Läskigt
Jag har nog inte nämnt det här men vi har alldeles nyligen flyttat in i ett nytt hus. Det är lite udda. Till exempel finns det inga dörrar förutom till garderoberna och källaren. Faktiskt. Tomten är inte så jättebra. Det finns nästan bara en stor damm som jag inte alls gillar och så finns det uthus som ligger för långt från huset. Till slut finns det också en veranda som inte är så gott skick. Men jag vill inte alls ge intrycket av att det här är ett dåligt hus för det är det inte. Vi hade råd med det, det är nog viktigast av allt, och så är det helt nyrenoverat och allt ser jättefint ut fast det finns förstås ett och annat som inte fungerar helt och hållet än.
Det är bara det att det är lite läskigt. Inatt vaknade vi och upptäckte att ytterdörren inte bara var olåst utan också öppen. Det kändes jätteläskigt. Det var förstås ingen annan än vi i huset och min syster var ute i uthusen under dagen så jag är rätt säker på att hon bara glömde att låsa efter sig och så blåste stormen upp dörren, men det var jätteläskigt. Vi har också hört en del konstiga ljud inne i huset. Dessutom finns det ett litet vindsutrymme som man inte kan komma upp i inifrån huset. Aldrig att vi försöker öppna det och kolla om det finns något inuti. Jag gillar inte läskiga saker särskilt inte på riktigt.
Om bara inget mer händer så är det inget problem, men om något faktiskt händer igen, vet jag inte om jag vill bo kvar. Fantastiskt. Vi har just köpt huset och om vi inte kan bo kvar måste vi sälja det. Så jag hoppas verkligen att vi kan vänja oss vid ljuden. Jag är säker på att inget verkligen är fel här, det är bara ett gammalt hus som vi inte är vana vid än.
Några överraskningar
Igår var det dags för några små överraskningar. Jag var ute och reste rätt så långt (fast inom regionen). Det var husvisning ganska långt bort och alltså måste jag åka med SJ. Stort misstag. Hade jag vetat vad som skulle hända hade jag nog avstått från visningen. Resan var en eländig upplevelse nästan från början. Jag orkar inte gå in på alla detaljer för då blir jag rasande igen och det har jag just lärt mig är väldigt farligt för hälsan. Men jag ska akta mig för att åka med SJ igen, det är helt klart.
Fast jag upplevde ett par små positiva överraskningar också.
Mäklaren var riktigt söt och trevlig. Det är nog allra första gången det har hänt. Någon enstaka har varit rätt okej tidigare, och flera så där, tyvärr har vi också stött på ett par som har varit riktigt otrevliga. Killen var både ung och som sagt söt och trevlig. Wow. Det var verkligen en positiv överraskning. Jag kollade upp honom och det visar sig att han är 25.
Så tog vi oss långsamt mot Göteborg och där åkte vi på nästa råsop rätt i ansiktet.
Strandsatta i Göteborg för sex timmar framåt (hela natten, med andra ord) var vi lite griniga minst sagt. Då upptäckte jag att det gick att åka buss till en grannstad och tänkte att om taxi från Gbg är för dyrt kanske det går med taxi från grannstaden? Och lite forskning på nätet visade att så var det faktiskt. Mycket dyrare än en buss- eller tågresa förstås, men mycket billigare än ett hotellrum och väldigt smidigt jämfört med att sitta på stationen i sex timmar. Så vi beställde en taxi och väntade oss väl samma typ av gammal gubbe som alltid kommer och hämtar en i en taxi. Så fel var det. Killen var både snygg och väldigt artig och trevlig. Det var trots allt lite plåster på såren som SJ rivit upp. Undrar varför en så trevlig och uppenbarligen bildad kille kör taxi? Finansierar studier kanske?
Måste gnälla lite…
I måndags, åkte min syster och jag iväg för att titta på ett hus, som ligger väldigt nära vår lilla stuga. Ja, jag vet, det låter kanske konstigt men vi tänkte att eftersom det är så dyrt att dra in VA, så skulle vi kunna spara lite (i alla fall om vi kunde bjuda lägre än ägarna egentligen vill ha). I stället blev vi obehaglig påminda om hur isolerat båda husen ligger. Så vi kommer nog inte att bjuda på huset, fast det är ett väldigt fint litet hus, fast inte fullt så underbart som vårt. Jag önskar att någon vi känner, kompis eller släkting, skulle vilja ha det, men tyvärr har vi ingen.
Men det är inte vad jag ville gnälla om. När vi skulle av bussen, ringde vi och ställde oss och väntade vid den bakre dörren. Vi trodde att vi hade gjort allting rätt, men föraren bara körde förbi vår hållplats och nästa och skulle inte ha stannat där heller, om jag inte hade gått framåt i bussen och ropat och en trevlig medpassagerare reste sig upp och skrek åt honom. Då stampade han på bromsen och släppte av oss, utan ett ord till ursäkt. Jag tror han var lite sen och inte ville ”slösa tid” på oss. Skitstövel. Han lämnade oss mitt på en trafikerad väg (som inte direkt är dimensionerad för den trafiken) och försökte undvika att bli påkörda. Tyvärr en anledning till att inte flytta ut dit.
Yttlerligare en var att när vi till slut kom tillbaka till närmaste stad, fanns det nästan ingenting att välja på i affärerna, särskilt inte för oss veganer. Fast å andra sidan var båda affärerna öppna på Annandag Påsk.
Mäklarsajtproblem
Som några av er vet, har mitt hus brunnit ner. Det var fruktansvärt traumatiskt, och jag kan fortfarande inte se på en liten röd stuga med vita knutar utan att få tårar i ögonen, men det är inte vad jag tänkte gå in på här.
Fast jag har en fin trädgård och lite mark, fast huset är borta, hade jag hoppats hitta något större (mer mark) någon gång i framtiden, för att odla mina egna grönsaker, frukt osv. Därför har jag kollat på mäklarsajterna i flera år nu och problemet är att oavsett prisnivå (inom eller utom mina gränser) finns det bara ingenting ens i närheten av vad jag vill ha, där jag vill bo.
Jag vet att jag är petig och jag har antagligen helt andra krav än de flesta andra, men jag tycker bara inte om något jag har hittat på de där sajterna. Det har fått mig att undra om de riktigt bra objekten aldrig kommer ut på marknaden. Eller kan det vara så att i ett land som Sverige, som ju är glest befolkat och förhållandevist ”rent” och grönt, det inte finns någon mark kvar till en sån som jag? Det verkar inte möjligt.
I vilket fall som helst tänker jag fortsätta leta, men vid det här laget har jag börjat förlora hoppet om att någonsin hitta något. Jag vet ju exakt vad jag vill ha, jag kan bara inte hitta det. Suck. Efter det som hände med huset känns det lite läskigt att bo på den tomten, i alla fall ett tag framöver. Vem vet om den som tände eld på huset kanske fortfarande finns i närheten och kanske är de fortfarande ute efter mig? Ja, ja, jag antar att jag måste komma över min rädsla, för jag står bara inte ut här längre. Den här lilla stan har inget kvar att erbjuda mig. Den var en gullig liten stad när jag var liten och den var säkert ännu mer idyllisk när mamma var liten, men idag, för mig som vuxen, är den bara inte min grej. (Missförstå mig inte, jag vill inte till storstaden, jag känner mig bara inte hemma här längre.)
