Vilken typ föredrar du?
Jag läste just den här ganska intressanta artikeln på Care2. Tydligen är det så att vi människor brukar leta efter en partner som är ganska like oss själva. Det låter vettigt faktiskt, i alla fall ibland, även om det ju också händer att ”motsatser dras till varandra”.
Artikeln tar upp fyra personlighetstyper:
Utforskaren, som styrs av höga nivåer av dopamin, tar gärna risker, vill ha äventyr och omväxling och är nyfiken.
Byggaren har höga serotoninnivåer och är lugn, tycker om scheman och regler och är konventionell.
Regissören är påverkad av testosteron och är fokuserad, analytisk och logisk.
Förhandlaren har höga östrogennivåer, ser helheten och är medlidsam, självuppoffrande och fantasifull.
Två av de här typerna är definitivt inte min stil. Det är Utforskaren och Regissören. *Ryser*.
Jag tror mina morföräldrar var Byggare och det var väldigt praktiskt att ha i huset, så om jag haft en bror (eller syster) som var av den typen skulle det vara jättebra. Men som pojkvän? Nej tack. Om jag inte kunde få ha två. 
Nej, min absoluta favorittyp är Förhandlaren. Båda mina föräldrar och min syster och jag själv ingår i den här kategorin. Så naturligtvis vill jag ha en pojkvän som också är Förhandlare. Fast jag vill helst inte att han ska ha alltför höga östrogennivåer.
Kattmänniska? Hundmänniska?
Är du en kattmänniska eller hundmänniska? Det är en fråga jag ser ganska ofta. Jag måste säga att jag är båda eller snarare en djurmänniska, och inte en ”männniskomänniska”. Någon som kommer mycket bättre överens med djur än med människor i allmänhet.
På tal om djur och folk (eller personer), tänker jag att djur kan vara, och är, personer – för mig betyder det individ, snarare än homo sapiens. Så varför skulle inte djur kunna vara personer, individer eller folk? Vad som helst utom människor och homo sapiens. Vi är ju trots allt djur allihop, fast vi tillhör olika arter.
Vilken färg är du?
Intressant artikel om färg
Som vanligt är jag annorlunda. Jag är nog mest BlåGrön, med ganska mycket Rött (jag är en smygröd hehe) och en liten aning Gult (sen två-tre år tillbaka). Det finns också lite grand Grått, tyvärr.
En psykolog kan säkert läsa ut något ur det här, men vad vill jag nog inte veta.
Vilken färg är du?
Heteronormen
Eftersom Pridefestivalen börjar idag, noterar jag att heteronormen behöver granskas. Det håller jag i och för sig med om, men jag vill nämna att bara för att man är heterosexuell behöver man inte alls passa in i några normer. Man kan vara annorlunda ändå. Sexuell läggning är ju inte den enda faktorn som påverkar ens personlighet.
Bitter och besviken
Numera är det svårt för mig att rycka upp mig ur min apati. Jag börjar inse att det är så här mitt liv blev. Det finns inget hopp alls att jag kommer att lyckas ordna upp allt. Det är för sent, eller snarare, har det alltid varit för sent. Förr var jag arg på mig själv för att jag misslyckades hela tiden. Nu när jag har tänkt efter ordentligt, vet jag att det aldrig har funnits något sätt jag kunde ha hamnat någon annanstans än just här. Med den personlighet jag har, skulle jag ha hamnat här även om jag hade kunnat få en chans till.
En chans till… Ni anar inte hur många gånger jag har velat vrida klockan tillbaka och fortfarande ha tid, fortfarande ha en framtid. Om det fanns något sätt jag kunde få det, skulle jag göra det. Oavsett hur lite förändring jag kanske kan åstadkomma i mitt liv, kommer det inte att kompensera för att det blev så här.
Jag börjar tro att jag till och med hade tur som blev allvarligt sjuk och nästan dog. Det fick mig att tro att det var därför jag var så misslyckad. Fast så var det inte. Jag bara var så här, från början.
Ja, jag är bitter och besviken. Det gör ont att inse att inget någonsin kommer att ändra sig. Mitt liv kommer att fortsätta så här, eller bli sämre. Jag vet inte hur andra lever med sånt här, men jag hanterar det dåligt.
