Drömmar ur snö av Anna Jansson
”Visst är det skönt att tonåringarna har sysselsättning hemma med sina datorer. Då vet man ju var man har dem. Eller?
”Vi söker ett ansikte till vår nya sminkkollektion. Kan vi ses så jag får ta några bilder. Sminket får du givetvis behålla oavsett hur det går. Och du, lova att det stannar oss emellan. Det här är vår hemlighet.”
Vem möter tonåringerna i cyberrymden? Och vart kan det locka dem? En 14-årig flicka försvinner på väg hem efter skolan. Dagen därpå hittar man hennes kropp i skogen. Kriminalinspektör Maria Wern får utredningen på sitt bord, och när ytterligare en flicka försvinner ligger paniken på lur och man söker en syndabock bland samhällets utstötta.
I Anna Janssons deckare ställs ofta intressanta och angelägna frågor om vårt samhälle. I Drömmar ur snö handlar det om vad som sker när vi inte längre har råd med ett fungerande rättsväsende, när vår medkänsla med de mest utsatta upphör och människor tar lagen i egna händer.”
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.6 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2014-11-30
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113068206
Jag ska väl inte säga så mycket om handlingen, eftersom beskrivningen ovan redan går in på vad det rör sig om. Hur som helst, boken är välskriven och spännande. Jag blir lite konfunderad av ett par saker som inte stämmer överens med tv-serien. Men å andra sidan finns det ju ingen anledning att det ska vara exakt likadant. Om jag inte har missuppfattat verkar boken utspela sig tidigare i serien, men också någon annanstans än på Gotland. Kan det verkligen stämma? I övrigt kan jag bara upprepa, vad jag ofta säger i mina recensioner, att jag kan rekommendera boken till den som gillar ”vanliga” deckare/kriminalromaner, alltså inte i första hand spänningslitteratur. Jag ger boken en 4 av 5 möjliga.
Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.4 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2013-03-04
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113051369
Så här står det om boken på Bokus sida:
”Rutger Hammars stuga Lillborgen ligger på Ön i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla.
Men när Puck Ekstedt under en promenad överraskas av ett skyfall och tvingas fly in under en gran gör hon ett makabert fynd: en av Hammars gäster ligger där strypt med en röd sidenscarf om sin hals.
Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.
Det visar sig att gästerna alla knyts samman genom kärleksband och svartsjuka. Alla verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren.”
Jag lånade den här deckaren på biblioteket, efter att läst en onekligen välskriven och spännande deckare, också den lånad från biblioteket, som var både hemsk och sorglig. Då lovade jag mig själv att mest läsa barn- och ungdomsböcker framöver, åtminstone ett tag. Det gjorde jag också, men jag började till slut längta efter något annat. Då kom jag att tänka på Maria Langs klassiska deckare, som nu givits ut igen (vissa av dem i alla fall). Man kan åtminstone lita på att inget alltför upprörande händer i dem. De är så härligt, just klassiska deckare.
Allt det där man vant sig vid i de gamla deckarna finns med, eller i alla fall det mesta. Det känns bra. Jag gillar inte de moderna psykologiska spänningsromaner som är så vanliga nuförtiden. De är bara så fruktansvärt upprörande för det mesta.
Det är egentligen bara en sak som retar mig lite, när det gäller Maria Langs deckare. Ingen av hennes huvudpersoner är någonsin motiverade av något annat än kärlek och sex. Man blir lite trött på det i längden. Fast det är bara ett litet klagomål.
Puck, Eje och Christer Wijk passar så bra ihop. Man anar (eller är det bara jag?) någon sorts antydd kärlekstriangel där. Jag tror att man skulle kunna skriva en massa härlig fanfiction om serien, gärna med lite slash mellan Eje och Christer Wijk. Hihi. Något säger mig att författaren kanske skulle förstå.
Medan mörkret faller av Anna Lihammer
Lysande skrivet om en skrämmande, avlägsen men ändå sorgligt välbekant tid.
Det är 1934. Mörkret faller över Europa. Det blåser kallt här hemma i Sverige. En högt uppsatt akademiker i Uppsala, hittas mördad på ett lika speciellt som bestialiskt sätt. Uppsalapolisen vill inte ta i fallet med tång så de skickar efter en kriminalkommisarie från 1930-talets Rikskrim. Det blir den udda Carl Hell som får uppdraget. Han tvingar sig till att få med sig en socialistisk polissyster eftersom ingen av de andra kollegorna är lika intelligent och självständig. Jag behöver väl knappast säga att det är ett mycket ovanligt och impopulärt beslut?
Jag tycker särskilt mycket om historiska deckare och den här visade sig vara både historisk, väldigt välskriven och fascinerande. Inte konstigt att jag läste intensivt och avslutade boken så snart det bara var möjligt. Den som till äventyrs har läst mina recensioner tidigare vet nog också att det är enormt viktigt för mig att huvudpersonerna är sympatiska (mer eller mindre) och jag skulle nog säga att de här två är det. Det är inte nödvändigt att alla är jättesnälla och mysiga, det är inte alls så, men i vanliga fall brukar de flesta personer i deckare vara så extremt osympatiska att jag inte orkar bry mig om vad som händer dem. Så är det lyckligtvis inte i Medan mörkret faller. Särskilt Carl Hell, med sitt traumatiska förflutna fängslar mig. Maria Gustavsson har också sina komplicerade hemligheter med sig i bagaget.
Författaren är arkeolog, vilket känns som en bra bakgrund för en deckarförfattare.
Boken finns att låna som e-bok från biblioteket, men finns naturligtvis också att köpa i flera olika format. Jag lånade den, men tänker köpa den nu.
Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen i den här planerade serien om krimininalkommissarie Hell.
