Den här stan…
Grr. Idag gick min mamma och jag och handlade. Tyvärr är det så att min mamma har problem med synen (av flera olika anledningar, bland annat en envis ögoninflammation och en gammal skada från skoltiden – en snöboll som hon fick rätt i ögat!). När vi gick igenom kassan och mamma försökte knappa in sin kortkod (och hade lite problem med det), märkte jag att kvinnan som satt i kassan skrattade och gjorde miner åt kvinnan som stod bakom oss i kön (antar att de kände varandra). Tydligen tyckte de att min mammas problem med den digitala displayen var lustigt. Jag blängde på dem, men de verkade inte märka det ens. De var äldre än jag, och för övrigt kan den här typen av ögonproblem drabba vem som helst, så det skulle ju kunna hända dem också i framtiden. Den här staden gör mig galen. Jag vet inte vad jag gör om jag inte kommer härifrån snart.
Kär igen…
Jag blir väl lätt kär, och i många, men den jag menar just nu är Alexander Rybak. Vilken söt, charmig kille. Vilken talang. De där bruna ögonen och leendet får mig bara att smälta. Fast jag skulle väl få ställa mig sist i den långa, långa kön av förhoppningsfulla tjejer som drömmer om honom.