Dec 17
Posted on
torsdag, december 17, 2015 in
Barnböcker, FantasyJag har ganska nyligen läst tre andra barnböcker i en serie av samma författare, och de var också bra, men jag måste säga att jag tycker mycket bättre om den här.
Den handlar om två barn, tvillingar, vars föräldrar ligger i skilsmässa och därför skickar föräldrarna dem på besök till farbror Eliot och hans vän Carl på landet. De bor i ett stort hus, där det visar sig hända märkliga saker. Ja, till och med nere i samhället med järnvägsstationen händer det mystiska, spännande saker.
Mer ska jag inte berätta om handlingen. Jag ska bara säga att det här är en välskriven och spännande bok. Visserligen är den avsedd för barn 9-12 år, men om man tycker om barnböcker, så kan jag verkligen rekommendera den.
aug 20
Posted on
torsdag, augusti 20, 2015 in
Barnböcker, Fantasy, RecensionerFrån Bokus hemsida:
Så fort Ellinor får syn på smyckeskrinet känner hon att hon måste ha det. Hon hittar det längst in i den överbelamrade loppisboden, nerstoppat i en gammal potta. Skrinet är förtrollande vackert – guldfärgat med en sådan där liten ballerina som dansar när man vrider upp den inbyggda speldosan. Ellinor tycker att det borde vara dyrt, så hon blir ganska förvånad när den lite märkliga kvinnan i affären bara ger det till henne. ”Det är gratis för rätt person”, säger hon.
Trots att ballerinan är skadad och inte dansar längre, är skrinet det finaste Ellinor någonsin har ägt. Hon älskar den röda sammeten, spegelväggen bakom ballerinan och speldosans spröda melodi. Men det dröjer inte länge förrän förtjusningen förvandlas till obehag. Vad menade kvinnan i affären egentligen med rätt person? Vad är det som händer i skrinets speglar? Och vad har skrinet för koppling till den söta killen på Gengången 1?
Precis som de tidigare böckerna av Ingelin Angerborn var den här både välskriven och spännande. Tyvärr är ju de här böckerna för barn (9-12 år) så en vuxen läsare (så vuxen som jag nu är – hihi). kan de verka lite korta helt enkelt. Vad jag särskilt tyckte om med den här boken är att den inte är lika sorglig som en del av Ingelin Angerborns böcker kan vara. Jag föredrar nästan alltid en bok som är spännande och rolig, framför en som är sorglig och deprimerande. Det om något kanske bevisar att jag trots är mer eller mindre vuxen.
Jag har läst att Ingelin Angerborn inspirerats av en av mina favoritförfattare Maria Gripe och det märks tydligt, på ett bra sätt. De känns inte alls som någon sorts billiga kopior utan de har sin egen stil, men samtidigt känns det välbekant och trevligt för mig som ju älskade en del av Maria Gripes böcker som liten (och faktiskt fortfarande också).
Även om man inte läst någon av Ingelin Angerborns ”spökhistorier” tidigare, går den här boken bra att läsa fristående. Det gör de allihop. De liknar varandra, men är samtidigt tillräckligt unika för att vara roliga att läsa allihop. Så tycker man om Maria Gripes böcker, Ingelin Angerborns tidigare böcker eller helt enkelt vill läsa en spöklik historia för barn 9-12 år, så kan jag verkligen rekommendera de här böckerna. Min favorit är nog Månfågel, men jag tycker faktiskt om alla som kommit ut hittills.
Dec 14
Posted on
söndag, december 14, 2014 in
Barnböcker, Fantasy, RecensionerRädda honom av Camilla Lagerqvist är en barnbok eller ungdomsbok – skriven för äldre barn, yngre ungdomar – ungefär 9-12 år gamla. Det är ganska länge sen jag läste den här boken, men jag har inte förrän nu haft tid (och ork) att recensera den. Som jag ofta brukar göra, läste jag boken först i eboksformat, men eftersom jag tyckte om den, köpte jag den i tryck också.
Tawni som är till hälften svensk och till hälften engelsk har nyligen förlorat sin morfar. Hennes pappa bor inte hos familjen och när hon har svårt att komma över sorgen efter morfar, skickar hennes mamma henne till England, till farföräldrarna.
Redan på resan dit får Tawni mystiska meddelanden från en okänd person. Hon förstår snart att byn hon kommit till har en tragisk historia. Men historia kan väl ingen ändra på? Eller? Tänk om någon – och det visar sig snart att det är hon – faktiskt kan ändra på det som redan har hänt?
Jag drogs genast in i handlingen och fascinerades av mysteriet som Tawni hamnar mitt i. Miljön – en pittoresk by vid havet – är väldigt intressant. Om man gillar historia och tidsresor och mysterier, är det här en bok jag verkligen kan rekommendera. Det finns också en (mycket liten) kärlekshistoria, men det är absolut inget som stör.
Författaren har skrivit två andra böcker, varav en är första delen av en serie. Jag ser fram emot att läsa alla böckerna av henne.
feb 10
Posted on
måndag, februari 10, 2014 in
Barnböcker, Fantasy, RecensionerJag läste nyligen Törnrosens nyckel, av Tone Almhjell. Enligt en recension av en norskspråkig tjej, var det engelska originalets språk inte så bra. Det kan jag inte uttala mig om. Jag läste den svenska översättningen. Den var så pass bra att jag lät mig luras. Jag trodde att det var en bok med svenska som originalspråk (eller kanske finlandssvenska), detta för att miljön i boken så tydligt kändes nordlig.
