Historiska personer
Serenissima fick mig att fundera lite på om det finns någon historisk person som jag (kanske) skulle vilja vara ihop med. Det slog mig att det är jättesvårt att avgöra, även om man naturligtvis inte skulle kunna komma och kräva av mig att verkligen bli ihop med killen ifråga. Haha.
Det är nog faktiskt ungefär samma sak som att träffa någon nutida verklig person/kändis. Hur kan jag veta att han faktiskt är så underbar i verkligheten som han verkar i medierna?
Jag kom i alla fall fram till slutsatsen att jag antagligen inte skulle vilja bli ihop med Shakespeare, i alla fall inte om man ska gå efter hans mest berömda porträtt. Inte riktigt min typ.
Det vore nog lättare att fundera på om jag skulle vilja träffa de här personerna på riktigt. Bara för att prata med dem eller till och med bara se dem på ganska nära håll. Det vore nog lite enklare. I så fall skulle nog Shakespeare vara med på min lista. Jag lägger nog till den romerske kejsaren Trajanus också. (Fast kulturchocken blir nog enormt stor). Dessutom Raoul Wallenberg, för att jag råkade komma på att tänka på honom.Fast bara så här är det ganska svårt att veta. Vem skulle vara intressant att träffa?
Eftersom det nu bara gäller att träffas och prata, eller till och med bara att se någon på håll måste jag väl lägga till kvinnor också. Varför inte?
Så kanske Anne Frank. Fast jag har läst att hon nog inte var den typen av tjej jag skulle vilja träffa. För tuff och utåtriktad.
Kanske Corinna, Christine de Pizan, Jane Austen. George Bernard Shaw. Kanske Joe Hill. Jag har hört att han var ganska snygg. Men han kanske var en skitstövel mot kvinnor? Och även om vi på något magiskt, mystiskt sätt kom att hamna i samma tid, skulle han säkert inte lägga märke till mig.
Serenissima av Erica Jong
Hur kunde jag ha glömt bort den här boken? Det är förstås ganska många år sen jag läste den, men idag kom jag plötsligt ihåg den och slog upp den på Goodreads. Som det så ofta är var omdömena blandade. Vad jag kommer ihåg av boken är att den var jättebra. Jag älskade den. Men de flesta recensenterna på Goodreads tyckte den var förfärligt dålig.
Jag gillade tidsresan. Det erotiska innehållet var okej, men sen dess har jag läst en massa fan fiction/slash och så jag tror att om jag läste om boken skulle jag nog tycka det var rätt tamt. Eller också inte. Jag måste verkligen försöka hitta boken och försöka igen.
Det här är egentligen ingen recension, bara en sorts kort anteckning till mig själv. Om jag hittar boken ska jag definitivt läsa den igen och då skriver jag nog en riktig recension..
För övrigt så är det inte ”min” upplaga jag blev tvungen att lägga ut på Booklikes and Leafmarks. Min var översatt till svenska och jag tror jag fick den gratis på bokmässan. På den tiden fick man ibland gratis tryckta böcker. 
Maria Lang-deckare och språkgnäll
Jag kommer snart att lägga ut en recension av den sista av Maria Langs nyutgivna deckare här. Dessutom vet jag att min mamma har/har haft några stycken böcker av Maria Lang, bland dem den bok som min mamma faktiskt ”finns med i”, så det kan bli några till så småningom, när jag har hittat dem. Nu önskar jag att mamma hade köpt fler men hon slutade visst helt att läsa skönlitteratur när hon gifte sig och fick barn. Numera föraktar hon den typen av böcker och vill bara läsa facklitteratur. Själv läser jag ju båda sorterna så jag kan inte alls förstå hennes inställning. Det finns väl inget som är lägre, eller sämre med skönlitteratur i sig. Som jag ser det hänger det mest på vad man själv tycker om, men naturligtvis också en del på den enskilda bokens kvalitet. Fast det är ju också beroende lite på den enskilda läsarens smak. Jag vet massor av bästsäljande böcker som jag själv tycker är jättedåliga (ur kvalitetssynpunkt) men som flera andra älskar. Smaken är ju helt enkelt olika. Men ändå. Undrar om det är många som hatar t ex skönlitteratur men älskar facklitteratur? Jag trodde nog att det mer handlar om folk som hatar att läsa respektive folk som älskar det. Oavsett typ av bok. Fast jag kan självklart ha fel.
