Meme 2: Tio manliga favoritrollfigurer
1. Spock (Star Trek: Zachary Quinto – ok, en film, men i alla fall…)
2. Peter Petrelli (Heroes: Milo Ventimiglia)
3. Mohinder Suresh (Heroes: Sendhil Ramamurthy)
4. Mitchell (Being Human: Aidan Turner)
5. Robert av Huntingdon (Robin of Sherwood: Jason Connery)
6. Guy av Gisburne (Robin of Sherwood: Robert Addie)
7. Archie Kennedy (Hornblower: Jamie Bamber)
8. Robin of Loxley (Robin of Sherwood: Michael Praed)
9. Boromir (Sagan om ringen: Sean Bean)
10. Jack Harkness (Torchwood: John Barrowman)
Hedersomnämnande: Aragorn (Sagan om ringen: Viggo Mortensen), Alex Krycek (Arkiv X: Nicholas Lei), Michael Guerin (Roswell: Brendan Fehr) Wilson (House: Robert Sean Leonard), Cal McCaffrey (Tredje makten: John Simm) Dan Foster (State of Play: James McAvoy), Mulder (Arkiv X: David Duchovny), Tom Bishop (Brad Pitt: Spy Game – ok, ingen tv-serie, men jag såg den på tv, så…), Adam Carter (Spooks: Rupert Penry-Jones), Danny Taylor (Brottskod försvunnen: Enrique Murciano), Scotty Valens (Kalla spår: Danny Pino), Casey (Veronica Mars: Jonathan Bennett), Quinn och Colin Mallory (Sliders: Jerry och Charlie O’Connell)
Lyssna eller läsa?
Jag har egentligen inte hört på några podcastar och väldigt få ljudböcker. För det mesta föredrar jag att läsa – vanliga tryckta böcker och att se tv och film. Ändå tror jag att jag kanske kan bli mer intresserad av podcastar och videopodcastar, i alla fall lite grand, om de handlade om något jag är väldigt intresserad av. Å andra sidan, ljudböcker är nog inte något för mig alls. Mamma gillar dem, och jag har försökt lyssna på några av hennes, men jag har aldrig lyckats uppbringa mycket intresse för dem. En anledning är att de översatta måste läsas av svenska skådespelare. De läser alltså böcker som ursprungligen skrevs på ett annat språk – numera nästan bara engelska.
Jag har aldrig läste första boken i serien om Damernas detektivbyrå, jag lyssnade på den på en cd-spelare. Skådespelerskan som läste den, Babben, är ju på ett sätt idealisk – som Mma Ramotswe är hon ju ”traditionellt byggd” och är riktigt rolig eller har i alla fall varit det. Tyvärr var det så att när damdetektiver började diskuteras kom Agatha Christie upp och Babben uttalar det med betoning på andra stavelsen. Så var det med det… Konstigt nog klarade hon visst de afrikanska namnen bättre. I alla fall tror jag det.
Den andra ljudboken jag minns var om Jeeves och Wooster (jag har glömt titeln). De här skådespelarna borde ha varit idealiska, och det kunde de kanske ha varit om någon hade bearbetat boken så den utspelade sig i svensk miljö med svenska namn. Men så var det naturligtvis inte. En av dem kunde uttala det brittiska grevskapet Worcestershire rätt men ingen av de andra kunde det. Ingen alls kunde uttala de ovanligare personnamnen – som Berties kompis Barmy Fotheringay-något, som jag tror ska uttalas Fungy-Fipps? Hur som helst massakrerade de namnen. Hasse Alfredsson lät en av sina rollfigurer tala (han spelade visst två, minns jag) på ”teatersmåländska”. Aldrig mer, säger jag bara.
Fast det är egentligen inte därför jag inte gillar ljudböcker, jag bara – inte gillar dem. För mig handlar böcker om att läsa, inte lyssna. Om jag vill göra det, tar jag fram min iPod för lite musik eller så ser jag på tv/dvd.
Åldersgränser
När jag började skriva fanfiction använde alla det amerikanska systemet för åldersgränser för film, så det gjorde jag också. Sen upptäckte jag att FanFiction.net och FictionPress använder FictionRatingssystemet så jag bytte till det istället. Att ha ett separat system för texter låter ju vettigt.
Jag hittade faktiskt på ett eget system som jag använder på min egen sajt (tillsammans med FRsystemet). Det är väldigt enkelt, om än inte så detaljerat. Grönt betyder G och PG/K och K+, Gult betyder PG-13/T och Rött betyder R och NC-17 eller M och MA.
Igår insåg jag helt plötsligt att det finns ett system till, ett som är speciellt till för fanfiction. Jag blev totalt paff. Trots allt har jag ju hållit på med fanfiction i omkring tio år (vad tiden år fort!) och jag hade aldrig hört talas om det här. Nu har jag inte haft tid att uppdatera min fanfictionsida än (för upptagen med annat) men jag tänker definitivt börja använda Fan Rated Ratingssystemet. Jag tänker fortsätta med FRsystemet och fortsätta att ha det gamla filmsystemet på en särskild sida som jämförelse.
Så tydligen, till och med efter tio år, finns det något nytt att lära sig. Kul. Det är faktiskt så att de senaste månaderna (som medfört en massa sorg och oro för mig) har också gett mig några nya fandomrelaterade saker att testa och vid det här laget ta till mig: Dreamwidth och Archive of Our Own. Jag kanske också skulle nämna de fantastiska FanWikisidorna (fast de är inte helt nya).
