både och. Hur som helst nämns ”videotelefoner” som folk bär omkring i fickorna, och det är i stort sett det enda jag har läst om något i den stilen i sf-klassikerna.
Jag vet inte säkert om någon har klarat av att förutspå persondatorn och internet – inte i de där riktigt gamla böckerna, tror jag. Böcker som skrevs från 1980-talet och framåt klarar sig bättre, men det är förstås inte så förvånande.
”Rullstolsburen”?
Jag är lite sur på eufemismer som rullstolsburen. En gång för ganska många år sen var jag svårt sjuk. Jag dog nästan. Men jag blev helt frisk igen som tur var (eller vem vet? kanske hade jag haft mer tur om jag dött, det är ju svårt att avgöra). Under en kort period kunde jag inte gå själv, utan att ofta svimma av och ramla ihop var jag än var. Jag ska inte gå in på fler aspekter av sjukdomen, men hur som helst hamnade jag till slut i rullstol. Annars hade mina föräldrar och min syster fått bära/släpa på mig. Det gjorde de också om jag bara svimmade ute någonstans, fast rullstolen gjorde förstås allting lättare.
Men aldrig kände jag mig rullstolsburen. Jag hade inget alternativ – utom att bli buren av en eller flera familjemedlemmar. Så jag var definitivt rullstolsbunden. (Vad hade jag för alternativ? Att förbli liggande på en offentlig plats?)
Nu tycker jag absolut att den som har ett mer permanent funktionshinder ska få avgöra själv vad hon/han vill kalla sig, men jag har rätt svårt att tänka mig att man känner sig mindre bunden till rullstolen om man har ett permanent funktionshinder än om man bara tillfälligt är sjuk.
Om mobbning
Just nu är det mycket uppmärksamhet på mobbning. Personligen var jag mest utfryst och utesluten i skolan och inte faktiskt mobbad för det mesta medan jag gick i skolan. Mobbning började senare. Jag tänker inte gå in på det nu, för det är för jobbigt för mig, men med tanke på mina tidigare erfarenheter så har jag ändå ett par idéer. Eftersom jag har blivit mobbad och blev ”passivt mobbad” i skolan kan jag lätt föreställa mig hur det skulle vara att bli ”aktivt mobbad” också.
Första åtgärden och enklaste:
Vad jag undrar över är varför de här tonåringarna och barnen inte raderar sina konton på sociala medier och skaffar nya under nya namn. De gånger jag känt mig förföljd och utsatt för obehaglig uppmärksamhet online, har jag tvingats radera hemsida, konton på social medier osv och börjat om igen. Hur svårt kan det vara? Naturligtvis har jag meddelat mina riktiga vänner var de kan hitta mig.
Min andra idé är detta:
Jag vet i och för sig att jag är annorlunda och det är naturligtvis en anledning till att folk tycker så illa om mig, men det finns faktiskt en fördel med det. Om någon hade aktivt mobbat mig i skolan skulle det inte ha gjort mig ett dugg att bli tvungen att flytta till en annan skola och börja om igen. Eftersom jag är den jag är, vilket också innebär att jag är en pessimist, skulle jag i och för sig inte lita på att det skulle hjälpa, men jag skulle inte tveka att ge mig iväg. Det skulle vara så mycket bättre att lämna mobbarna bakom mig och få avsluta skolgången ifred.
Slutligen, och det är är den svåraste delen och den dyraste, men lyckligtvis måste de flesta inte gå igenom den. Om hela familjen är måltavla för trakasserier och mobbning, att på något sätt få föräldrarna att gå med på att flytta till en annan stad.
Ja, jag håller helt och hållet med om att det är synd att offret/offren ska behöva flytta på sig, men att envist stanna och lida är väldigt likt en person som insisterar på att utnyttja sin förkörsrätt när man är på väg rakt mot en lastbil som har fel på bromsarna. Visst, enligt trafikreglerna så har man ju rätt, men man är ju lika död och krossad om lastbilen kör över en.
23 påståenden om mig
Den här memen hittade jag på Boklyckan och Sagan om sagorna.
Jag heter Camilla, men kallar mig ofta för MilliLinnea och Ilirwen (på engelska).
Jag är för tillfället lite illamående.
Jag är bra på att stava och korrekturläsa (vilket är tur, för det är faktiskt mitt jobb),
Jag tycker inte om djurplågeri, grannar, cyklister, elaka människor i allmänhet.
Jag är dålig på att vara social (i verkligheten, på nätet går det lite bättre).
Jag läser (just nu, Hedvig Elisabeth Charlotte av My Hellsing, som handlar om en sjuttonhundratalsdam, gift med Gustav III:s bror, hertig Karl)
Jag gillar böcker, historia, språk (och alltså också historiska tv-serier).
