Roswell
För ett par dagar sedan såg jag och min syster på de första fyra avsnitten av Roswell. Det var jättekul. Jag hade glömt hur bra den serien var. Det fick mig verkligen att le. Än en gång blev jag påmind om hur bra tv-serierna var på 1990-talet. Jag ser verkligen fram emot att se resten av serien – och till den dag (som jag hoppas kommer) när jag har råd att börja köpa mina favorit-tvserier på dvd-boxar.
Inhumant på tåg
När jag läste om den elvaåriga flickan som kastades av tåget, utan varken telefon eller pengar i en för henne okänd stad, sent på kvällen, blev jag först förvånad, sedan arg. ”Hon såg äldre ut än elva år.” Jaha, hur mycket äldre? (Det påstods också att flickan ”inte talade svenska”, men kvinnan som tog hand om henne hävdar att det gör hon visst.) Så småningom kröp det fram att vem som helst som ”ser ut” att ha fyllt femton (femton?) kan kastas av tåget.
Jaha. Och vem tar ansvaret om något händer den här ”vuxna” personen något när de lämnas ensamma i en främmande stad utan möjlighet att kontakta någon anhörig eller vän? Även om de kan kontakta någon kan det ta en timme eller mer innan någon hinner dit för att hämta dem. För övrigt, äldre ungdomar, vuxna kvinnor, äldre, sjuka och handikappade kan också råka illa ut på något sätt.
Dessutom, SJ:s regler verkar förutsätta att alla passagerare kommer att försöka lura SJ på pengar om de bara får en chans. Med tanke på alla problem och störningar i tågtrafiken och åtminstone inom Västtrafiks område, där jag bor, dessutom i busstrafiken, tycker jag att bolaget kan se lite på sitt eget beteende. Många gånger går det inte att köpa biljett. Andra gånger är det ingen som frågar efter det giltiga färdbeviset och legitimationen. Nyligen blev jag bestulen på min plånbok antingen på ett Västtrafiktåg eller på centralstationen i Göteborg, på en resa mot Stockholm, där jag för övrigt hade ett läkarbesök. Som tur var, trodde konduktörerna på mig och jag blev inte avslängd. Annars kunde jag också ha råkat nästan lika illa ut som den stackars flickan jag läste om.
Det här är helt ohållbart. Snart kommer både jag och min familj att välja bilen i stället för kollektivtrafiken, för att vara säkra på att inte råka illa ut på något sätt.
I ett land som Sverige borde det finnas en humanare och mer tidsenlig metod att hantera de eventuella fuskåkare som kan dyka upp. (Om avsaknaden av biljett är SJ:s eller Västtrafiks fel, borde det hanteras på ett annat sätt.) Jag föreslår att vanliga, bofasta svenskar eller invandrare med uppehållstillstånd helt enkelt uppmanas att lämna personnummer. Så kan en faktura skickas till hemadressen. För personer som vägrar, eller kan tänkas vara hemlösa, kriminella eller kanske illegala invandrare borde polis tillkallas så att dessa personer inte lämnas ensamma i en stad där de antingen kan komma till skada eller kanske begå brott.
Vilken typ föredrar du?
Jag läste just den här ganska intressanta artikeln på Care2. Tydligen är det så att vi människor brukar leta efter en partner som är ganska like oss själva. Det låter vettigt faktiskt, i alla fall ibland, även om det ju också händer att ”motsatser dras till varandra”.
Artikeln tar upp fyra personlighetstyper:
Utforskaren, som styrs av höga nivåer av dopamin, tar gärna risker, vill ha äventyr och omväxling och är nyfiken.
Byggaren har höga serotoninnivåer och är lugn, tycker om scheman och regler och är konventionell.
Regissören är påverkad av testosteron och är fokuserad, analytisk och logisk.
Förhandlaren har höga östrogennivåer, ser helheten och är medlidsam, självuppoffrande och fantasifull.
Två av de här typerna är definitivt inte min stil. Det är Utforskaren och Regissören. *Ryser*.
