En liten uppdatering igen
Nu har jag gjort några mindre uppdateringar på siten. Ett nytt fandom, två nya fic och så några nya länkar på länksidan.
Jag kanske ska gå in lite närmare på länksidan/länksidorna. Den ena har med siter som jag är själv är medlem i, till största delen. Där finns länkar till alla mina bloggar, t ex, men också olika fanfictionarkiv (andra också) mm.
På den sida som jag kallar web finns länktips som har med fanfiction att göra. Allmänna skrivlänkar finns också, liksom länkar till siter om fandom antingen i allmänhet eller något speciellt. Nu det sista har jag lagt till länkar till siter som rekommenderar bra originalslash (i det här fallet publicerade böcker med slashinnehåll).
Gremlins på nätet
Jag fattar inte vad som pågår. Min site, som faktiskt har blivit uppdaterad, som jag skrev om här nyligen, har plötsligt ändrat sig, som det ser ut, helt av sig själv. Stilmallen har slutat fungera, sidor syns inte och tabeller har slutat vara centrerade.
Helt sjukt. Jag fattar inte hur det här har gått till. Vi har nog inte blivit hackade. I alla fall har inte webbhotellet märkt något.
Dessutom har jag kommit på ett helt nytt system för åldergränserna på den engelskspråkiga versionen av siten. Det skulle vara kul att få ut det på nätet, ”live” så att säga, men än så länge har jag och min syster – webmaster – inte lyckats lösa det här problemet.
Ja, ja. Vi lär väl få ordning på det så småningom och då ska världen få se min egen uppfinning. 
Jag fick just veta varför man på vissa siter har gått över till FictionRatings system istället för bioåldersgränserna. Det amerikanska biograförbundet eller vad man nu ska kalla det, har protesterat och hotat med åtal om inte fanfictionfolket slutar använda deras åldergränser.
Så det blir nästa steg i utvecklingen av siten. Nya åldersgränser, eller snarare ett nytt sätt att visa det.
Det ska också bli lite fler användbara länktips, alltså lite mer konkreta fakta. Jag tycker att kunskapen om fanfiction har försämrats under de år jag har varit aktiv i fanfictionvärlden. Hoppas jag kan bidra lite med att återställa kunskaperna.
Betaläsaren som försvann
En gång för inte så väldigt länge sedan hade Tonica faktiskt en betaläsare. Det var bara en, men det betyder ändå mycket att ha en annan person som granskar ens berättelser. Bäst av allt är om personen i fråga (ok, man kan lika gärna tala klartext – tjejen det handlar om) kan det fandom som berättelsen utspelar sig i. Om det är en originalberättelse kan ju betaläsaren peka ut stavfel och grammatikfel. Förhoppningsvis.
Min betaläsare (jag ska inte nämna några namn) tröttnade helt enkelt. På mina berättelser, på mig, jag vet inte, något var det säkert. Nu känns det jätteledsamt att inte ha någon publik alls längre. Visst droppar det in en och annan besökare fortfarande, men nästan alla (av de få som kommer) stannar i ett par sekunder.
Tydligen har jag inte lyckats att nå ut till publiken. Eller så skriver jag sämre. Eller kanske har läsarna tröttnat på det jag skriver. Jag vet faktiskt inte vad problemet är. Det känns nästan overkligt att min hemsida – Agri Sublunares – fd The Sublunar Fields – fd Tonica’s World – en gång fick in hundratals besökare varje vecka.
Mina fics finns omnämnda på en del stora fandomsiter. Ja, utan att jag först hörde av mig och bad att få byta länkar med dem. Men jag la genast dit deras länk om jag inte redan hade den i min länksamling, fast det hade jag oftast. Två personer har använt mina fics i sina avhandlingar.
Och nu vill ingen se åt mina berättelser. Det känns lite sorgligt, men så är det väl. Jag hade tänkt att göra en videopodcast (alltså en liten film) och lägga på siten. Det kanske skulle kunna locka tillbaka läsarna. Om det inte redan är för sent. Förresten var det jag och min betaläsare, med lite hjälp från en och annan (vad hette det nu igen – jo, nu minns jag) kompis, som skulle spela in filmen. Ok, glöm det.
