Några överraskningar
Igår var det dags för några små överraskningar. Jag var ute och reste rätt så långt (fast inom regionen). Det var husvisning ganska långt bort och alltså måste jag åka med SJ. Stort misstag. Hade jag vetat vad som skulle hända hade jag nog avstått från visningen. Resan var en eländig upplevelse nästan från början. Jag orkar inte gå in på alla detaljer för då blir jag rasande igen och det har jag just lärt mig är väldigt farligt för hälsan. Men jag ska akta mig för att åka med SJ igen, det är helt klart.
Fast jag upplevde ett par små positiva överraskningar också.
Mäklaren var riktigt söt och trevlig. Det är nog allra första gången det har hänt. Någon enstaka har varit rätt okej tidigare, och flera så där, tyvärr har vi också stött på ett par som har varit riktigt otrevliga. Killen var både ung och som sagt söt och trevlig. Wow. Det var verkligen en positiv överraskning. Jag kollade upp honom och det visar sig att han är 25.
Så tog vi oss långsamt mot Göteborg och där åkte vi på nästa råsop rätt i ansiktet.
Strandsatta i Göteborg för sex timmar framåt (hela natten, med andra ord) var vi lite griniga minst sagt. Då upptäckte jag att det gick att åka buss till en grannstad och tänkte att om taxi från Gbg är för dyrt kanske det går med taxi från grannstaden? Och lite forskning på nätet visade att så var det faktiskt. Mycket dyrare än en buss- eller tågresa förstås, men mycket billigare än ett hotellrum och väldigt smidigt jämfört med att sitta på stationen i sex timmar. Så vi beställde en taxi och väntade oss väl samma typ av gammal gubbe som alltid kommer och hämtar en i en taxi. Så fel var det. Killen var både snygg och väldigt artig och trevlig. Det var trots allt lite plåster på såren som SJ rivit upp. Undrar varför en så trevlig och uppenbarligen bildad kille kör taxi? Finansierar studier kanske?
Mäklarsajtproblem
Som några av er vet, har mitt hus brunnit ner. Det var fruktansvärt traumatiskt, och jag kan fortfarande inte se på en liten röd stuga med vita knutar utan att få tårar i ögonen, men det är inte vad jag tänkte gå in på här.
Fast jag har en fin trädgård och lite mark, fast huset är borta, hade jag hoppats hitta något större (mer mark) någon gång i framtiden, för att odla mina egna grönsaker, frukt osv. Därför har jag kollat på mäklarsajterna i flera år nu och problemet är att oavsett prisnivå (inom eller utom mina gränser) finns det bara ingenting ens i närheten av vad jag vill ha, där jag vill bo.
Jag vet att jag är petig och jag har antagligen helt andra krav än de flesta andra, men jag tycker bara inte om något jag har hittat på de där sajterna. Det har fått mig att undra om de riktigt bra objekten aldrig kommer ut på marknaden. Eller kan det vara så att i ett land som Sverige, som ju är glest befolkat och förhållandevist ”rent” och grönt, det inte finns någon mark kvar till en sån som jag? Det verkar inte möjligt.
I vilket fall som helst tänker jag fortsätta leta, men vid det här laget har jag börjat förlora hoppet om att någonsin hitta något. Jag vet ju exakt vad jag vill ha, jag kan bara inte hitta det. Suck. Efter det som hände med huset känns det lite läskigt att bo på den tomten, i alla fall ett tag framöver. Vem vet om den som tände eld på huset kanske fortfarande finns i närheten och kanske är de fortfarande ute efter mig? Ja, ja, jag antar att jag måste komma över min rädsla, för jag står bara inte ut här längre. Den här lilla stan har inget kvar att erbjuda mig. Den var en gullig liten stad när jag var liten och den var säkert ännu mer idyllisk när mamma var liten, men idag, för mig som vuxen, är den bara inte min grej. (Missförstå mig inte, jag vill inte till storstaden, jag känner mig bara inte hemma här längre.)
