Ett tandläkarbesök och oväntad snällhet
Idag var det dags för det läskiga tandläkarbesöket. Det visade sig att jag kunde låtit bli att oroa mig så. Jag hade en rejäl tur. Tanden gjorde inte ont alls och jag behövde ingen bedövning. Nu har jag en fungerande tand igen och kan äta normalt. Vilken lättnad.
Senare när jag stod i kön till kassan på ICA, med bara en limpa bröd, bakom två stora kundvagnar fulla med varor. Kvinnan som stod alldeles före mig vände sig om och tittade på mig och frågade om det var allt jag hade. Jag sa ja och då sa hon att jag fick gå före. ”Det är värdelöst att stå i kö bakom folk med så många varor”, sa hon. Det var verkligen snällt av henne. Killen i kassan hade redan fått tag i hennes första varor, men han hade hört oss och frågade vad det gällde. Han hade lyckligtvis inte börjat stämpla in hennes varor, så jag fick i alla fall gå före.
Det var inte alls så jag hade föreställt mig att dagen skulle bli. 
Ibland är det trevligt att ha fel.
Resa med förhinder
Igår var jag på väg till Göteborg, till en klinik för att göra om ett blodprov, som de redan hade tagit en gång, men glömt att skicka iväg till labbet, eller det var i alla fall vad de hade sagt till mig före semestern. När jag redan hade bokat en tur och returbiljett, och dessutom satt på tåget till Göteborg, ringde en generad sjuksköterska upp och frågade om jag redan åkt. De hade plötsligt hittat mitt provresultat och jag behövde inte komma dit. Kul. Jag förlorade pengar på det, och det var dessutom andra gången jag skulle ha åkt och gjort om prover som de hade slarvat med. Ännu mera pengar bortkastade… Inte för att de kommer att kompensera mig för det, det gör väl ingen numera. Jag fick knappt en ursäkt. Och det här är en privat klinik.
Mamma ville att jag skulle hoppa av tåget och komma hem, men eftersom jag redan var i grannstaden bestämde jag mig för att stanna och handla lite. Jag skulle ju ändå komma tillbaka mycket tidigare än jag skulle gjort annars.
Den här staden är mer än dubbelt så stor som den jag bor i (plågas i, faktiskt) och det finns fler butiker och ett mycket större urval av allt möjligt. Jag fick tag i en del jättefina grönsaker (och bär) som jag inte hade sett eller kunnat drömma om att köpa, på flera år. Jag gick också till hälsokostbutiken och fick tag i en del veganmat som det här är det närmaste stället jag kan få det från.
På vägen tillbaka påpekade busschauffören att det skulle bli mycket dyrare för mig att betala med kreditkortet än att ladda ett busskort. Jag berättade att jag nästan aldrig åker så det skulle knappast vara värt det. Då visade det sig att han kände igen mig från när jag brukade åka ganska ofta med just den här turen. Jag sa att det är ju för sent nu ändå, eftersom bussen just skulle avgå. Han sa: nej, det är det inte, jag väntar på dig. Så jag rusade iväg och fyllde på busskortet och så tillbaka till bussen igen. Det var jättesnällt av honom. Han var trevlig mot de andra passagerarna också, bland annat erbjöd han sig att springa och hjälpa en tjej av med kärran med hennes bebis i, men till slut gick en av de andra passagerarna och gjorde det.
Så den här dagen blev faktiskt rätt mycket bättre än jag trott och det kompenserade i alla fall lite för den misslyckade resan och definitivt för den griniga mannen och den sura kvinnan som stirrade hatiskt på mig när vi väntade på bussen här i stan. Det är verkligen typiskt för den här hålan. Den är känd som en av Sveriges mest otrevliga städer och jag har inget att säga emot det.
