Tyst vittne
Tyst vittne har gått i flera säsonger. Själv har jag nog sett tre, men den hade redan gått flera säsonger när jag började. Den började någon gång på 1990-talet. Hur som helst, om du har sett den amerikanska tv-serien Jordan rättsläkare (Crossing Jordan) så känner du till ”rättsläkargenren”.
Personligen tycker jag bättre om Tyst vittne än Jordan rättsläkare. I och för sig har jag en favoritkaraktär i båda serierna, bara en, vilket är synd, men hur som helst tycker jag oftast bäst om brittiska serier.
Den utspelar sig i London, på ett universitet (antagligen Londons universitet, men vad vet jag, det kanske finns flera), på rättsläkaravdelningen. Där arbetar två läkare under en tredje läkare som är professor, med att obducera lik. De löser fall åt polisen, eller så kan de avfärda misstankar om brott.
Till skillnad från den amerikanska motsvarigheten, innehåller den här inga särskilda ”effekter”. Det finns ingen speciell polis, som Woody, spelad av Jerry O’Connell. Istället dyker det upp olika poliser varje gång.
Ibland, men inte ofta, får man se lite av karaktärernas privatliv. Det är inte alltid det är så trevligt. Till exempel började förra säsongen med att professor Leo Dalton, chefen, förlorade sin fru och dotter i en hemsk olycka då en bil körde rätt in i ett kafé.
I Jordan rättsläkare retar jag mig på nästan alla huvudpersonerna. Det gör jag åtminstone inte i Tyst vittne.
Det är en intressant serie, och ibland ganska spännande. Jag kan faktiskt inte säga något negativt om den, utom kanske en sak. Min stressade syster klagar över att hon har svårt att koncentrera sig. Avsnitten är nämligen rätt så långa. Långfilmslånga. Kanske var de avsedda att visas i två delar, och i så fall är det fråga om en längre serie, med kortare avsnitt. Lite grand som Jordan rättsläkare. Personligen föredrar jag avslutade avsnitt, och långfilmslångt är bara lite tjatigt på grund av reklampauserna. Hade serien visats på SVT hade jag föredragit det.
Men hur som helst, kan jag verkligen rekommendera den ifall du gillar deckarserier, fast gärna lite ovanligare såna. En liten detalj bara. I början och slutet spelas en vacker melodi. Det låter som gregoriansk sång, eller i alla fall någon form av religiös stämsång. Jag är inte direkt expert på den typen av musik, men vackert är det. Och så en sak till… Jag tycker faktiskt att den yngre manlige obducenten är rätt så gullig, fast kanske inte så jättesnygg. Om det nu betyder något för någon.