Gammal ost av Ulf Durling
Den här boken visade sig vara utgiven 1971 och antagligen skriven 1969. Det var lite av en överraskning, men det visade sig vara riktigt roligt att läsa en så pass gammal bok. Jag är ju för övrigt väldigt förtjust i historiska böcker och för mig får man väl säga att 1969 är historiskt. Själva deckaren var rolig och tillräckligt intressant för att fånga mitt intresse, vilket inte alltid går.
Handlingen kretsar kring tre gamla män som är galna i att läsa deckare och brukar träffas regelbundet för att diskutera sina favorittitlar. När ett mystiskt dödsfall inträffar på ett lokalt pensionat bestämmer sig herrarna för att försöka lösa fallet.
Boken berättas ur (huvudsakligen) tre perspektiv – en av de deckargalna männens (en lustig egenkär man), en polis (son till en av de andra männen) och så ytterligare en av männen (som i sanningens namn inte helt har pensionerat sig, utan fortfarande arbetar som läkare). Fast den tredje mannen visserligen inte får komma till tals, citeras han flitigt framför allt av sina två vänner.
Man får fallet framlagt så som de tre pensionärerna lyckas få reda på alla detaljer, genom lite list och lite personligt detektivarbete. I del två, får man dock veta mera, eftersom det berättas av polisen som är ansvarig för fallet. Flera andra lustiga och intressanta personer dyker också upp under handlingens gång. Språket är lite skruvat och roligt och jag gillar den typen av drastiska formuleringar.
Det finns i och för sig några få småsaker som jag inte är så förtjust i. Till att börja med en del något mansgrisiga eller i alla fall gammaldags kommentarer om kvinnor. Personligen tyckte jag om de flesta kvinnliga huvudpersonerna, så det var verkligen inte nödvändigt att tala illa om dem. Slutligen lite personligt gnäll. Flera av huvudpersonerna blandar in engelska uttryck i sina vanliga svenska meningar. Det är en sak jag verkligen ogillar. Jag är medveten om att det av språkvetare kallas kodväxling och att dessa experter nonchalant brukar hävda att kodväxling är så bra. Själv håller jag inte alls med om detta. Tydligen är det inte ett fullt så nytt fenomen som jag trodde.
Bara ett par ord om själva upplagan. Den är uppenbarligen skannad från den tryckta utgåvan från 1971. Inget ont om det. Trots att det här är en rätt klumpig metod så har skanningen lyckats bättre än formateringen av många av de nya digitala upplagorna, som oftast behöver mycket mer korrekturläsning, till och med i böcker från de stora förlagen.
En tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang
Äntligen har jag läst färdigt nästa bok av Maria Lang. Den handlar om delvis samma persongalleri som i de övriga böckerna – Puck, Einar, Christer Wijk och den här gången också Pucks pappa. Dessutom får man nu träffa Pucks farbror och elvaåriga dotter och en av Thotmes kattungar, Nefertiti. Allesammans (förutom Christer Wijk) ska fira jul i farbroderns prästgård. Det är lugnt, vackert och idylliskt som det brukar vara där uppe i Bergslagen i Maria Langs böcker. Men så kommer en vacker kvinna springande och berättar att hennes man, specerihandlaren är försvunnen. Snart hittar Puck honom död, bakom sin egen disk i butiken. Det är förstås bara början och det för åtminstone med sig att Christer Wijk anländer till den inte längre så fridfulla lilla byn.
Han och hans män börjar utreda fallet och man ställs inför alla de misstänkta.
Jag tyckte lika mycket om den här delen som alla de övriga hittills, men jag måste erkänna att jag relativt snart började misstänka vem som var mördaren på grund av Pucks funderingar. Hon verkade göra lite för stor affär av en viss person, så det var väl oundvikligt att det var den som var skyldig. Här varierade sig motivet lite, jämfört med andra Lang-deckare, för det låg mer bakom än man kunde trott.
Tyvärr måste jag säga att jag var lite besviken på Einar som bar sig rätt löjligt åt i närheten av en ung kvinna som Puck själv ansåg vara ”billig” och ”vulgär” med ganska gräll smak, när det gäller kläder. Det tycker nog inte Puck att hon själv har, med sina svarta och gula klänningar. Själv ägnade hon sig mest åt sin lilla kusin. Dessutom mådde hon illa. Men jag minns inte några barn i familjen Bure så det där var nog bara en tillfällighet.
