Den gröna cykeln/Wadjda

Nyligen såg jag den arabiska filmen Den gröna cykeln. Ända sen jag läste om filmen första gången ville jag se den och nu häromkvällen fick jag min chans (fast den åt upp en hel del bandbredd). Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag får se en så ”exotisk” dvs ovanlig film (eller snarare från ett ovanligt land och på ett ovanligt språk). Jag måste erkänna att jag visste väldigt lite om Saudiarabien förutom det här med oljan och hur kvinnorna behandlas. Det där senare bekräftades under hela filmens gång. Man kan säga att det är ett återkommande tema – förtrycket av kvinnor.

Wadjda som är tio år önskar sig en cykel, för hennes bästa vän Abdullah som är en jämnårig pojke har en och hennes högsta önskan är att cykla ikapp med honom och vinna. Hon är egentligen inte särskilt snäll mot Abdullah, utan svarar ganska ovänligt. Han däremot är beredd att göra vad som helst för henne. En väldigt gullig liten kille.

Wadjdas pappa bor inte längre hos henne och mamman och efter hand börjar man förstå varför. Mamman gör allt hon kan för att hålla honom på gott humör och följer benhårt alla regler som kvinnor måste följa. Hon slits mellan mannen och möjligheten att leva ett mera modernt liv, med hjälp av sin väninna som arbetar på ett modernt, nästan västerländskt sjukhus. Väninnan är beredd att ordna ett jobb åt henne där, men i sista stund backar mamman ur. Tyvärr hjälper det henne inte.

Wadjda är lite av en rebell, bortsett från det här med cykeln, som visserligen passar bra in i hennes personlighet i övrigt. Hon lyssnar på västerländsk musik, hon har ett par träningsskor på sig under sin långa svarta klänning. När andra flickor springer när män är i närheten, bryr sig inte Wadjda ens om att rätta till slöjan. En dag kommer hon rentav till skolan utan att ha den på sig och får order om att klä sig mer heltäckande. Hon saknar egentligen intresse för studier och läser inte särskilt bra, till den dagen hon inser att hon kan vinna en massa pengar i Korantävlingen som Religionsklubben ordnar varje år. Koranen är visst oerhört mycket mer komplicerad än jag visste tidigare. Tävlingen är för övrigt bara ett sätt av många, som Wadjda tar till för att tjäna ihop pengar till den efterlängtade cykeln. Den allmänna åsikten i Saudiarabien (och kanske i andra muslimska länder) är att flickor inte ska cykla av flera skäl. Man tror rentav att det kan förstöra deras förmåga att i framtiden föda barn.

Filmen är full av scener som verkligen känns, som när man får veta varför pappan inte längre bor hos Wadjda och mamman, eller när Wadjda med stort intresse studerar pappans släktträd, som saknar kvinnliga namn. Hon rättar till det, men upptäcker att pappan knycklat ihop och slängt hennes handskrivna papper. Man får ett intryck av att det är då hon verkligen inser vilken situation hon och de andra flickorna lever i. Egentligen borde hon ha förstått tidigare, men Wadjda är en ganska självupptagen flicka. Hennes mycket Korankunniga klasskamrat Salma blir bortgift redan vid 10 års ålder, men får tydligen fortfarande gå i skolan. En äldre flicka, som Wadjda hjälpt förmedla en kontakt med den äldre flickans bror (för att få ett tillstånd att träffa en pojke), blir tagen av sedlighetspolisen, relegerad och bortgift. Inget av detta berör Wadjda särskilt mycket. Två andra äldre flickor blir uthängda för att de är ”syndiga”. Jag förstod inte exakt vad de gjort sig skyldiga till, förutom att läsa veckotidningar, men det antyddes att de hade en kärleksrelation.