Jag sjunger inte alls för jag kan inte sjunga.
Jag älskar min familj, inklusive de fyrbenta, och för övrigt nästan alla djur i världen.
Jag är inte speciellt bra på att göra praktiska saker, tyvärr.
Jag föredrar te framför kaffe (men älskar iskallt vatten), landet/skogen framför staden (men större städer framför mindre).
Jag tycker om goda grönsaker (som avokado, grönkål och zucchini), choklad och hembakat bröd.
Jag är beroende av böcker, naturligtvis :).
Jag har på mig en blå långärmad t-shirt och blå sweatshirtbyxor.
Jag dricker ingenting just nu, men drack just ett stort glas iskallt vatten för det är väldigt varmt ute.
Jag lyssnar på gammal musik, dvs klassisk (särskilt barockmusik) och lite äldre pop och rock (åttiotal och nittiotal).
Jag blir arg på dumhet, framför allt hur extremt självsäkra dumma människor är, det är farligt, se nedan.
Jag blir rädd av allt hemskt som händer i världen just nu.
Jag önskar mig en bättre framtid, både för min familj och för andra.
Jag är pinsamt dålig på praktiska saker, till och med ganska enkla saker som ett barn kan göra, t ex stryka kläder.
Jag är uppvuxen i Västergötland, där jag gärna vill vara kvar, men tyvärr i en vidrig liten håla, som jag gärna skulle flytta ifrån.
Hittade också några extra punkter på Sagan om Sagorna, som jag gärna ville lägga till också.
Jag är helt fantastiskt bra på att – hm – vet inte om jag är helt fantastiskt bra på något, men som jag nämner ovan är jag faktiskt ganska bra på stavning, grammatik och korrekturläsning/redigering av text, dessutom språk som t ex engelska och franska.
Jag gillar att jag drömmer om stora förändringar till det bättre, både för mig själv och världen. Alltså att jag vågar drömma om att börja om när man kört fast lite i livet.
Uforskade en region i Second Life
Regionen jag just besökte är fascinerande. Den heter Leka – Nordan om Jorden. De flesta regioner i Second Life har förresten inte svenska namn. Klicka på bilden om du vill se mer från samma ställe.
iPhone 6+ (och 6)
Jag har fått möjlighet att använda både iPhone 6+ och iPhone 6. Det är ju lite ”gamla nyheter”, det vet jag, men jag tänkte ändå dela med mig lite av mina intryck. Före iPhone 6+ har jag använt (och använder faktiskt fortfarande) en iPhone 4. Jag älskar den och är fortfarande riktigt nöjd med den.
Min iPhone 6+ älskar jag också. Jag älskar den stora displayen, jag älskar den fantastiska batteritiden. För att vara rättvis har faktiskt min gamla iPhone 4 också bra batteritid fortfarande. Eftersom jag nu har en iPhone 6 skulle jag kanske ha kunnat klara mig utan några ebokläsare, surfplattor mm, utom för en sak: trots den är jättebra batteritiden skulle jag antagligen behöva ladda telefonen varje dag. Som det är nu, med vanlig telefonanvändning, räcker den i 5-6 dagar, precis som min gamla iPhone. Som min gamla, gamla iPod Touch gjorde när den var ny (fast den är fortfarande ganska bra, bara lite för liten). Att använda ebokläsare drar ner på mitt batteriutnyttjande. Jag ska inte börja tjata om hur fantastiskt bra batteritid mina ebokläsare har. (Tyvärr fungerar inte min älskade Cybook Odyssey Frontlight just nu, eller snarare fungerar inte utan att jag använder laddningskabeln, inte för att ladda utan för att starta enheten. Om den inte går att reparera tänker jag göra så, men jag hoppas fortfarande att det lilla problemet med on/offknappen kan åtgärdas).
Tyvärr har den iPhone 6 som jag haft händerna på varit problem med ända från början. Två gånger har ägaren fått lämna in den för att reparera den (båda gånger dog den när den behövde laddas). Där kommer nästa problem med den – den otroligt dålga batteritiden. Jag har läst någonstans att folk i allmänhet uppfattar båda iPhone 6 som att de har bättre batteritid än äldre telefoner. Jag vet inte hur det är med 5 och 5s för dem har jag ingen erfarenhet av, men jag vet att iPhone 6 är betydligt sämre än 4 och 4s. Det är också det intryck jag fick när jag läste på om de två nya telefonerna. 6+ har både större skärm och bättre batteritid, 6 har bara större skärm, fast inte lika stor.
