Kom plötsligt ihåg något…

Min pappa blev tvungen att ringa och prata med någon på skolstyrelsen eller vad det heter (eller hette då) för att jag skulle få veganmat i skolan. Det hade jag glömt men i morse pratade mamma med en kompis i telefon och då sa hon det till henne. Det påminde mig om att pappa alltid hjälpte mig när det verkligen behövdes. Inte med småsaker, det vardagliga utan viktiga saker. Jag saknar honom så mycket. Allt börajde gå fel för oss när vi förlorade honom.