Bleak House
Den här gången vill jag ta upp Bleak House, som bygger på en klassisk roman av Charles Dickens. En väldigt bra serie. Jag älskar historiska serier, lika mycket som deckare – en del i alla fall. För er som inte känner till serien, kan jag nämna att Gillian Anderson från Arkiv X spelar Lady Dedlock. Det finns fullt av andra kända (och duktiga) skådespelare, mest brittiska.
Det här är en sorglig historia om tre föräldralösa unga människor av mystisk bakgrund, ett rättsfall som har hållit på under generationer och obesvarad kärlek, för att nämna några ingredienser. Du kanske tycker att det låter som en vanlig såpa, och på ett sätt kanske det var vad Dickens avsåg, men jag tycker det har gjorts mycket bättre än så.
Här finns en massa elände och orättvisor, men jag antar att det var så på Dickens tid. En annan sak som kanske förvånar moderna tittare är den något överdrivna vänskapen mellan flera av de unga tjejerna i serien. Kanske var folk mer temperamentsfulla på den tiden, eller så visste kanske inte Dickens så mycket om unga kvinnor.
En annan sak som kanske inte alltid framgår för moderna (eller svenska) tittare, är Dickens sätt att hitta på humoristiska namn på karaktärerna. Dedlock – deadlock – något man kanske kan säga om rättsfallet, Flite – flight – om en kvinna som har en massa fåglar. Nemo (ingen på latin) – ett alias för en man som har ett hemligt förflutet. Den här listan kan förlängas, men det räcker väl nu. En del namn kanske han bara valde för att de skulle låta absurda, men andra har någon form av avsiktlig mening.
Hur som helst, om du tycker om historiska serier, får du inte missa den här (om den nu går en gång till). Om du tycker om klassikerna har du ännu större anledning att se Bleak House. Kom igen, du vet att du vill.
C.R.A.Z.Y
På juldagen 1960, föds Zac, som fjärde sonen i en familj som så småningom får totalt fem söner. Redan när han föds, dör han, men läkarna lyckas få liv i honom. Då tappar hans äldre bror honom i golvet. Under de följande tjugo åren dör Zac nästan två gånger till.
Zac visar sig tidigt vara annorlunda än sina bröder. Han har t ex en vit lock i håret. Hans religiösa mamma får snart intrycket av att han är någon form av kristusgestalt, särskilt älskad av Jesus. Hon tror att han har förmågan att bota sjuka. Vad han definitivt kan är att få sin yngste bror att sluta gråta och somna snällt.
Zac är ovän med åtminstone en av sina äldre bröder men annars älskar alla honom. Själv älskar han sina föräldrar, men märker snart att han har karaktärsdrag som gör att pappan betraktar honom med tvivel och oro. Är Zac kanske ingen ”riktig” man? Redan innan Zac är vuxen kämpar han emot sin personlighet. Han vill ju inte att pappan ska sluta älska honom.
Innerst inne inser Zac snart att han inte är som andra pojkar. Han dras till andra killar, bl a kusinens sexige pojkvän. De två röker marijuana tillsammans på ett rätt så intimt sätt.
Till slut kan inte Zac dölja sin rätta läggning längre, och det blir en explosiv uppgörelse med pappan, som kör iväg sonen. Zac försvinner då ur landet (Kanada) och reser till Israel för att fullgöra pilgrimsresan som mamman alltid drömt om att göra.
Samtidigt drabbas familjen av en katastrof, just när Zac nästan lyckats bli vän med sin äldre bror.
I filmen får man följa ungdomskulturen under tjugo år. Det blir mycket musik och sjuttiotalsmode.En sak som jag personligen uppskattade var att filmen var på franska.
Jag tyckte mycket om den här filmen, trots att den var ganska sorglig. Ändå slutar den lite hoppfullt. Om du gillar historia och musik kanske du kommer att gilla den här filmen.
Se den, om du tycker att det här låter intressant, annars finns det ju många andra filmer du kan välja.