Christer Wijk får verkligen en chans att visa sig från sin hjältemodiga sida innan boken är slut. Och som vanligt slutar det mesta ganska bra. Det är en av de saker som gillar så mycket med Maria Langs deckare. Man vet vad man får och det är (i alla fall för det mesta) något som gör en glad och förhoppningsvis distraherar en lite från ”verklighetens värld där man har tråkigt”.
Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist
”Vill du veta vem som får årets Nobelpris i litteratur? Helena Wallner tror inte sina öron när stiftelsens ordförande avslöjar hemligheten.
På vackra Bjertorps slott möts ett sällskap för att utse den författare som ska tilldelas ett prestigefullt pris. Men inget blir som de tänkt sig. Morgonen därpå hittas en av medlemmarna död under märkliga omständigheter. Plötsligt förbyts den trevliga samvaron i en mardrömslik jakt på en oberäknelig mördare som tycks vara ute efter fler offer.
Litteraturforskaren Helena Waller dras allt längre in i ett kusligt morddrama som tycks ha egendomliga beröringspunkter med Svenska Akademien, en gammal kärlekshistoria, en okänd opera och den danska författarinnan Karen Blixen.”
Precis som i tidigare böcker av Kristina Appelqvist, njuter jag av skildringarna av det vackra Skaraborg. Jag tycker också om att de här böckerna är vad jag skulle kalla äkta pusseldeckare, med fokus på mysteriet och relationerna mellan de olika personerna i handlingen, inte våld och skräckeffekter. Vad jag däremot inte tycker så mycket om är huvudpersonerna. Jag uppfattar både högskolerektorn och litteraturforskaren som mjäkiga, tråkiga personer utan egentlig personlighet. Det där är en väldigt vanlig fälla som författare kan fastna i. Hennes eller hans alter ego får för lite personlighet. Men jag tycker om Helena Wallners äldre väninna och då är det ju inte så illa. Själva handlingen är väl ihopsatt och det finns inte så mycket mer att säga om den än att man naturligtvis vill läsa vidare så man får veta vad som egentligen hände.
Veronica Mars (filmen)
Nyligen såg jag Veronica Mars (filmen). Det dröjde ganska länge innan jag fick möjlighet att se den, men nu är jag i alla fall glad att jag gjorde det. I början tänkte jag att det här är nog bara för inbitna fans (som jag), men efter ett tag började jag tänka att det faktiskt är bättre än säsong 3. Jag skrattade högt flera gånger. Det är något med flera av replikerna som verkligen tilltalar mig.
Vad jag inte tyckte lika mycket om är att Mac och Wallace hade reducerats till bifigurer. Tyvärr har det bara varit Veronica, hennes pappa och Logan som skildrats som huvudpersoner (sen Duncan försvann), i alla fall tyckte jag det verkade så. Jag hade velat se mer av Mac åtminstone, gärna andra också. (Och – var Mac och Wallace ihop? Jag kunde inte riktigt avgöra hur det var med det.)
Hur som helst, det här var en kul film att se och jag kan verkligen rekommendera den till någon som tyckte om serien eller som tror de skulle göra det. Om det är så, rekommenderar jag att du ser serien först. Nu hoppas jag bara på mera. En film till, en ny säsong… På IMDB står det att i början på säsong 4 som aldrig visades skulle Veronica arbeta på FBI. Det låter som en jättebra början på en ny säsong. Man kan ju i alla fall drömma…
Inte flera mord av Maria Lang
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.5 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2013-03-04
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113051383
”Skoga är allt en riktig idyll. Det nygifta paret Puck och Einar Bure far till Einars hembygd för att få sig en lugn och skön semester. De har med sig Pucks far, professor Johannes Ekstedt, som följt med på ett villkor: Inte flera mord!
Men knappt har solen gått upp förrän de upptäcker att det ligger ett lik på gräsmattan nere vid ån, med pappa Johannes egyptiska papperskniv stucken djupt i bröstet.
För att lösa mordet skickar Stockholmspolisen kommissarie Christer Wijk, och med Puck som assistent börjar förhören i grannskapet.
Det visar sig att Skoga bubblar av hat, passion, svartsjuka och grymhet under ytan. Och snart nog får de ännu ett dödsfall på halsen samtidigt som bekännelserna börjar strömma in.”