Det känns lite konstigt att en norsk författare skulle försöka sig på att skriva en bok på engelska. Jag måste erkänna att jag uppfattar min egen engelska som riktigt bra, men jag skulle själv aldrig våga mig på att skriva en bok som ska ges ut av ett förlag på ett annat språk än mitt eget. Däremot skriver jag utan att skämmas blogginlägg, kortare noveller och fanfiction på engelska och i undantagsfall enkla kommentarer i diskussioner på franska. Någon enstaka gång har jag också chattat (hjälpligt) på tyska, italienska och spanska. Bara en liten utvikning. 
Bortsett från det underliggande sorgliga temat (död och att förlora någon man tycker om), var det här en spännande och välskriven bok. Boken bygger på en mycket intressant idé – en särskild värld dit barns döda sällskapsdjur kommer. Men den världen hotas av en livsfarlig fiende och huvudpersonen – Lin (eller Lindelin) Rosenquist som har fått sitt namn från en gammal sång, kommer till undsättning. Hon tillhör en liten grupp barn, Törnroser, som kan resa till djurens värld för att rädda dem från faror. I sin kamp för att rädda djurens värld, har hon glädje av sina trolljägartalanger hemifrån gården hon kommer ifrån.
I sin nya värld, växer djuren till ungefär människostorlek och kan då också prata människospråk. Det är en fascinerande, ja rentav oemotståndlig idé. Tänk att en dag få möta sina älsklingar igen och få prata med dem. Jag blir riktigt tårögd vid tanken.
I stort sett slutar boken lyckligt och det är åtminstone viktigt för mig och kanske också för de barn boken är skriven för i första hand. Men jag måste erkänna att en av ”fienderna”, tyckte jag väldigt synd om och önskar att det hade kunnat sluta annorlunda för honom.
Dessutom, en liten reflektion – boken verkar förutsätta att bara barn älskar sina sällskapsdjur och saknar dem. Det finns faktiskt vuxna (så att säga – hihi) som också gör det. Kanske mer än många barn, faktiskt.
feb 16
Posted on
måndag, februari 16, 2009 in
Barnböcker, Böcker, FantasyUpplev det magiska i en modern men mer skrämmande Alice i underlandet. Jag streckläste boken den natten jag först fick händerna på denna förunderliga bok. Den är tänkt som en barnbok men vuxna, åtminstone barnsliga sådana som jag, kan få ut ut mycket av den. Kanske ännu mer. Handlingen utspelar sig kring flickan Coraline som uppfattar sitt liv som bra, men oerhört tråkigt. Som läsare kan man nog tycka att hennes liv är rätt så fantastiskt även innan allt det där magiska börjar. Men Coraline är ensam och känner att hon vill att någon ska ägna sig åt henne.
Det finns ett uttryck som säger att man ska vara försiktig med vad man önskar eftersom det kan bli just så. Detta får Coraline erfara i boken med samma namn. Jag kan verkligen rekommendera denna fantastiska bok som ger läsaren inblick i en värld så krypande skrämmande men samtidigt magisk. Jag kunde inte lägga ner den förrän jag avslutat den och det är länge sen en bok fångat men som denna. Nu i vår kommer den på film också. Jag har sett trailern och kommer naturligtvis inte att kunna motstå att se den trots att jag misstänker att filmen mer än boken ger framförallt barnen något.
 Huset |
 Den andra jag |
Den officiella filmtrailern
Läs mer om boken
Köp Coraline hos Bokus
jun 26
Jag tänkte börja recensera eller vad man nu ska säga, några böcker som jag tycker om. En del av dem är gamla, men böcker blir väl aldrig omoderna?
Den första är en fantasybok för barn/ungdom som jag läste första gången när jag var liten. Antagligen var det en av de där urgamla låneböckerna som jag läste om och om igen. Jag minns inte nu, men till slut fick jag tag i den i nytryck.
Boken heter Stenjätten och författaren Sven Christer Swahn. Den utspelar sig i en stad som är nästan identisk med Lund, och utspelar sig antagligen någon gång på 1960-talet, alltså ”nu” på den tiden, inte en historisk bok.
Huvudpersonen är en pojke som har varit sjuk och får vara hemma hos sin farfar några dagar för att få lite omväxling. Plötsligt börjar han se en mystiskt klädd pojke i sin egen ålder, som har en stor hund med sig. Dessutom dyker det upp mörka, konstiga figurer som visar sig vara troll.
Alltihop har att göra med Stenjätten – en stenfigur som finns i kryptan under domkyrkan. Den ser ut som den ska rycka upp en pelare, men mitt i rörelsen har han förstenats. Det finns dessutom två något mindre figurer alldeles i närheten – kanske jättens fru och son.
Fler ingredienser i den spännande historien är kryptiska meddelanden från för länge sedan döda personer och instruktioner om hur man ska hitta något som är gömt i kyrkan. Det här kanske låter lite ”gammalt” nu för tiden, när man har läst och sett mycket annat som liknar den här historien. Jag tycker ändå att berättelsen är ganska unik.
Pojken får i uppdrag att hjälpa till att rädda kyrkan och staden från trollen/jättarna, men blir till slut själv bortrövad av ett troll. Hans farfar, den mystiska killen och hunden kommer och letar efter honom. Men trots att flera stycken personer från den ”goda” sidan kämpar mot tiden för att stoppa de ”onda”, är det väldigt nära att den onda sidan vinner och att kyrkan kommer att läggas i ruiner. Antagligen är det mer som står på spel. Alltihop utspelar sig alldeles i slutet på kyrkoåret – alltså alldeles innan första advent. Om den onda sidan vinner blir det en mörk tid som börjar istället.
Men det här är ju en ungdomsbok. Som du kanske redan har gissat slutar allting ganska bra. Allting får sin förklaring – som inte blir bara platt fall. Jag brukar alltid känna mig rätt nöjd när jag har läst den här boken. Hoppas du kommer att göra det också.