Idag är det Losar!
Idag firar vi Losar, det tibetanska nyåret. Glöm inte Tibet. Sätt gärna ett ljus i fönstret ikväll.
Losar
Enkel meme
En enkel meme – svara på följande frågor:
1. Vilken bok läser du just nu?
2. Varför valde du den?
3. Vad är det bästa med den?
4. Vad är det sämsta med den?
Här är mina svar:
1. Sveriges historia , band 2
2. Jag är väldigt intresserad av historia och när en ny serie böcker kommer ut – det ska bli åtta till slut – kände jag bara att jag måste ha dem allihop.
3. Det är en välskriven bok, som handlar om ett ämne jag är intresserad av.
4. Det här bandet, och det förra, handlar om saker som gör mig väldigt illa berörd – krig, jakt/dödande, kannibalism, offer. Under större delen av vår historia – världshistorien också – har det tydligen varit så att alla som var mindre och/eller svagare ansågs som byte, och då menar jag vem som helst, djur, barn, kvinnor, män.
Bokmeme
En enkel meme – svara på följande frågor:
1. Vilken bok läser du just nu?
2. Varför valde du den?
3. Vad är det bästa med den?
4. Vad är det sämsta med den?
Här är mina svar:
1. Sveriges historia , band 2
2. Jag är väldigt intresserad av historia och när en ny serie böcker kommer ut – det ska bli åtta till slut – kände jag bara att jag måste ha dem allihop.
3. Det är en välskrivern bok, som handlar om ett ämne jag är intresserad av.
4. Det här bandet, och det förra, handlar om saker som gör mig väldigt illa berörd – krig, jakt/dödande, kannibalism, offer. Under större delen av vår historia – världshistorien också – har det tydligen varit så att alla som var mindre och/eller svagare ansågs som byte, och då menar jag vem som helst, djur, barn, kvinnor, män.
Nu räcker det!
Jag har fått nog av snö och vinter!
Varning: gnäll
På sista tiden har alla böcker jag läst varit en besvikelse, i alla fall delvis. Jag kan bara inte tro att jag helt har förlorat min urskiljning, så jag kan bara föreställa mig att på något sätt har böckerna (eller deras författare) eller jag ändrats. Det är antagligen det senare. ”Jag” idag har ändrat sig för mycket. Jag är ledsnare och mer desillusionerad. Kanske om jag lyckas skärpa mig och ordna upp mitt liv, kommer jag att bli mer entusiastisk över böckerna igen. Missförstå mig inte, jag älskar fortfarande böcker, men jag är bara inte lika lycklig över dem längre, inte som jag var så sent som för tre-fyra år sen.
Jag känner att mitt liv glider iväg, bara rinner mellan fingrarna på mig, som i den där vidriga bibelhistorien jag hörde i ”lördagsskolan” på mitt dagis när jag var liten. Den har spökat i bakhuvudet på mig ända sen dess. Om du känner till bibeln så känner du nog till den här också.
En flicka går över ett fält. Hon ska plocka bara de bästa och finaste axen, men varje gång hon ser ett som hon tror är det finaste, får hon se något annat, lite längre bort, som verkar större och bättre. Till slut har hon gått över fältet, utan att ha plockat någonting, och hon får inte gå en gång till.
Det som oroar mig är att fast jag antagligen är någonstans på fältet fortfarande, och är medveten om att jag ska skörda axen, kan jag inte göra det. Det är alltid något som hindrar mig och jag kan inte stå kvar där jag är heller. Jag fortsätter att gå framåt, på ett sätt, fast på ett annat sätt rör jag mig inte alls. Det skrämmer mig.
Jag vet inte vad jag ska göra och jag antar att det här att jag inte tycker om de få böcker jag kan köpa, är det minsta av mina problem. Det är bara det att de där böckerna borde lysa upp mitt liv och istället gör de inte det. Slöseri med pengar, som kunde ha använts till något bättre. Ja, ja. Förlåt att jag tycker synd om mig själv.
Kattmänniska? Hundmänniska?
Är du en kattmänniska eller hundmänniska? Det är en fråga jag ser ganska ofta. Jag måste säga att jag är båda eller snarare en djurmänniska, och inte en ”männniskomänniska”. Någon som kommer mycket bättre överens med djur än med människor i allmänhet.
På tal om djur och folk (eller personer), tänker jag att djur kan vara, och är, personer – för mig betyder det individ, snarare än homo sapiens. Så varför skulle inte djur kunna vara personer, individer eller folk? Vad som helst utom människor och homo sapiens. Vi är ju trots allt djur allihop, fast vi tillhör olika arter.
1990-talet
Ok, det var det. 1990-talet försvinner längre och längre tillbaka i det förflutna. Från och med nu måste jag betrakta berättelser/tv-serier/filmer osv från 1990-talet som ”historiska”. Det känns konstigt. Jag hade ju knappt vant mig vid ”nollnoll-talet” och nu är vi på tiotalet? Hur som helst, Arkiv X, Roswell och de där andra ”stora” 90-talsserierna är nu historiska, på det sättet att man inte längre kan se dem som mer eller mindre ”nutid”. Inte som Heroes, FlashForward, Being Human mm. Det känns lite hemskt, men jag antar att man bara måste acceptera och gå vdare. Kanske skulle det vara lättare om bara tv-serierna, filmerna och musken var lite bättre.
