Nysvenska
Så där, nu hörde jag det igen. Nysvenskan. Snart förstår vi inte varandra alls.
Här följer några exempel: (ni som inte bor i Stockholmstrakten fattar nog vad jag menar) numera ägnar man sig åt ”passionssparande” – betyder det att folk sparar på passionen till ett senare datum?
Alla sche-ljud utom ett har rationaliserats bort. Allt låter likadant nu.
Och så det här: Kristina uttalas numera Kistina och den som gjort något fel får stå ut med att få ”kitik” och – det här skäms jag nästan för att nämna – det politiska partiet ”kissdemokraterna”. Undrar vad de jobbar med?
Här kommer ett gammalt exempel, men det är lika aktuellt idag som när jag först hörde det: for-sätta. Vad betyder det? Vad är en for – eller ska det vara fora? Och var sätter man den och varför?
Vi får heller inte glömma den ohälsosamma drycken ”mjulk”, den vackra årstiden ”hust” som vi upplever just nu och till slut, i Idol och liknande ”pogram” blir ju folk som bekant ”utrustade” – med vad då, får jag fråga? (Sångröster, eller?) Publiken eller juryn ”rustar” ju på dem, vad det nu betyder.
Till slut, det här exemplet har jag reagerat på i flera år nu: ”fopp-boll” – vad sjutton är en eller ett fopp? Var sitter den eller det? Är det en kroppsdel? Obs! Har inget med foppa-toffel att göra, får man väl anta – det uttalas ju annorlunda.
Intressant
Känner igen vissa saker, men inte allt. Jag ser ju på språket från ett utanför-perspektiv, från ett finlandssvenskt perspektiv, och jag uttalar oftast ännu fler bokstäver än vad medelsvensson gör (t.ex. när jag säger ”sport” så hörs både r och t tydligt)…
Tack för din kommentar, My! Jag tycker själv att finlandssvenska är väldigt vacker och man får ett intryck av att den är mer ”korrekt” än vår förflackade svenska, men enligt Fredrik Lindström ska man ju bejaka all förändring inom språket.
Ja, finlandssvenskan har ju bevarat en del av sånt som fanns i sverigessvenskan förr i tiden, förändringen har gått långsammare där, så om man tänker på det sättet kan man kanske säga att den är lite mer ”korrekt” (om man med ”korrekt” menar att den är så som språket var för ett tag sen), men samtidigt har finlandssvenskan påverkats en hel del av finskan – både när det gäller ordförrådet och delvis också meningsbyggnad, och uttal, och där rör sig finlandssvenskan alltså i en riktning bort från sverigessvenskan… Komplicerat, men intressant.
Jag har själv en österbottnisk dialekt som modersmål, och det är otroligt fascinerande att upptäcka att en hel del av det som finns i min dialekt faktiskt är sånt som fanns i sverigessvenskan förr i tiden. Jag hade stor nytta av min dialekt när jag läste språkhistoria.
Själv är jag fascinerad av språkförändringar och är väl nog åtminstone till en del inne på Fredrik Lindströms linje, men samtidigt anser jag att alla förändringar inte är till det bättre. En förändring som jag tycker är till det sämre är utbredandet av ”vart” (istället för ”var”), eftersom en betydelsenyans går förlorad där… (fast det kan ju också bero på att jag kan finska, och där är det extremt stor skillnad mellan om man uttrycker något med ”var”-ändelsen eller ”vart”-ändelsen). Men många förändringar är till det bättre, tycker jag…