Om iPhone 6 hade fungerat som den skulle och haft bättre batteritid vet jag inte vad jag hade valt. Kanske hade jag nöjt mig med 6:an för jag har ju mina ebokläsare för att läsa på och datorn att skriva på. Jag vet att det finns ”power banks” som man kan ladda och ta med sig, men jag är rädd att ett så dåligt batteri snart dör ändå, så det är nog inte värt det.
En del recensenter har klagat på storleken när det gäller iPhone 6+. Det förstår jag inte det alls. För mig är det lätt att hålla i vilken som helst av mina iPhone, i min hand som är relativt liten. Visst måste jag använda andra handen på pekskärmen (tycker inte det är en perfekt översättning av touch screen, men det får duga), fast det måste jag göra med mina äldre prylar också.
Min slutsats: iPhone 6+ är fantastisk. Om du gillar Apple-prylar och inte vill ha mer än en pryl, välj den här.
20 inte helt bokrelaterade frågor
Detta är en enkät som jag hittade på Lottens Bokblogg.
.
1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Svårt att säga. Jag ser mest på deckare och det vore ju inte så kul. Dessutom utspelar sig de flesta inte i Sverige, men det här är ju ändå bara fantasi så – kanske Unge Kommissarie Morse, Grantchester eller Mr Selfridge. Fast å andra sidan vore nog Star Trek bäst, för den framtiden ser mycket trevligare ut än de där tre seriernas förflutna.
2. Vad ville du bli när du blev stor, när du var barn?
Trots att jag älskade mina föräldrar som var lärare och min favoritplats var biblioteket, så var det några andra yrken som fångade mitt intresse som väldigt liten. En period ville jag bli astronaut (inte helt realistiskt…) eller arkeolog (vilket inte heller visade sig vara så realistiskt, tyvärr):
3. Vilken är din favoritdoft?
Dofter är viktiga för mig men det beror lite på sammanhanget. Mat, desserter, frukt och choklad kan lukta väldigt gott, men jag uppskattar också doften i naturen eller trädgården.
4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Långt ute i skogen.
5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Förhoppningsvis skulle jag ha tillgång till något fantastiskt försvarsvapen och rädda oss allihop. Men i verkligheten: skrika och gråta och krama min familj.
6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?
Mycket skulle vara likadant som nu, men jag skulle troligtvis vara fysiskt starkare och mer accepterad och tjäna mer pengar.
7. Vilket är ditt favoritverktyg?
Verktyg? Jag är totalt opraktisk, tyvärr, så jag vet inte.
8. Vad gör du om tio år?
Om jag ska tänka positivt så är det nog ungefär som nu fast bättre. Jag bor förhoppningsvis någonstans där jag trivs och jag har förhoppningsvis barn. Tyvärr är jag nog fortfarande singel.
9. Vilken är din bästa danslåt?
Jag dansar inte, men tycker om alla möjliga sorters musik. På Lottens Bokblogg står det Dancing Queen, så jag säger väl samma sak. Det är en jättebra gammal låt.
10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Jag skulle sy hela familjens kläder.
11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?
Investera i ett väldigt bra ställe att bo i och i övrigt säkra framtiden. Jag skulle insistera på att min syster slutade jobba och så skulle vi förvalta pengarna på något bra sätt. Dessutom skulle jag vilja ordna så jag kunde skänka en hel del pengar till olika saker som jag tror på.
12. Vad tycker du om ordet hen?
Först tyckte jag bara att det var ett bra försök, men trodde inte att det skulle slå igenom. Nu verkar det faktiskt som att det gör det, så det är väl okej. Bra idé.
13. Vilket är ditt bästa recept och varför?
Jag är inte så huslig och hopplös på att följa recept. Men jag får väl säga våra hemgjorda veganska pålägg – hummus tahin, bruna bönans röra och röd linsröra.
14. Vad tycker du om köttkonsumtion?
Jag tycker väldigt illa om den av väldigt många anledningar. På grund av all grymhet och hänsynslöshet mot djuren. På grund av miljöförstöringen och på grund av orättvisorna mot svältande människor i tredje världen.
15. Är du beroende av något?
Min familj (inklusive djuren), böcker, choklad, iskallt vatten, avokado, växter…
16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Hm… Min nostalgiska sida? Klassisk musik, åttiotalsmusik, nittiotalsmusik…
17. Vad gör dig riktigt förbannad?
Otrevliga människor som avsiktligt bråkar och försöker tysta människor med sina härskarfasoner. Och grannar och cyklister… 😉
18. Har du något riktigt bra husmorstips?
Nja, det kan jag inte säga. Men jag tycker det är viktigt att använda giftfria produkter i hemmet precis som överallt annars.
19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?
ICA-reklamen. För några år sen: Teliareklamen.