Jag tror mina morföräldrar var Byggare och det var väldigt praktiskt att ha i huset, så om jag haft en bror (eller syster) som var av den typen skulle det vara jättebra. Men som pojkvän? Nej tack. Om jag inte kunde få ha två. 
Nej, min absoluta favorittyp är Förhandlaren. Båda mina föräldrar och min syster och jag själv ingår i den här kategorin. Så naturligtvis vill jag ha en pojkvän som också är Förhandlare. Fast jag vill helst inte att han ska ha alltför höga östrogennivåer.
Annorlunda
Jag läste morgontidningarna på nätet – det är egentligen inte min grej, men ibland när jag inte kan sova är jag så uttråkad att jag nästan klättrar på väggarna, så jag gör en massa saker som jag inte är direkt intresserad av. Hur som helst, en sak som slår mig hela tiden är hur annorlunda jag är mot vad som i alla fall verkar vara majoriteten. Det är när jag läser om resor, recept osv som jag märker det mest.
Folk förväntas älska havet, stränder, fester, shopping osv. Alla recept innehåller ingredienser som jag är allergisk eller överkänslig mot som t ex mjölk, ägg och vitlök. Det finns massor av andra exempel, men det här räcker nog.
Det här kanske verkar oviktigt och på ett sätt stämmer det. Jag bryr mig inte så mycket om att jag är annorlunda. Det är bara så svårt att hitta den ”rätta” tidningen, tidskriften eller hemsidan att hålla till på. Men jag får väl bara skärpa mig och bli bättre på att hitta min plats i livet.
Citat
Träd som växer sakta ger den bästa frukten.
– Molière
Väldigt bra citat
Förbli berusad av skrivandet, så inte verkligheten krossar dig.
– Ray Bradbury
Kroppsdelar
En amerikansk sajt, som jag gissar är något motsvarande en svensk damtidning, frågade sina kvinnliga läsare/besökare vilken/vilka kroppsdelar på en man de uppskattade mest.
Det fick mig att fundera lite på vad jag uppskattar.Jag kom fram till att händer är väldigt bra kroppsdelar, särskilt manliga. Eller visst, jag gillar mammas händer och mina egna och min systers också, självklart, men mäns händer är så stora och starka. Fast visst är det imponerande att min systers små händer är så otroligt starka.
Alltså, pappas händer. Det är framför allt två saker jag tänker på. I vår familj älskar vi Mac-datorer. För rätt många år sedan kom de första iMacarna. Deras puckmöss fick väldigt mycket skäll. De flesta sågade dem rejält, särskilt män. En man reflekterade att hans döttrar hade ju små händer så självklart hade de mindre problem med att använda puckmössen, men till honom dög de inte. Fast det där stämmer inte. Det har inget att göra med storleken på händerna. Det vet jag för jag har anordnat ett test.
Jag bad pappa att använda puckmusen på en av våra iMacar. Han sa att den var bra, han hade inget problem alls med att använda den. Pappas händer var stora, inte oproportionerligt stora, men så stora man kan vänta sig att en två meter lång man skulle ha. Alltså har det inget med storlek att göra.
Pappa var också väldigt bra på elprylar. Han ordnade med våra elledningar. Allt som en icke-elektriker kunde och fick göra gjorde han och han gjorde det bra. Han lärde för övrigt min syster det han kunde, så nu kan hon det också.
Morfar hade också stora händer, fast han var kortare än pappa. Morfars händer kunde bygga nästan vad som helst. En gång när jag var liten, så liten att jag inte minns det längre själv, såg jag en helikopter och pekade på den och sa till en liten kompis: Jag ska be min morfar att bygga en sån där till mig. Hon lär ha blivit mycket imponerad. Trots att morfar faktiskt inte kunde bygga några helikoptrar, hur mycket han än kunde bygga annars. Dessutom kunde han koka potatis och gröt.
Några internettjänster
Tidigare har jag bloggat om några favoritsajter på nätet och det börjar kännas som det är dags för en uppdatering. Några sidor finns inte längre och andra har jag använt lite längre så jag har lite mer att säga om dem. Den här gången blir det bara ett inlägg.