En annan sak – jag märker att jag mer eller mindre skriver de här inläggen på svenska för mig själv. I bästa fall, om hon har tid, läser min syster dem också, men jag kan ju lika gärna berätta vad jag skrivit om som be henne ta tid att läsa min blogg.
Hur som helst, oavsett om jag personligen har läsare på bloggen eller inte, är jag väldigt ledsen, arg och besviken för att de flesta svenskar inte värderar sitt eget språk alls. Utom möjligen rasister och högerextremister och det är inte dem jag tänker på i det här fallet.
Jag har fått ett intryck av att de flesta bloggläsare i Sverige struntar i att läsa inlägg på svenska och föredrar att gå direkt på engelskspråkiga bloggar (vilket jag också gör, men för den skull slutar jag inte läsa svenska sidor heller). Dessutom vet jag att de glatt blandar engelska och svenska på sin egen blogg hej vilt, och då menar jag inte i olika inlägg, vilket jag mycket väl kan förstå, fast jag vet att många icke-svensktalande inte tycker om det, utan i samma inlägg. Dessutom märker jag att yngre bloggare, inte tonåringar nödvändigtvis men kanske folk under ca 30 inte vet vad saker heter på svenska och gissar och tar till något som betyder något närliggande eller rentav helt fel. (Nyligen såg jag ett blogginlägg som nämnde en ensamstående bok – en ogift bok alltså?). Nu är jag kanske något av en puritan, men jag hatar det, lika mycket som jag hatar när folk lägger in engelska ord och satser i sina muntliga meningar och firande av Halloween och – okej, ursäkta, det kanske räcker nu.
Men egentligen borde jag inte behöva be om ursäkt, här på min egen blogg. Här borde jag få göra precis vad jag vill bara det inte bryter mot lagen.
Science fiction som förutspår framtida teknologi…
Nästan ingen kan väl ha missat alla artiklar som listar alla lyckade och mindre lyckade förutsägelser om teknologin i ”framtiden” i Back to the Future.
Det fick mig att tänka på böcker som jag läst och hur många av dem som har lyckats relativt bra med att förutspå den tid som vi lever i idag.
Eftersom jag växte upp med en sf-fan har jag ärvt så många av pappas gamla sciencefictionböcker som jag ville ha. Flera av dem är från 1950-talet och framåt.
Förvånansvärt många av dem har missat totalt när det gäller dagens teknologi.
Ett stort undantag är Arthur C Clarke som tydligen har förutspått en massa saker – kanske inte just det vi använder dagligen, men i alla fall, ganska mycket.
Jag kan bara inte säga hur många böcker som ska utspela sig i ”framtiden”, dvs det 21:a århundradet som helt har missat utvecklingen av persondatorn, mobiltelefonerna och internet, flera av dem också tv. Dessutom är familjestrukturen fast i 1950-talet. Jag tyckte det var riktigt roligt att se att rymdskeppen styrs av en stor skeppsdator, men inget annat var över huvudtaget ”datoriserat”. Det fanns bara en expert ombord som kunde handha den datorn, astrogatorn, tror jag att han kallades.
Och det var självklart en han.
Man tycker ju att de skulle ha kunnat komma på något som har med datorer att göra, men tydligen inte. Det finns ”den kalla sömnen” eller ”den långa sömnen” (alltså någon form av stasis eller nedfrysning för senare uppväckning), rymdskepp som färdas snabbare än ljuset, alla sorters robotar, kloner, tidsresor och så vidare, men inte datorer, internet eller mobiler.