20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Ja, ganska, fast smalare och ledsnare och mer desillusionerad.
Intressant föredrag
Idag gick jag och hörde på ett väldigt intressant föredrag om den norska motståndsrörelsen under andra världskriget, eller snarare samarbetet mellan motståndsrörelsen och svenskar i Dalsland och övriga gränstrakter.
Det var en aning överraskande för mig att det lantliga och i mina ögon ganska primitiva landskapet, hade ett så hjältemodigt och äventyrligt förflutet.
Kvinnan som höll föredraget hade skrivit en bok om det här samarbetet med motståndsrörelsen och var också inblandad i en utställning som nog var början till boken och föredraget som jag lyssnade på idag.
Något jag inte hade någon aning om förrän idag var att under kriget var att det här området var förbjudet för utomstående på grund av risken för spioneri.
En lite kul historia handlade om ett litet finsk krigsbarn, som hade varit lite för observant på gården där hon bodde. Hon hade hittat ett väldigt fint stycke sidentyg (en fallskärm) gömd i ladan och man måste komma på ett sätt få henne att hålla tyst. Så en man som samarbetade med motståndsrörelsen och som var känd för att vara bra med barn, åkte hela vägen ut i skogen och gav henne en väldigt dyr fin docka, på villkor att hon höll tyst. Man fick se ett foto av flickan som kramade två dockor, varav en antagligen var ”mutan”.
En betydligt mindre rolig historia var om en svensk som hela livet ut var måltavla för hotelser från gamla nazister.
En del i publiken hade egna berättelser att dela med sig av. En av dem var fruktansvärt sorglig. Systern till en man som var med i motståndsrörelsen var journalist och hon var inte tillräckligt försiktig och blev tagen av tyskarna och skickad till ett koncentrationsläger. Vid slutet av kriget fördes hon med de berömda svenska vita bussarna, till Helsingborg, men redan första natten där, dog hon. Tvärt emot vad man kanske skulle kunna tro var mamman lycklig att dottern fick dö i Sverige (alltså inte i en gaskammare).
Jag är glad att jag tvingade mig upp ganska tidigt idag, trots förkylningen (som inte är så illa, men i alla fall) för att gå och höra på det här föredraget. Det var fascinerande och jag fick veta så mycket om en tid i vår historia, som inte är så välkänd för allmänheten. (Till exempel var mycket av det här materialet hemligstämplat tills helt nyligen).
Om WordPress
Nyligen la jag ut ett inlägg om Gravatar, profilsidan från Automattic som äger WordPress. Jag tänkte att jag skulle nämna ett par saker om WordPress också.
När man skriver upp sig för ett konto på WordPress.com kan man få en blogg om man vill, men till att börja med får man ett användarnamn, så man kan kommentera på WordPressbloggar man följer. Och på tal om att följa…
Med WordPresskontot följer en bloggläsare. Man kan lägga till vilken blogg som helst, inklusive de från Livejournal, Dreamwidth, Tumblr och Blogger. På så sätt kan man samla alla bloggar man följer på ett ställe, en panel, som på Tumblr.
Som jag nämnde tidigare, får man också en Gravatarprofil.
Bloggen har annonser ibland (om man inte är inloggad), men det är en väldigt bra bloggplattform. Man kan också uppgradera till premium och få ett domännamn, extra utrymme för foton med mera.
Om man vill ha en blogg utan annonser måste man uppgradera eller skaffa en egen, personlig WordPress-blogg/hemsida. Då behöver man ett webbhotell och ett domännamn. Det kan vara lite komplicerat, om inte en särskild tjänst som lägger upp en WordPressblogg/hemsida ingår i webbhotellet. Vi har det, så det var inte alls komplicerat, men jag vet att det här med att lägga upp databaser kan vara jättejobbigt.
WordPress var i början inte så bra på foton och andra mediafiler som till exempel Tumblr. Nu är det mycket bättre. Jag kan inte påstå att det är fullt så enkelt som på Tumblr när det gäller det här, men det är på gång.
Vad man inte får på WordPress är lika mycket av ett community som på Livejournal och Dreamwidth. Gravatarprofilen finns ju och systemet av kommentarer och ’gillanden’ (man kan faktiskt också gilla kommentarer nu), men det finns inga grupper eller community. Det går att söka på WordPress efter bloggar om ämnen man är intresserad av, men jag måste säga att det har varit rätt svårt. Sökfunktionen fungerar inte särskilt bra. Jag har använt vanliga sökmotorer i stället och då kommer bloggar av alla sorter med, oavsett plattform. Fast det gör naturligtvis ingenting, man kan ändå följa dem genom bloggläsaren, fast då kan man inte ’gilla’, reblogga och kommentera inom bloggläsaren.