Blogg:
WordPress. Om du vet att du kommer att skriva långa texter och huvudsakligen texter (till skillnad från att dela med dig av länkar, citat, videor osv) är det här bloggplattformen för dig. Om du vill ha det så enkelt som möjligt använd då wordpress.com – det är ett webbhotell som tillhandahåller gratis wordpressbloggar (med några få annonser, under de år jag har använt wp.com tror jag att jag har sett en, men det är jag inte ens säker på). Det är väldigt enkelt att skapa och använda sin blogg, och det finns massor av gratis (och andra) teman att välja mellan. På sista tiden har många nya fina teman lagts till, så det finns faktiskt väldigt mycket att välja på. Fast om du vill lägga ut egna annonser på din blogg för att göra reklam för din webb-butik eller vad du nu har, går det inte att göra det här. Man kan lägga ut fanfiction, men det är nog inte bästa platsen för det. Jag har läst ett eller annat fanfic på wp.com, och precis som när det gäller vilken text som helst, visar wp upp den jättefint. Det finns de som lägger ut originalberättelser också, men det vanligaste är nog ”vanliga” blogginlägg. När det gäller det, är wp.com ett fantastiskt bra community.
WordPress kan man också ladda ner till sin dator och så ladda upp det till ett webbhotell, eller ens egen server. På många sätt fungerar det exakt som wp.com, förutom att du behöver sköta alla uppdateringar, ladda ner tillägg (plugins) nya teman osv. Det är inte alls särskilt svårt. Man behöver ha ett domännamn. Det kan gå att få tag i ett som inte kostar något (vanligtvis sk subdomännamn, som inte är exakt samma sak, men nästan), men många webbhotell och domänregister har inte så höga priser hellers. Det beror på vad du är ute efter. En annan skillnad mot wp.com är att man med ett eget wordpress kan skapa egna teman eller redigera de du redan har.
Tumbleloggar
Tumblr är en annan favorit. Här är det väldigt lätt att dela med sig av länkar, olika typer av media, citat och kortare blogginlägg, fast inget hindrar dig från att lägga ut långa blogginlägg heller. Det finns också ett sorts community. Man söker efter det man är intresserad av, och så kommer det upp inlägg från andra tumbleloggar. Du kan ”gilla” (like/note) de inläggen, om du nu tycker de är bra, och du kan också blogga dem själv (reblog). Det kommer antagligen att dra till sig den andra bloggarens uppmärksamhet och så kanske hon/han börjar följa dig, eller i alla fall blogga dina inlägg. Det finns ett sätt att skapa ett community, t ex genom att låta folk ställa frågor till dig, eller så kan du ställa frågor som andra får besvara.
Soup är ganska likt Tumblr, utom på ett sätt. Hittills har i alla fall jag inte märkt av någon form av community här. Man kan söka efter, gå med i eller skapa grupper, men de verkar inte fungera så bra. Dessutom, fast man kan söka efter blogginlägg, har inte jag haft någon tur med att hitta intressant innehåll här. Jag kanske gör fel på något sätt. Trots allt det här, tycker jag riktigt bra om Soup ändå. Det är så enkelt och praktiskt att använda. Man kan antingen lägga ut inlägg direkt, ”manuellt”, eller så kan man importera innehåll automatiskt från andra bloggar osv.
Mikrobloggar
Twitter är den mest kända mikrobloggen. Trots beskrivningen, tycker jag inte att Twitter är särskilt blogg-likt. För mig är det mest ett ställe att hålla sig ajour med vad andra säger och viktigast av allt, delar med sig av. Här har jag hittat länkar till många roliga och användbara sidor. Man kan t ex följa kändisar. Några av dem är faktiskt den riktiga kändisen och lägger ut inlägg själva – i så fall står det på kontot de är officiellt ”godkända”. Andra är skickliga (eller mindre skickliga) imitationer, många helt omöjliga att skilja från den riktiga kändisen. Andra är bara skämtare som tycker det är kul att låtsas vara kändisen, eller så vill de skämma ut den verkliga kändisen.