Det finns i alla fall ett stort undantag som jag tycker är väldigt intressant. Min pappa hade två böcker, 43000000 mil genom världsrymden och Mot slocknande solar, av en rysk-svensk författare som hette Vladimir Semitjov. Han kom till Sverige 1923 så antingen var hans böcker ganska gamla när pappa fick tag i dem eller så skrev han dem väldigt sent i livet eller kanske både och. Hur som helst nämns ”videotelefoner” som folk bär omkring i fickorna, och det är i stort sett det enda jag har läst om något i den stilen i sf-klassikerna.
Jag vet inte säkert om någon har klarat av att förutspå persondatorn och internet – inte i de där riktigt gamla böckerna, tror jag. Böcker som skrevs från 1980-talet och framåt klarar sig bättre, men det är förstås inte så förvånande.
”Nova var min hemliga lyx”
Sofie Berthet om sin debutroman Dimensioner, en dystopisk ungdomssci-fi som utspelar sig på den skånska sydkusten.
Läs mer här.
Wattpad kallas skrivandets Youtube
Långt från Bokmässan kretsar en annan litteraturplanet, som består av social läsning, fanfiction och produktplacering. Plattformen Wattpad har kallats skrivandets Youtube och har 40 miljoner användare.
Läs mer här.
Personligen skulle jag inte lägga mitt fanfiction på just Wattpad. Jag tycker det är lite synd om läsarna att blanda fanfiction och original, men det är bara jag. Yngre författare har kanske inte samma känsla eller känner inte till samma alternativ som jag som hållit på ett tag.
Mina fanfic finns på min speciella fanfictionsida och på fanfictionarkivet Archive of Our Own (AO3). Som läsare är jag aningen mer förtjust i Smashwords utbud av gratisböcker (och böcker till ett lägre pris än t ex Amazon), men som författare föredrar jag lättsamheten med Wattpad, fast jag är ganska många år äldre än en del av tonåringarna där.
Slutligen föredrar jag Booklikes för boktips och allt möjligt bokrelaterat. Där ingår också en fin bokblogg om man vill ha det, och jag använder min, fast jag också har en personlig blogg/hemsida där jag skriver om allt i mitt liv (nästan), inklusive vad jag läser och skriver. Alltså den här. (Fast jag har också en internationell motsvarighet.)
Dramatiskt slut på deckarfestival för Appelqvist
Gotland crimetime blev en succé med både nöjda författare och många besökare. Kristina Appelqvist medverkade bland annat i ett evenemang i Visby domkyrka, där samtal på temat Du skall icke dräpa varvades med musik.
Läs mer här.
Så blev den stilige Alan del av Robin Hoods följe
I Robin Hood-filmer förekommer ibland en sångare vid namn Alan-a-Dale. Har han existerat, eller är han ett påhitt? Många andra figurer i Robin Hood-historien har ju visat sig ha en verklig bakgrund.
Läs mer här.
Hon planerar nya mord
När alla andra är lediga går hon och funderar på nya mord. Kanske är det Romeo eller Julia som ligger illa till den här gången. Det handlar om Kristina Appelqvist, Skaraborgs egen deckardrottning.
Läs mer här.
Några (bok- och veganrelaterade) ärenden
Idag åkte jag till en grannstad för att få gjort några (bokrelaterade) ärenden. Äntligen fick jag min Cybook reparerad till ett bra pris (fast jag önskar förstås att jag inte hade tappat den). Medan jag väntade gick jag till biblioteket och lånade deckaren (Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang), som jag egentligen skulle ha velat läsa som ebok, men det går inte längre. Nu har jag upptäckt att jag inte kan läsa de andra två som finns i serien så här långt heller. Det innebär att jag måste åka tillbaka ett par gånger och låna de andra. Den jag allra helst skulle ha velat köpa är Inte flera mord, för omslaget är så vackert.
Efter det åkte vi ut till köpcentret för att se om några av våra veganprodukter fanns. Tyvärr fanns det inte så mycket, men vi fick i alla fall tag i en del ost. Och VEGO, den veganska choklad vi tycker bäst om och som vi oftast måste köpa på nätet.