Ytterligare en anledning till att jag tycker om de här gamla deckarna, är omslagsbilderna. På den här, till exempel, finns en väldigt fin katt som i boken heter Thotmes III, trots att det är en honkatt. Det var samma sak med den hittills enda filmen jag sett (Mördaren ljuger inte ensam). Själva handlingen är bara en del i upplevelsen. Inredningen, bilarna, modet och frisyrerna bidrar lika mycket eller mer till stämningen. Jag är säker på att tiden inte alls var fullt så oskyldig och idylliskt som det verkar (som lilla Skoga i författarinnans fantasi), men i jämförelse med vår tid så känns allt lite mindre dystert.
Nu ska jag inte ifrågasätta författaren, för jag är själv, om inte en världsfrånvänd akademiker så i alla fall en stillsam bokmal, men ibland undrar jag lite över hur skillnaden mellan könen skildras.
Det är i alla fall ingen tvekan om att de här böckerna är väldigt trevliga att läsa när man behöver en stunds välskriven verklighetsflykt.
Drömmar ur snö av Anna Jansson
”Visst är det skönt att tonåringarna har sysselsättning hemma med sina datorer. Då vet man ju var man har dem. Eller?
”Vi söker ett ansikte till vår nya sminkkollektion. Kan vi ses så jag får ta några bilder. Sminket får du givetvis behålla oavsett hur det går. Och du, lova att det stannar oss emellan. Det här är vår hemlighet.”
Vem möter tonåringerna i cyberrymden? Och vart kan det locka dem? En 14-årig flicka försvinner på väg hem efter skolan. Dagen därpå hittar man hennes kropp i skogen. Kriminalinspektör Maria Wern får utredningen på sitt bord, och när ytterligare en flicka försvinner ligger paniken på lur och man söker en syndabock bland samhällets utstötta.
I Anna Janssons deckare ställs ofta intressanta och angelägna frågor om vårt samhälle. I Drömmar ur snö handlar det om vad som sker när vi inte längre har råd med ett fungerande rättsväsende, när vår medkänsla med de mest utsatta upphör och människor tar lagen i egna händer.”
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.6 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2014-11-30
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113068206
Jag ska väl inte säga så mycket om handlingen, eftersom beskrivningen ovan redan går in på vad det rör sig om. Hur som helst, boken är välskriven och spännande. Jag blir lite konfunderad av ett par saker som inte stämmer överens med tv-serien. Men å andra sidan finns det ju ingen anledning att det ska vara exakt likadant. Om jag inte har missuppfattat verkar boken utspela sig tidigare i serien, men också någon annanstans än på Gotland. Kan det verkligen stämma? I övrigt kan jag bara upprepa, vad jag ofta säger i mina recensioner, att jag kan rekommendera boken till den som gillar ”vanliga” deckare/kriminalromaner, alltså inte i första hand spänningslitteratur. Jag ger boken en 4 av 5 möjliga.
Havskatten av Ann Rosman
”År 1906 anländer kung Oscar ii till kurorten Marstrand. Runt honom flockas societeten och under två intensiva sommarmånader badar man tångbad, knyter kontakter och väver intriger. Direktör Lundberg med familj har tagit in på Turisthotellet, trots att det egentligen är alldeles för dyrt. Men förhoppningsvis kan den stärkande havsluften kurera den sjukliga dottern Karolina, och kanske kan de på köpet finna henne en välbeställd make.
Men det sociala spelet visar sig vara förrädiskt, och ofrivilligt dras Karolina in i societetens intriger. Hon möter greve Douglas Lagercreutz och allt ser ut att falla på plats, tills hon inser att också han spelar ett spel. Ett spel med orimligt höga insatser.
En kväll i maj 2013 övar Marstrands räddningstjänst rökdykning inne på det anrika men numera förfallna Turisthotellet. Övningarna får ett abrupt slut när brandmännen hittar en död man. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg kallas in för att utreda fallet. Allt tyder på att mannen blivit mördad. Men vem kan tänkas ha vinning av hans död?”
