Hundar vägrar vara med om de blir orättvist behandlade
I den här artikeln beskrivs en serie experiment. Dessa experiment visar att hundar, precis som människor och primater, har en känsla för rättvisa och reagerar när de känner sig orättvist behandlade. Det här är ingen överraskning för mig. Vi har haft hundar i min familj sen jag var fem år och de verkar definitivt bli avundsjuka på varandra och kräva sin rätt på sitt eget sätt.
Häromdagen läste jag att en annan forskare påstår att katter inte ”bryr” sig om sina människor. Jag undrar vad hon bygger det antagandet på. Vi har haft katter sen jag var nitton, flera stycken, och de flesta av dem verkar definitivt bry sig, men några av dem verkar bry sig lite mindre. Om ingen katt över huvud taget bryr sig, och bara spelar teater, för att lura oss att tro att de gör det, varför göra sig det besväret, när andra katter får mat och husrum och får gå till veterinären om det behövs, utan att fejka tillgivenhet? Jag tror att det är att överskatta deras skådespelartalang lite grand.
Och hur var det förr då?
Fast jag är väldigt intresserad av historia, gör mina studier mig ganska deprimerad. Jag läste ett exempel på vår medeltida moral taget ur Västgötalagen. Det handlade om när en ”lekare” dvs underhållare hade blivit slagen på en marknad. Den enda ”rättvisa” han kunde få var att man rakade en bit av svansen på en kviga – märk väl en kviga, inte en tjurkalv – och smetade på fett. Sen fick lekaren hålla sig kvar vid svansen och försöka hålla sig på benen – för hans fötter skulle också vara nerkladdade med fett. I lagkapitlet förekom också några rader om en trälkvinna, och det var naturligtvis inte till trälkvinnans fördel. Med andra ord, löst folk som underhållare, kvinnor och djur, skulle inte vänta sig någon rättvisa alls. Det enda som hänt sedan dess är att lekarna har fått fler rättigheter, om de är män i alla fall…
