Några överraskningar
Igår var det dags för några små överraskningar. Jag var ute och reste rätt så långt (fast inom regionen). Det var husvisning ganska långt bort och alltså måste jag åka med SJ. Stort misstag. Hade jag vetat vad som skulle hända hade jag nog avstått från visningen. Resan var en eländig upplevelse nästan från början. Jag orkar inte gå in på alla detaljer för då blir jag rasande igen och det har jag just lärt mig är väldigt farligt för hälsan. Men jag ska akta mig för att åka med SJ igen, det är helt klart.
Fast jag upplevde ett par små positiva överraskningar också.
Mäklaren var riktigt söt och trevlig. Det är nog allra första gången det har hänt. Någon enstaka har varit rätt okej tidigare, och flera så där, tyvärr har vi också stött på ett par som har varit riktigt otrevliga. Killen var både ung och som sagt söt och trevlig. Wow. Det var verkligen en positiv överraskning. Jag kollade upp honom och det visar sig att han är 25.
Så tog vi oss långsamt mot Göteborg och där åkte vi på nästa råsop rätt i ansiktet.
Strandsatta i Göteborg för sex timmar framåt (hela natten, med andra ord) var vi lite griniga minst sagt. Då upptäckte jag att det gick att åka buss till en grannstad och tänkte att om taxi från Gbg är för dyrt kanske det går med taxi från grannstaden? Och lite forskning på nätet visade att så var det faktiskt. Mycket dyrare än en buss- eller tågresa förstås, men mycket billigare än ett hotellrum och väldigt smidigt jämfört med att sitta på stationen i sex timmar. Så vi beställde en taxi och väntade oss väl samma typ av gammal gubbe som alltid kommer och hämtar en i en taxi. Så fel var det. Killen var både snygg och väldigt artig och trevlig. Det var trots allt lite plåster på såren som SJ rivit upp. Undrar varför en så trevlig och uppenbarligen bildad kille kör taxi? Finansierar studier kanske?
Jag är rasande…
Jag är rasande. Idag var min syster på arbetsförmedlingen, och typen hon pratade med hade mage att föreslå att hon ska sälja sin del av vårt lilla hus. Nej, men vaf (som Berglin skriver)? Det är väl ändå inte hans sak att lägga sig i? Och nu när jag tänker efter, vad är hans sak, egentligen, eftersom han uppenbarligen inte kan hjälpa min syster att få ett jobb. Allt de där typerna gör är att piska och sparka på dem som redan ligger (ett uppdrag de fått av vår lysande regering). Det lär ju vara så att bara 1-2 % av alla jobb förmedlas via arbetsförmedlingen, vilket verkligen är ironiskt. Synd bara att min familj inte har några kontakter att utnyttja.
Det andra han sa som fick mig att bli rosenrasande (kul, ord, eller hur?) var en verkligt personlig och oförskämd kommentar om vår mamma. Hon är pensionär, men det är definitivt inte av hälsoskäl. Han sa något i den här stilen: ”du får räkna med att om ett par år kommer hon att bli mer och mer beroende av dig (och det är ju självklart ytterligare en anledning till att det är jättebra att söka jobb i Stockholm, långt ifrån henne) och förvirrad och kommer inte att kunna klara något själv. Här skulle jag bara vilja säga att i min släkt blir vi inte såna förrän vi är mellan nittio och hundra, så han kommer själv att bli en förvirrad gamling långt innan min mamma blir det, och dessutom, hur kan det här att komma med personliga kommentarer om folks familjemedlemmar, anses ingå i hans jobb?
Om jag hade råkat träffa på den där typen, tror jag inte att jag hade kunnat hålla käften. Det konstiga är att min syster bara blev ledsen, inte arg, men det är väl bara jag som reagerar så, först arg, sen ledsen.
För övrigt är jag fortfarande fly förb. och håller fortfarande på att fundera över att anmäla den där typen till någon, men jag antar att det inte kommer att bli något med det. Jag får bara fokusera på att hålla mig lugn. Att bli så här upprörd leder ingenstans.
