Den här staden gör mig deprimerad
Idag gick jag in till stan för att handla lite mat och för att gå till apoteket. En del ärenden gick bra, andra mindre bra. Jag hann till och med att gå in på biblioteket och kasta en hastig blick på tidningarna, fast egentligen behövde jag skynda mig iväg till affären så jag skulle hinna hem så snart som möjligt. På vägen dit såg jag ett imponerande gammalt fartyg. Tyvärr glömde jag att ta kort på det.
Det är bara det att den här staden gör mig deprimerad. Mina eventuella läsare har hört det här förr, det vet jag, men jag hatar verkligen den här vidriga lilla staden. En del är kanske inte så illa, den passar bara inte mig. Till exempel, jag hatar att bo nära en stor sjö (och skulle hata att bo ute vid havet). Dessutom finns det en rätt så stor älv i närheten också. Men det är i alla fall detaljer, jämfört med de otrevliga och opålitliga människor som bor här och bristen på kultur. Trots att den här lilla hålan faktiskt har ett bättre kulturutbud än på många andra ställen (dock inte Stockholm och Skåne). Fast det är så att 99 % av alla som går på kulturevenemang är minst 70 år, så jag känner mig lite malplacerad). Tyvärr räcker inte det. Det finns ett sämre utbud på biblioteket, i affärerna, överallt. Mycket, men som tur är inte allt, är dyrare. Men om jag hade trivts här, skulle jag ha kunnat bortse från många mindre problem, fast en befolkning bestående av otrevliga, opålitliga personer är inte något mindre problem, det är stort.
Suck. Jag tycker egentligen inte alls bättre om den något större grannstaden, men jag känner mig alltid bättre när jag kommer tillbaka därifrån. Jag tror det beror på att folk har flyttat dit från hela landet för att arbeta i industrierna. Jag önskar att jag kunde bo på landet nära en ganska stor stad. Att kunna åka in och handla och så åka hem igen på kvällen. På så sätt kunde jag få en paus i det otrevliga i alla fall.
Ursäkta gnället. Jag försöker faktiskt hålla mig på gott humör så mycket jag kan och jag försöker att inte lägga ut så många inlägg när jag är deprimerad, men ibland behöver jag bara få ur mig lite gnäll.
Den här stan…
Grr. Idag gick min mamma och jag och handlade. Tyvärr är det så att min mamma har problem med synen (av flera olika anledningar, bland annat en envis ögoninflammation och en gammal skada från skoltiden – en snöboll som hon fick rätt i ögat!). När vi gick igenom kassan och mamma försökte knappa in sin kortkod (och hade lite problem med det), märkte jag att kvinnan som satt i kassan skrattade och gjorde miner åt kvinnan som stod bakom oss i kön (antar att de kände varandra). Tydligen tyckte de att min mammas problem med den digitala displayen var lustigt. Jag blängde på dem, men de verkade inte märka det ens. De var äldre än jag, och för övrigt kan den här typen av ögonproblem drabba vem som helst, så det skulle ju kunna hända dem också i framtiden. Den här staden gör mig galen. Jag vet inte vad jag gör om jag inte kommer härifrån snart.
Historisk stad hittad i Kambodja
En stad från 800-talet har hittats av arkeologer på en kambodjansk bergssluttning. Läs mer här och här.
Den här stan…
Igår när jag var på väg till banken var det några personer som riktigt blängde på mig och min syster som gick tillsammans med mig. En unge skrattade åt oss. Vad är det för fel på den här staden och folket som bor här? Inget liknande händer någon annanstans, inte ens i Stockholm.
Något lite roligare hände också – för första gången var det någon som ringde till vår nya coola Skypetelefon. Det var någon som fått fel nummer, men det var lite kul i alla fall. (Patetiskt? Antagligen. Suck.)
Östersund
Den första platsen är Östersund. Anledningen till att jag är intresserad av just den här staden är att jag bodde där ett par år när jag var liten. Som jag minns det nu, trivdes jag väldigt bra där. Det är en vacker stad som ligger vackert i ett vackert landskap, men landskapet ska jag berätta mer om i ett annat inlägg.
På Wikipedia står det att Östersund är den enda staden i dagens Sverige som grundlades under sjuttonhundratalet. Det visste inte jag. Vad jag visste var att staden koloniserades söderifrån, av svear, för att kunna beskatta de fria bönderna som bodde där uppe och var mer eller mindre självständiga gentemot både kungar och ärkebiskopar.
Staden ligger på Storsjöns strand och i sjön finns det en ö, Frösön, där många av stadens invånare bor. Kompositören Wilhelm Peterson-Berger bodde på Frösön och hans hem är idag öppet för besökare. På Frösön finns också världens nordligaste runsten.
Precis som i Loch Ness, finns det ett odjur i Storsjön, Storsjöodjuret. Det lär finnas ett i Vättern också, men Storsjöodjuret är mycket mer känt.
Det finns mycket mer att säga om Östersund, men jag vill hålla det här kort. Jag kan bara säga att jag har många lyckliga barndomsminnen från Östersund.
Mera historia
Som en del av mina historiska blogginlägg, tänker jag skriva lite om en stad eller annat område här i Sverige. Jag kommer naturligtvis mest att fokusera på platsens historia, men det blir nog lite andra fakta också.
Två nya ställen
Häromdagen när jag var ute och gick, hittade jag två gator där jag aldrig hade varit förut. Om du bor i en storstad, kanske det här inte alls verkar märkvärdigt, men jag bor i en småstad med bara 20 000 invånare. Det är dessutom en ö. De här gatorna var korta och obetydliga, men ändå, jag hittade två nya platser bara tio minuters promenad från där jag bor. Det känns nästan overkligt. Dessutom, mamma som har bott här hela sitt liv, hade aldrig varit där heller. Var har de gömt sig hela den här tiden?