Plurk är en annan ganska känd mikroblogg. Jag har använt den så kort tid att jag inte kan berätta särskilt mycket om den. Hittills har jag inte hittat någon att följa, om det nu är vad man gör. Det jag vet är att man kan anpassa bakgrunden, och man kan välja vilket verb som ska föregå ens inlägg. Du säger, önskar, tänker osv vad du nu lägger ut. Det är vad jag har fått reda på så här långt. Det jag gillar mest när det gäller Plurk är att de inte kräver att få rättighterna till det du lägger ut, som Twitter och Facebook gör. Det tycker jag inte om, och när jag använder de sajterna, är jag väldigt försiktig. Jag lägger t ex inte ut några foton..
Friendfeed är på ett sätt en blandning mellan mikroblogg och tumblelogg, tycker jag i alla fall. Facebook äger det, men försöker inte ta ifrån en rättigheterna till ens inlägg. Det finns grupper/rum som man kan gå med i, men mina små försök att lära känna folk här har inte fungerat. Jag tycker i alla fall om de här grupperna, för där hittar jag en massa länkar till intressanta artiklar. Här kan man också importera flöden från bloggar, tumbleloggar eller någon annan mikroblogg, eller andra sidor som t ex Goodreads, eller så går det jättebra att lägga ut inlägg själv. Man får också anpassa bakgrunden, med egenvalda färger eller bakgrundsbilder.
Sökmotorer
Just nu använder jag bara Ixquick (förutom wikipedia). Ixquick ersätter Google på ett väldigt bra och smidigt sätt. Jag tillhör dem som inte vill använda Google. Ixquick lagrar inte sökningarna man gör. Det ger result snabbt och effektivt.
Epost
Gmx.co.uk är den absolut bästa gratis mejltjänsten jag har använt någonsin. Den ersätter också Google/Gmail väldigt bra, fast den fungerar inte exakt som Gmail. De erbjuder ordentligt med utrymme, man kan samla in epost från andra mejlkonton och man får använda så många alias man vill, alltså mejladresser. Man får ladda ner eposten till sitt eget mejlprogram, eller om man föredrar det kan man bara logga in på webbsidan, vad man nu föredrar. Det går faktiskt bra att göra både och också, om man vill välja imap, istället för pop. De erbjuder ganska många suffix, dvs com, co.uk, .se osv. Dessutom använder de miljövänliga servrar.
Sociala näverk/community
Care2. Jag har varit med i Care2 i åratal, och jag älskar det fortfarande lika mycket som jag gjorde i början. Det har inte hänt särskilt mycket här, så jag kommer inte att gå in på alla funktioner i detalj, utan nämner dem bara i förbigående. Gratis epost, gratis e-kort, gratis donationer, namninsamlingar. Man får sin egen profilsida som man kan anpassa och det finns grupper att gå med i (eller skapa).
Livejournal, Insanejournal, Dreamwidth. De här är community som kretsar kring bloggande, men de är också väldigt lyckade sociala nätverk. Bloggdelen fungerar bra, och grupperna är/kan vara jättebra, beroende på vad du gillar. Alla tre är fanfictionvänliga. (Det här antyder inte på något sätt att WordPress nödvändigtvis är emot fanfiction. Det har jag inte alls fått några antydningar om.) Det är bara att på LJ osv, är det betydligt troligare att du träffar andra som gillar fanfiction.
Övrigt
Goodreads. Librarything och Shelfari är inte alls dåliga, men Goodreads är det allra bästa bokcommunity som jag har använt. När jag ska köpa böcker konsulterar jag alltid Goodreads först (för böcker på engelska naturligtvis, för svenska böcker är det lite knepigare). Det finns svenska motsvarigheter, t ex Bok.nu som jag har varit med i ett par år. Jag tycker inte det är riktigt lika bra som Goodreads, men det är trevligt att det finns svenska motsvarigheter. Boktipset är en annan sida som jag nyligen upptäckt, men jag har inte gått med ännu, så jag kan inte säga något om den.
