Nu igen
Nu har SVT gjort det igen. Klantat sig med programtablån. Nej, jag menar inte bristen på sevärda program under helgerna. Det väntar jag mig numera. Om man inte är pensionär eller dokusåpa- och tävlingsprogramsentusiast, finns det inte mycket att se.
Nej, det jag klagar över nu är ”bara” kollisionen mellan de enda två sevärda programmen den här julhelgen. Död och försvunnen respektive Kommissarie Lynley. När de sista avsnitten av Lynley äntligen kommer, då lägger de första avsnittet av de två allra sista (om jag förstått rätt) avsnitten samtidigt som näst sista delen av en annan deckarserie.
Dåligt, SVT. Hur tänker ni egentligen? Struntar ni helt i oss som fortfarande tycker om deckarserier mm? Eller tänkte ni inte alls?
Jag bryr mig inte om att maila och klaga längre. De svarar ändå inte. Så därför kommer det här gnälliga inlägget istället.
Om jag hade råd skulle jag köpa DVD-boxar istället. Dem kan man i alla fall lita på.
Osociala nätverk
Jag insåg just att jag är medlem av (tror jag) hundratals onlinecommunity (hur skriver man det i plural?) och jag har ändå nästan inga vänner. Det sorgliga är att hur få mina onlinevänner än är, är de betydligt fler än mina vänner i verkliga världen.
Varför är det så? Är jag den tråkigaste människan i hela världen? Är internet ett hopplöst ställe att leta efter vänner på? Nu när jag tänker efter, är det här vanligt? Upplever de flesta samma sak?
Jag skulle så väldigt, väldigt gärna vilja ha en pojkvän nu, och några få riktigt bra vänner. Är det för mycket begärt? Så vart ska jag gå? Hur kan jag leta mer effektivt? I verkliga världen och på nätet. För de ställen där jag har letat hittills är uppenbarligen inte bra. Synd. Jag tycker verkligen om många av mina ”nätverk”, men sociala är de inte.
Hutlöst dyra datortillbehör
Ganska länge nu har jag haft en del problem med adaptern till min iBook. Jag har börjat få nog av allt det där bråket. Det tar kanske tio minuter varje gång jag ska starta datorn att få det gröna (eller orange ljuset) att lysa.
Så till slut tänkte jag att nu ska jag köpa en ny. Jag gick in på några siter och när jag till slut hittade den rätta, insåg jag till min fasa att den kostar över 800 kr!
Ok, du behöver inte säga något. Du kanske tycker att jag får skylla mig själv som använder Mac. Men jag tycker den är värd det högre priset, utom när adaptern krånglar. Till exempel ska jag köpa till extra RAM. Det är dyrt, det också, men jag tycker man får ut så mycket mer av datorn att det är värt det.
Jag fattar inte vad Steve Jobs tänker. Har han aldrig tänkt på att det är de stora volymerna som genererar inkomst, inte de höga priserna?
Nu blir det isoleringstejp för min del och varje gång det tar tio minuter eller mer att krångla igång datorn, kommer jag att tänka på de åttahundra jag sparar.
Hemsida eller dront?
Nu är det snart ingen idé längre, att ha en egen hemsida. Ingen kommer ändå och besöker den.
Först började WebRing att ta betalt. Om man inte betalade, skulle man inte få vara med i fler än ett visst antal ringar (ca 5 – jag var medlem i över 80 och fick ändå bara ströträffar). Dessutom skulle man inte få ha fler egna ringar än tre – jag hade kanske tio.
Det finns lite andra ställen att ha ringar på, och det har jag, fast det hjälper inte. Topplistor är något annat man kan anmäla sig till, men gissa… Nej, inga besökare därifrån heller.
Jag och min syster har gjort egna, personliga hemsidor, plus några större, mer omfattande siter. En av dem får lite fler träffar än de andra, men det är inte särskilt mycket i alla fall.Vi betalar faktiskt för domännamn och webbhotell. Ok, det här gör vi för att vi tycker det är kul och det gör vi ju forfarande, även om vi inte får några besökare. Fast egentligen skulle vi ju kunna leka med våra små hemsidor på våra egna små datorer, inte betala för att ha dem liggande ute för att ingen ska besöka dem.
