Mysterious Skin

När jag såg Mysterious Skin (lite brist på fantasi är det när man inte får en svensk titel, i Sverige, tycker jag), trodde jag faktiskt att det skulle vara mer UFO-relaterat.

Jag förstod att det skulle handla om barn som blev sexuellt utnyttjade så jag var ju lite förberedd på att den skulle vara hemsk. Det var den visserligen, men den var också fascinerande och gripande. Dessutom måste jag säga att jag uppskattade att det inte, som det nästan alltid brukar vara i böcker och filmer idag, var flickor som blev utnyttjade.

Jag vet inte vad jag ska säga om den här filmen egentligen. Den var väldigt bra och intressant, men också sorglig. Ändå hade den ett hoppfullt slut.

Jag kanske ska nämna lite om handlingen först. Huvudpersonen är Neil, en liten pojke som är son till en ensamstående mamma. Hon har olika pojkvänner och redan tidigt märker pojken att han blir sexuellt attraherad av mammans vuxna pojkvänner. Naturligtvis inte så att han vill ha en relation med dem, men han tittar gärna på när mamman har sex med dem.

En dag träffar han en man som visar sig vara betydligt mer intresserad av honom än andra vuxna män brukar vara. Det är hans baseballtränare. På den tiden – 1980-talet – var inte föräldrar misstänksamma på samma sätt som nu, så mamman är bara tacksam att det finns en manlig förebild i närheten som intresserar sig för hennes son.

Man förstår rätt snart att allt inte står rätt till med den här relationen. Jag läste att pojkarna som spelar två av huvudpersonerna som små, aldrig fick veta sanningen om vad filmen handlade om. De fick tro att det gällde pojkar som blev bortrövade av aliens. I en speciell scen vet jag inte hur det var möjligt att upprätthålla lögnen.

Neil har en bästa kompis (en faghag), Wendy, som hänger med på alla hans äventyr, tills hon försvinner iväg till New York for att få ett bättre, och intressantare liv. Typiskt för filmen är att fast hon ”bara” blir servitris är det inte hon som blir utnyttjad, utan hon klarar sig bra.

De har en kompis till, Eric, en uppenbar bög, men som själv aldrig blivit utnyttjad som liten, och som därför inte är lika störd i sitt beteende som Neil. När Neil (som Eric är kär i) försvinner till New York for att hälsa på Wendy, lär Eric känna en annan kille, Brian, som verkar totalt asexuell. De blir kompisar, men Eric förstår snart att hans nye vän letar efter svar på vad som hände honom som liten. Han har mystiska minnesluckor och råkar ibland ut för näsblod utan någon förståelig anledning. Det visar sig att de två pojkarna – Neil och Brian – har något gemensamt.

Jag ska inte berätta hur det går i filmen, men jag tycker ändå att det inte slutar så olyckligt som man kunde vänta sig, trots att det handlar om småpojkar som blir sexuellt utnyttjade, en ung kille som säljer sex till äldre män och innehåller en homosexuell våldtäktsscen. En varning för den senare. Det ser verkligen otäckt ut.

Istället vill jag nämna en biroll. Brian träffar under sitt sökande på en kvinna som tror att hon har blivit bortrövad av aliens. Avalyn Friesen. Hon är en verkligt tragisk figur, som kan framstå som komisk, men jag tycker i alla fall fruktansvärt synd om henne. Man anar att hon också har blivit sexuellt utnyttjad som barn, och att hon inte klarat av att minnas det och istället skapat en massa långsökta förklaringar till det som inte går ihop i hennes minnen. Det är en väldigt bra rollprestation, tycker jag.

Alla skådespelarna gör för övrigt ett väldigt bra jobb. De har synts i andra filmer och tv-serier tidigare. Neil som vuxen spelas av Joseph Gordon-Levitt, från Tredje klotet från solen. Wendy (som vuxen) spelas av Michelle Trachtenberg, känd från Harriet, spion och Buffy. Hon som spelar den tragiska Avalyn, har varit med i 24.

Jag kan verkligen rekommendera den här filmen, men tänk på att det finns en del otäcka scener i den.