Jabber. Fast jag fortfarande använder AIM, MSN/Windows Live och ICQ liksom LJ Talk, föredrar jag definitivt Jabber, som är en oberoende chatt/IM. För att kunna använda det behöver du ha ett multichattprogram, som Adium för Mac eller Trillium (?) för PC. Det senare kanske jag har fel om, för jag har inte använt PC på länge. Sök på wikipedia, där står det mesta om Jabber och vilka program du behöver.
Skype. Vad jag förstår kan man videochatta på Skype. Det är inte min grej. Vad jag vet säkert är att man kan ljudchatta, och det är nästan exakt samma sak som att prata i telefon, fast gratis. Om du kan använda Skype i din mobil, kan du också prata i telefon gratis. Det går naturligtvis också bra att textchatta. Den stora nackdelen med Skype är att det är ganska ”tungt” så om du inte har så mycket primärminne, kanske det inte är bästa chattprogrammet för dig. Om du kan tänka dig att betala, går det att prata i telefon till ett väldigt rimligt pris. Det finns faktiskt en riktig, fast telefon, som går att koppla Skype till, vilket betyder att du inte behöver ha en dator stående uppkopplad. Man får ett ”vanligt” telefonnummer som vanliga användare, utan Skype eller ens internet, kan använda för att nå dig.
Jag borde väl också nämna Blip.fm. Jag använder Blip.fm lite då och då. Ibland glömmer jag nästan bort att jag har ett konto där. Då och då ”blippar” jag massor av sånger som jag kommer på. När jag är på det humöret tycker jag riktigt bra om Blip.fm.
Jag kan inte heller förbigå Archive of Our Own. För den som inte vet, är det ett fantastiskt och relativt nytt onlinearkiv för fanfiction. Det är helt underbart. Om man gillar fanfiction borde man verkligen använda AOO. Det är nästan bara tack vare AOO som jag börjat läsa fanfiction igen. Jag har förresten aldrig helt slutat, men AOO (och LJ, IJ och Dw) gör det till en riktig njutning.
Slutligen, Project Gutenberg och Projekt Runeberg. Båda är skattgömmor fulla av äldre litteratur, som man får läsa gratis. Det går bra att läsa på din dator, smarta telefon eller ebokläsare. Det finns andra ställen där man kan få tag i gratisböcker, men de här två är nog mest kända. På engelska kan man bland annat få tag i följande författares verk Jane Austen, Sir Arthur Conan Doyle, PG Wodehouse, Agatha Christie (bara en och annan tidig titel), LM Montgomery (författaren till Anne på Grönkulla m fl), Edith Nesbit. På svenska är det lite knepigare, men Emilie Flygare-Carléns böcker, liksom Selma Lagerlöfs är fortfarande helt läsbara. En del äldre personer tycker nog att t ex Carl Jonas Love Almqvist och Viktor Rydberg är nog så läsbara. Det beror på vad man gillar. Dessutom kan man göra ”nya” oväntade bekantskaper.
Lite tur för en gångs skull
För en gångs skull har jag haft lite tur. För ett tag sedan var min syster med i en utlottning där man kunde vinna ett par glasögon helt gratis (förutom synundersökning och frakt). Helt oväntat vann hon. Jag bestämde mig för att om det blev en likadan utlottning igen skulle jag vara med. Det blev faktiskt så. Jag var helt säker på att jag inte skulle vinna också. Vad är oddsen för det egentligen?
Den här gången var det ”bara” femhundra som skulle vinna, till skillnad från tusen förra gången. Men det var i alla fall värt ett försök. Man kunde påverka turen lite med lite envishet. Varje person som ville vara med i utlottningen fick en kod och på en viss dag vid en viss tid skulle man klicka, och så lägga in sin kod.
Självklart satt jag och väntade vid min dator när det var dags, och så klickade jag så fort jag bara kunde. Senare den dagen fick jag ett mejl där det stod att jag hade vunnit. Hade det inte varit för min systers erfarenhet, skulle jag ha varit säker på att det var en bluff, men lyckligtvis, var det inte så. Igår kom glasögonen. Jag behöver nog lite mer tid på mig för att vänja mig vid dem, men senare kanske det kommer ett foto här. Jag lovar ingenting, men kanske.