Det här inlägget kunde lika gärna ha kallats Läsarna som försvann. Fast nu räcker det med eländet. Skriva är nämligen fortfarande det bästa jag vet och läsa det näst bästa, även om det låter lite internt att sitta och läsa sina egna berättelser.
Hemsida eller dront?
Nu är det snart ingen idé längre, att ha en egen hemsida. Ingen kommer ändå och besöker den.
Först började WebRing att ta betalt. Om man inte betalade, skulle man inte få vara med i fler än ett visst antal ringar (ca 5 – jag var medlem i över 80 och fick ändå bara ströträffar). Dessutom skulle man inte få ha fler egna ringar än tre – jag hade kanske tio.
Det finns lite andra ställen att ha ringar på, och det har jag, fast det hjälper inte. Topplistor är något annat man kan anmäla sig till, men gissa… Nej, inga besökare därifrån heller.
Jag och min syster har gjort egna, personliga hemsidor, plus några större, mer omfattande siter. En av dem får lite fler träffar än de andra, men det är inte särskilt mycket i alla fall.Vi betalar faktiskt för domännamn och webbhotell. Ok, det här gör vi för att vi tycker det är kul och det gör vi ju forfarande, även om vi inte får några besökare. Fast egentligen skulle vi ju kunna leka med våra små hemsidor på våra egna små datorer, inte betala för att ha dem liggande ute för att ingen ska besöka dem.
Man kanske kan invända att då får man väl uppdatera oftare – men det gör jag – bloggen i alla fall, och den ingår i min hemsida. Dessutom, jag ser ingen anledning till att lägga in sex, tjejer mm i sökorden. Det handlar ju inte min hemsida om. Inte heller tillhandahåller jag olagliga filer för nedladdning – inte ens lagliga.
Men vad väntar jag mig egentligen? Folk fattar inte skillnaden mellan hemsida, blogg och profilsida längre. Min syster har gymnasieelever som tror att den lilla symbolen på skrivbordet där det står Internet (alltså en genväg till WEBBLÄSAREN Microsoft Internet Explorer) är samma sak som internet. Va?
Flera av dem säger att de inte kan skicka det eller det för att de inte har någon “data” hemma. Antagligen menar de dator med internetuppkoppling, men kom igen? Detta är ju ändå nästan vuxna elever som läser ämnen med datainriktning.
Här kommer min egen lilla mini-datorskola:
Hemsida – personlig sida som du utformar själv – antingen med hjälp av en editor, eller om du är bra på html-programmering – ett textprogram. Du kan ha en som ligger på ett gratis webbutrymme, t ex det som ingår i din internetuppkoppling (inte alla får ett sådant utrymme, men många) eller t ex på Passagen. Det går också att skaffa webbhotell – vårt kostar t ex bara 100 kronor om året för ett rejält stort utrymme. Domännamnen kostar några hundralappar om året.
Blogg – en sorts onlinedagbok eller något lite kreativare. Den uppdateras oftare än en hemsida.
Profilsida – det är en liten presentationssida du får som medlem i olika community. Du kan lägga ut ett foto och fylla i lite uppgifter om dig själv. Alltihop byggs upp av vissa moduler som ingår. Du kan lägga in olika teman på många ställen, men allting ser ungefär likadant ut för alla.
Min erfarenhet är att en del killar kan all möjlig programmering, speciellt flashanimationer som tynger siterna, men de har ingen aning om vad de ska berätta om. De som ändå har en sida har ofta sitt CV liggande ute. Dessa killar har tydligen inga fritidsintressen. Andra, och dessutom många tjejer, har något att säga, men kan inte så mycket programmering.
Men det spelar inte så stor roll vad man kan. Ingen kommer ändå att besöka din sida, eller lämna ett litet meddelande i gästboken. Ingen vet ju ändå vad en hemsida är.