Man kanske kan invända att då får man väl uppdatera oftare – men det gör jag – bloggen i alla fall, och den ingår i min hemsida. Dessutom, jag ser ingen anledning till att lägga in sex, tjejer mm i sökorden. Det handlar ju inte min hemsida om. Inte heller tillhandahåller jag olagliga filer för nedladdning – inte ens lagliga.
Men vad väntar jag mig egentligen? Folk fattar inte skillnaden mellan hemsida, blogg och profilsida längre. Min syster har gymnasieelever som tror att den lilla symbolen på skrivbordet där det står Internet (alltså en genväg till WEBBLÄSAREN Microsoft Internet Explorer) är samma sak som internet. Va?
Flera av dem säger att de inte kan skicka det eller det för att de inte har någon “data” hemma. Antagligen menar de dator med internetuppkoppling, men kom igen? Detta är ju ändå nästan vuxna elever som läser ämnen med datainriktning.
Här kommer min egen lilla mini-datorskola:
Hemsida – personlig sida som du utformar själv – antingen med hjälp av en editor, eller om du är bra på html-programmering – ett textprogram. Du kan ha en som ligger på ett gratis webbutrymme, t ex det som ingår i din internetuppkoppling (inte alla får ett sådant utrymme, men många) eller t ex på Passagen. Det går också att skaffa webbhotell – vårt kostar t ex bara 100 kronor om året för ett rejält stort utrymme. Domännamnen kostar några hundralappar om året.
Blogg – en sorts onlinedagbok eller något lite kreativare. Den uppdateras oftare än en hemsida.
Profilsida – det är en liten presentationssida du får som medlem i olika community. Du kan lägga ut ett foto och fylla i lite uppgifter om dig själv. Alltihop byggs upp av vissa moduler som ingår. Du kan lägga in olika teman på många ställen, men allting ser ungefär likadant ut för alla.
Min erfarenhet är att en del killar kan all möjlig programmering, speciellt flashanimationer som tynger siterna, men de har ingen aning om vad de ska berätta om. De som ändå har en sida har ofta sitt CV liggande ute. Dessa killar har tydligen inga fritidsintressen. Andra, och dessutom många tjejer, har något att säga, men kan inte så mycket programmering.
Men det spelar inte så stor roll vad man kan. Ingen kommer ändå att besöka din sida, eller lämna ett litet meddelande i gästboken. Ingen vet ju ändå vad en hemsida är.
Diskussioner
Det är en sak som jag har undrat över. Jag är med i en massa olika grupper och community runtom på hela nätet, både på svenska och engelska. Ibland är jag aktiv och skriver inlägg i olika diskussioner. Men när jag skrivit mitt inlägg i en tidigare aktiv debatt, då bara slutar den. På något sätt måste det jag har skrivit ta död på diskussionen. Undrar varför. Jag fattar faktiskt inte det.
Kanske är jag bara så otroligt tråkig, eller kanske retar jag folk på något sätt. Ibland känns det faktiskt lite tråkigt. Som ett slag i ansiktet. Men jag ska väl inte ta det personligt. Jag vet ju inte exakt vad orsaken är. Hur som helst, jag och grupper och community – det är visst ingen bra kombination. 
Särskrivningar
En sak som jag verkligen avskyr är särskrivningar. Jag tycker inte att det finns någon som helst ursäkt för att skriva så. Inte heller allvarliga grammatiska fel som upprepas igen och igen i en och samma text. Detsamma gäller återkommande stavfel. Läser folk inte några böcker alls? Eller litar de blint på sitt ordbehandlingsprogram? Word har faktiskt inte alltid rätt. Om man tänker efter vilket språk det är skapat för från början, så förstår man lätt varför man inte kan gå efter vilken stavning en amerikansk programvara rekommenderar. För övrigt tror jag att idrottsreportrarna på tv och tidningar har ett stort ansvar för nedbrytningen av vårt språk. Idrott förresten ska vi bara inte tala om. Jag avstår från flera kommentarer.
