Dokusåpor, dåligt språk och förnedring

Något jag verkligen hatar är dokusåpor och tävlingsprogram. Men det är väl två olika saker? Kanske, men nu för tiden brukar gränserna mellan de värdelösa programtyperna gå ihop.

Hur kan människor som för bara ca 5-7 år sedan – dvs de flesta vuxna människor från drygt 20 och uppåt – plötsligt bli beroende av sådana hjärndöda program? Kan det verkligen kallas underhållning?

Men jag är inte förvånad, tyvärr. Åtminstone när man tittar på hur skolan ser ut. Dagens tonåringar är obildade, slöa och verkar rent ut sagt dumma.

Hur kunde det bli så? Ja, personligen misstänker jag att det beror på det sittande partiets långvariga tid vid makten. Alla dessa pedagogiska experiment som testas och förkastas ungefär vart tionde år.

Bara en sådan sak som de hemsidor och profilsidor som finns ute på internet… Personer som är lite drygt 20 år gamla, kan stava, rätt så bra, och behärskar sitt eget språk ganska ok. Men alla tonåringar och yngre, skriver så ofattbart dåligt att man förstår att de nästan inte har ett skriftspråk alls. Tydligen är deras så kallade språk enbart muntligt.

De ungdomar som växer upp nu, är så försummade av sina föräldrar att de låter sig utnyttjas av främmande personer i anonyma chatrum. Flickorna, som för övrigt även i vanliga fall klär sig som gatuprostituerade, tar gärna av sig det lilla de har på sig efter mycket liten övertalning. Posera för nakenbilder? Javisst, bara jag blir känd. Så verkar det låta rätt ofta idag. Dokusåpa-”stjärnor” tycker det är feministiskt att förnedra sig genom att exploatera sina ofta plastikopererade kroppar.

Att ha så lite respekt för sig själv är märkligt och skrämmande. Det som skrämmer mig mest är att efter alla dessa år av kvinnlig frigörelse, jämlikhet och jämställdhet, så är det ändå kvinnor och flickor med ett litet inslag av småpojkar, och naturligtvis djur, som exploateras värst i alla sammanhang. Målgruppen för hela detta smörgåsbord av slavarbetande, avklädda, prostituerade eller slaktade offer är självklart män.