Tvåspråkighet

Jag läste just den här fascinerande artikeln om tvåspråkighet. Det är skönt att känna att jag åtminstone har gjort en bra sak i mitt liv. Dessutom fick den mig att tänka på min faster som föddes så tidigt på 1900-talet att hennes första främmande språk var tyska, inte engelska. Hon läste engelska också, och jag utgår ifrån att hon lyckades lära sig det mer eller mindre flytande, eftersom hon åkte till USA och hälsade på sina ”pojk-kusiner” och stannade kvar och arbetade och bodde i New York i några år.

Mycket senare i livet bestämde hon sig för att läsa italienska och lyckades lära sig det så bra att hon klarade sig i Italien dit hon åkte på semester. Hon kunde beställa mat på restauranger, läsa tidningar osv. Hon var mellan sextio och sjuttio då.

Det skulle inte vara konstigt om det visade sig ha hjälpt henne när hon blev gammal. Hon blev nästan 97 år, tillfrisknade från lunginflammation några år tidigare och blev aldrig senil.

Jag har velat lära mig ett eller två språk till flytande, men jag har haft lite problem med att välja vilket/vilka och med motivationen. Kanske måste jag nöja mig med att kunna de andra bara så bra att jag kan läsa och förstå dem.