Postkodlotteriet och reklamen
Jag har visst inte gnällt på ett tag. Det börjar nog bli dags igen.
En sak som retar mig jättemycket är Postkodlotteriet. Jag kanske inte ens borde fråga, men ok, jag gör det ändå. Vad #%&%&#&# är en Postkod? Har vi det i Sverige? Varför heter det så? Ok, jag kan väl gissa, men det borde inte behöva vara så här i vårt land.
Snart tar väl de där cowboy-idioterna över också. Och då menar jag inte de söta gay-cowboyarna i Brokeback Mountain… (Dregelpaus).
Reklamen då… Hur många reklamfilmer är egentligen producerade i Sverige längre? Det är faktiskt inte klokt. Jag gillar inte ens reklam, utom ICA-reklamen och Teliareklamen. Men om vi nu ändå måste ha reklam, ska den inte vara svensk då? Va?
Varför ska vi ha alla de där enormt likartade reklamfilmerna där det märks tydligt att ljudet är dubbat. Shampooreklamen och tvättmedelsreklamen och …
Vad är förresten en ”formula”? För all del, jag kan ju gissa, men hur kan de bara hitta på ”nya” ord, när vi faktiskt har riktiga svenska ord? Fast jag får väl sluta nu, innan jag dör av ilska.
Men där tog det slut, för den här gången. Gnället alltså. Det känns faktiskt rätt skönt.
Dokusåpor, dåligt språk och förnedring
Något jag verkligen hatar är dokusåpor och tävlingsprogram. Men det är väl två olika saker? Kanske, men nu för tiden brukar gränserna mellan de värdelösa programtyperna gå ihop.
Hur kan människor som för bara ca 5-7 år sedan – dvs de flesta vuxna människor från drygt 20 och uppåt – plötsligt bli beroende av sådana hjärndöda program? Kan det verkligen kallas underhållning?
Men jag är inte förvånad, tyvärr. Åtminstone när man tittar på hur skolan ser ut. Dagens tonåringar är obildade, slöa och verkar rent ut sagt dumma.
Hur kunde det bli så? Ja, personligen misstänker jag att det beror på det sittande partiets långvariga tid vid makten. Alla dessa pedagogiska experiment som testas och förkastas ungefär vart tionde år.
Bara en sådan sak som de hemsidor och profilsidor som finns ute på internet… Personer som är lite drygt 20 år gamla, kan stava, rätt så bra, och behärskar sitt eget språk ganska ok. Men alla tonåringar och yngre, skriver så ofattbart dåligt att man förstår att de nästan inte har ett skriftspråk alls. Tydligen är deras så kallade språk enbart muntligt.
De ungdomar som växer upp nu, är så försummade av sina föräldrar att de låter sig utnyttjas av främmande personer i anonyma chatrum. Flickorna, som för övrigt även i vanliga fall klär sig som gatuprostituerade, tar gärna av sig det lilla de har på sig efter mycket liten övertalning. Posera för nakenbilder? Javisst, bara jag blir känd. Så verkar det låta rätt ofta idag. Dokusåpa-”stjärnor” tycker det är feministiskt att förnedra sig genom att exploatera sina ofta plastikopererade kroppar.
Att ha så lite respekt för sig själv är märkligt och skrämmande. Det som skrämmer mig mest är att efter alla dessa år av kvinnlig frigörelse, jämlikhet och jämställdhet, så är det ändå kvinnor och flickor med ett litet inslag av småpojkar, och naturligtvis djur, som exploateras värst i alla sammanhang. Målgruppen för hela detta smörgåsbord av slavarbetande, avklädda, prostituerade eller slaktade offer är självklart män.
Språket – utveckling eller?
