Studier och mobbning
Jag hörde nyss på ett inslag på nyheterna om att så många elever har svårt att gå färdigt gymnasiet. Det får mig att tänka på vad alla är olika.
Själv hade jag inga som helst problem med själva studierna (utom att smälta att jag som fick så väldigt bra betyg, ändå har misslyckats i livet). Mitt problem var klasskamraterna. Kanske borde jag har fått någon form av diagnos. Kanske är det bara det gamla vanliga – att majoriteten har svårt för den som på något sätt är lite annorlunda.
Det får mig också att tänka på de inslag jag sett om elever som blivit mobbade under hela skoltiden. Jag kan ganska väl relatera till det, fast jag inte var så aktivt mobbad, utan mer utfrusen. Det är faktiskt väldigt sorgligt att känna att man är en paria som ingen, inte ens de som själva inte är så fantastiskt populära eller framstående vill ha att göra med.
Min poäng är att jag aldrig skulle ha accepterat att bli mobbad. Jag skulle ha stannat hemma. Berättat för mina föräldrar. Sett till att jag fick någon form av alternativ undervisning, t ex hemma hos mina föräldrar, som ju lyckligtvis var lärare själva.
Nu vill jag inte alls skylla på offren. Det jag vill få fram att lärare och annan skolpersonal stirrar sig blinda på närvaro. Jag var borta nästan halva gymnasiet, pga utfrysningen. Ingen gjorde något åt det och som sagt, jag fick väldigt bra betyg ändå.
Grav hittad på skola i Sigtuna
Sigtuna förr, i någons fantasi
Sigtuna idag
De skulle gräva en ny lekplats åt barnen – hittade grav. Upptäckten av benresterna gjordes på en förskolegård i Sigtuna, enligt Sigtunabygden.
Läs mer här
Minns du din favoritlärare? Idag är en bra dag att säga tack
5 oktober är ’World Teachers’ Day, ett UNESCO-initiativ. Jag har inte hittat något svenskt namn.
Läs mer här.
Artikeln är på engelska.
Jag skulle vilja passa på att nämna min lärare i franska och engelska, från högstadiet. Han var helt fantastisk. Vi hade så kul på lektionerna. Tack så jättemycket, magistern! Det var ett rent nöje att vara din elev.
Mediatek?
Häromdagen var jag och tittade på en nybyggd skola i närheten. Det var faktiskt min gamla skola – fast en ny byggnad förstås. Estetiskt sett borde den här nya byggnaden inte nämnas på samma dag som den fula gamla skokartongen där tidigare elever – däribland jag – gick. Men det finns tyvärr annat som är ännu sämre än när jag själv gick på skolan.
Visst finns det massor av bordtennisbord och ett och annat spelbord – bord med fia och backgammon målat på. Det är säkert kul för den typen av unge. Ute på skolgården finns det t om en gunga. (För tretton- till sextonåringar?) Skolsalarna är ljusa, rymliga och ser ut att passa bra för de ämnen som ska undervisas i därinne. Jag såg fina slöjd, hemkunskap-, bild- och musiksalar. Så långt är väl allt bra.
Men av en bekant till bekant har jag hört att undervisningen är under all kritik och det sk mediateket visade sig verkligen vara en besvikelse. När jag gick in där väntade jag mig en modern datasal. Vad jag hittade var ett tunnsått bibliotek med några få hyllor med böcker och ett bord med fyra datorer (?!) Det fanns t om nästan lika många datorer i textilslöjdsalen. Om jag hade varit tvungen att gå på skolan och jag är oerhört tacksam att jag slipper – jag fick en mindre ångestattack så fort jag klev in genom dörrarna, detta pga mindre trevliga minnen från min skoltid – hade jag blivit jättebesviken på det biblioteket/mediateket. Jag hade antagligen läst de böcker som intresserade mig på ett par månader. Och efter det, resten av högstadietiden, vad hade jag gjort då? Gått till stadsbiblioteket?
Dåligt! Ser det ut så på alla högstadieskolor numera så tycker jag synd om de tjejer (och killar) som är som jag. Fast det skulle jag nog ha gjort ändå. Men i alla fall, ett välfyllt bibliotek hade ju kompenserat lite.
