Orange
Jag börjar bli riktigt trött på färgen orange. Den finns mer eller mindre överallt online. Är det en ”tonårsfärg”, eller är det en som folk i alla åldrar gillar? Personligen, skulle jag placera den bland mina tre minst uppskattade färger (brunt, beige och orange), fast ändå verkar de flesta andra uppskatta den.
När det gäller bloggteman, tycker jag det ser ut som om 99 % av allihop är nästan helt och hållet vita (”rena” eller som jag uttrycker det ”urtråkiga”), men om någon annan färg finns med, är det nästan alltid en av de tre som jag hatar mest.
Det är faktiskt så att jag börjar se det här som en del i något mycket större – hur världen alltid lutar åt den sidan som jag hatar. Nu tänker jag inte gå in på detaljer, men det verkar vara så att om något kan gå på ett av två olika sätt, så blir det alltid tvärtemot vad jag skulle vilja.
Det är väldigt nedslående, fast i det här sammanhanget måste jag påpeka att jag aldrig väntade mig att allt skulle bli som jag vill. Jag vet att det är totalt orealistiskt. Men det skulle faktiskt vara väldigt trevligt om bara någon enstaka gång *något* kunde gå som jag vill.
Knasiga språkfel på kommuners hemsidor
Läs mer om språkfelen här.
Min första reaktion var att skratta, men så fastnade skrattet i halsen. Det är alltför många som tror att det fungerar bra att använda en översättningstjänst på nätet i stället för att använda riktig svenska/engelska och så vidare. Sorgligt. Och historiskt sett är det den obildade massan som formar språket.
Särskrivning
Läste just det här, och håller verkligen med. Om jag ser någon som skriver dålig svenska, har jag väldigt svårt att ta den personen på allvar. Särskrivningar är bland de värsta felen jag ser, men sammanblandningen av var/vart irriterar mig också. När någon frågar ”vart” något är, vill jag alltid svara ”åt höger” eller ”lite västerut”, inte ”där, på hyllan där borta”.
Och ”stör sig på” – är det man själv som stör? Objektformerna de/dem verkar folk inte förstå alls längre. Hur skulle de annars kunna få ihop följande mening? ”Dem åkte och hälsade på de.”
Kanske är det bara jag som reagerar på ”hade varit roligt” som tydligen betyder ”skulle vara roligt”. För mig betyder ”hade varit roligt” att det nu inte längre finns någon chans att det roliga ska inträffa. Väljer jag ”skulle vara roligt” anser jag fortfarande att jag har möjlighet att få göra det som är roligt. Eller är det jag som missförstått?
Dessutom tycker jag uttalet har ändrat sig väldigt snabbt. Jag är helt med på att svenskan ändrar sig på en generation. Kanske på femton år också. Men på fem år? Eller ännu kortare tid? Är inte det lite väl snabbt? För mig som bor ute ”i landsorten” finns det faktiskt flera olika ”sje-ljud”. ”Ö” uttalas fortfarande annorlunda än ”u”, tycker jag – men det är väl snart bara vi ”lantisar” och knappast ens vi, som uttalar så.
Grr. Ibland är det bara så många saker som retar mig.
Hur svårt kan det vara?
När man stöter på den här typen av stavfel i sin butik, då börjar i alla fall jag tänka ”varför har hon/han ett jobb, när inte jag har det?”. Hur svårt kan det vara att lära sig sitt eget språk?
Ibland är det kanske säkrast att använda en förkortning:
Förkortning
Men annars kör de på utan några hämningar:
Felstavning
En till
Som jag ser det så ingår det här i det allmänna förfallet av vårt vackra språk. Det som gör mig allra mest deprimerad är att snart är det de här språkmarodörerna som vinner. Om tillräckligt många använder språket fel, så blir det “rätt”. Så har det alltid varit. Jag tycker verkligen inte att vi måste gå tillbaka till sextonhundratalet, och någon sorts “ren” svenska. Det existerar inget perfekt tillstånd för språket. Det utvecklas hela tiden. Jag kan acceptera att det förändrar sig, efter en generation, efter tio-tjugo år. Det är bara naturligt. Men inte så här fort. Muterar språket på bara två-tre år, slutar det väl med att vi svenskar inte förstår varandra och då är det slut med svenskan. Det får inte hända. Så länge jag lever kommer i alla fall jag att kämpa för vårt språk. Det betyder inte, som vem som helst som läser min blogg vet, att jag föraktar andra språk, inte alls. Jag älskar språk, alla möjliga språk, men inte på bekostnad av mitt eget.