Nu måste jag bara klaga lite igen… Vad har egentligen hänt med vårt svenska språk?
Visserligen är jag vegan, men jag kan i alla fall uttala mjölk. Dricker ni andra ”mjulk”? Nyss såg jag ett inslag på tv om ”Tolvkillingsoperan”. Låter gulligt. Jag menar, de är ju så söta när de får ”mjulk” av sina mammor… Har ni märkt att de viftar på svansen då?
Nuförtiden ”sjänner” folk sig på alla ”mujliga” olika sätt, verkar det som, och en del reser ”usterut”. Lyckligtvis är det fortfarande sommar, men senare blir det som vanligt ”hust”.
Fattar ni överhuvudtaget vad ni säger längre?
Ok, ok. Det kanske räcker nu, men kom igen. Är det rimligt att språket förändras varje år? Flera gånger per år? Hur ska någon kunna förstå vad någon annan säger om det fortsätter så här?
Jag är fullt medveten om att ett språk som inte förnyas dör. Men om det förvandlas till oigenkännlighet vart tredje till vart femte år, kan man ju inte längre tala om ett språk. Ska vi ha 100 eller 1000 språk istället, eller kanske 10 000?
Går det att kommunicera med varandra längre då? Eller ska man behöva använda sig av engelskan ännu mer, bara för att kunna göra sig förstådd i sitt eget land?
Det har ju redan gått för långt med användningen av engelskan i vardagsspråket. Ännu mer skulle bara innebära att man blir tvungen att dödförklara svenskan och sluta använda det.
Och det skulle i alla fall jag tycka var väldigt synd.
Dyr, orättvis teknologi
Allt det som är fel i samhället idag är inte köns- eller artinriktat. Ta t ex underhållningsindustrin. Tv, internet, mobiltelefoner med Walkmanfunktion och eller 3G. Allt det där kostar pengar, och mer och mer för varje dag. Den normala utvecklingen när det gäller teknologi brukar vara att saker blir billigare, inte dyrare. Men numera är det inte inköpet som är den största utgiften – utom när det gäller de nyaste produkterna – det är användandet.
Elen kostar. Mer och mer för varje år, naturligtvis. Elbolagen kan sätta sina priser som de vill, och här i vårt frusna mörka land måste vi ju ha el, annars dör vi.
Tv-licens, internetuppkopplingar och mobilabonnemang kostar pengar. Det är naturligtvis sant att inget är gratis. Men jag tycker att skiv- och filmbolagen/distributörerna liknar elbolagen. De sätter sina egna priser och villkor.
Kopieringsskydd som ibland förstör den apparat man spelar upp CD-eller DVD-skivan på, och som hindrar en från att göra en säkerhetskopia. De där skivorna är otäckt dyra, så självklart vill man gardera sig för att inte råka ut för en olycka. Dessutom, hur många vill släpa med sig CD- och DVD-samlingen till sommarstugan?
Har man betalat så mycket, ska man ha rätt till att göra en kopia. Så länge man inte tjänar pengar på att sälja piratkopior, ska man ha rätt till att göra som man vill med det man köpt.
Det påstås att konsumenterna numera bara vill ha sin musik och sina filmer nedladdningsbara. Kanske är det sant. Jag vill det i alla fall inte. Inte enbart, alltså. Ibland vill jag faktiskt äga en CD eller DVD-skiva så jag kan lyssna på den när jag vill. Digitala format kan försvinna på en sekund. De fungerar bara så länge ens uppspelningsapparat fungerar.
Dagens datorer, telefoner, tv-apparater, CD- och DVD-spelare samt musikspelare görs avsiktligt så att de ska gå sönder inom några få år. Så att konsumenten ska behöva köpa nya prylar regelbundet. Allt är så dyrt, och dyrare blir det om dessa dyra saker måste kasseras och nya inköpas vart andra till vart tredje år, som värst. Ja, ja. Nu gnäller jag igen. Men det här är min blogg, här gör jag som jag vill.