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (4.3 MB)
Språk: Svenska
Antal sidor: 673
Utg.datum: 2014-05-05
Förlag: Damm Förlag
ISBN: 9789175370149
Jag har läst alla Ann Rosmans deckare, men jag måste säga att Havskatten är den bästa av dem allihop. Man kanske kan säga att jag är ovanligt känslig, men de tidigare böckerna var så deprimerande, trots att de allihop var väldigt välskrivna och intressanta. Det är faktiskt till och med så att jag som funderat på att åka på en utflykt och se mig omkring i (på?) Marstrand, särskilt fästningen, efter att ha läst om allt tragiskt som hänt där, har börjat tveka lite.
Kanske är det också så att just det tidiga 1900-talet visade sig vara ännu mer intressant än de tidigare epokerna. En annan viktig detalj är att jag uppfattar de flesta huvudpersonerna som tillräckligt sympatiska. I många fall är de ju inte det, när det gäller andra böcker. Tvärtom. Jag förstår faktiskt inte hur någon orkar bry sig om hur det går för de verkligt osympatiska huvudpersoner som är vanligare i populära deckare. Hur som helst kan jag verkligen rekommendera Havskatten till vem som helst som tycker om deckare med historiska tillbakablickar. Personligen tycker jag också att det är extra roligt att läsa böcker som utspelar sig i Västsverige där jag själv bor (fast det betyder inte att jag inte uppskattar de som utspelar sig på andra ställen också).
Den här boken läste jag som e-bok, lånad från biblioteket, men jag tänker faktiskt köpa ett tryckt ex också. Jag ger den 4 av 5 möjliga i betyg.
Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.4 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2013-03-04
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113051369
Så här står det om boken på Bokus sida:
”Rutger Hammars stuga Lillborgen ligger på Ön i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla.
Men när Puck Ekstedt under en promenad överraskas av ett skyfall och tvingas fly in under en gran gör hon ett makabert fynd: en av Hammars gäster ligger där strypt med en röd sidenscarf om sin hals.
Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.
Det visar sig att gästerna alla knyts samman genom kärleksband och svartsjuka. Alla verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren.”
Jag lånade den här deckaren på biblioteket, efter att läst en onekligen välskriven och spännande deckare, också den lånad från biblioteket, som var både hemsk och sorglig. Då lovade jag mig själv att mest läsa barn- och ungdomsböcker framöver, åtminstone ett tag. Det gjorde jag också, men jag började till slut längta efter något annat. Då kom jag att tänka på Maria Langs klassiska deckare, som nu givits ut igen (vissa av dem i alla fall). Man kan åtminstone lita på att inget alltför upprörande händer i dem. De är så härligt, just klassiska deckare.
Allt det där man vant sig vid i de gamla deckarna finns med, eller i alla fall det mesta. Det känns bra. Jag gillar inte de moderna psykologiska spänningsromaner som är så vanliga nuförtiden. De är bara så fruktansvärt upprörande för det mesta.
Det är egentligen bara en sak som retar mig lite, när det gäller Maria Langs deckare. Ingen av hennes huvudpersoner är någonsin motiverade av något annat än kärlek och sex. Man blir lite trött på det i längden. Fast det är bara ett litet klagomål.
Puck, Eje och Christer Wijk passar så bra ihop. Man anar (eller är det bara jag?) någon sorts antydd kärlekstriangel där. Jag tror att man skulle kunna skriva en massa härlig fanfiction om serien, gärna med lite slash mellan Eje och Christer Wijk. Hihi. Något säger mig att författaren kanske skulle förstå.
Medan mörkret faller av Anna Lihammer
Lysande skrivet om en skrämmande, avlägsen men ändå sorgligt välbekant tid.
Det är 1934. Mörkret faller över Europa. Det blåser kallt här hemma i Sverige. En högt uppsatt akademiker i Uppsala, hittas mördad på ett lika speciellt som bestialiskt sätt. Uppsalapolisen vill inte ta i fallet med tång så de skickar efter en kriminalkommisarie från 1930-talets Rikskrim. Det blir den udda Carl Hell som får uppdraget. Han tvingar sig till att få med sig en socialistisk polissyster eftersom ingen av de andra kollegorna är lika intelligent och självständig. Jag behöver väl knappast säga att det är ett mycket ovanligt och impopulärt beslut?
Jag tycker särskilt mycket om historiska deckare och den här visade sig vara både historisk, väldigt välskriven och fascinerande. Inte konstigt att jag läste intensivt och avslutade boken så snart det bara var möjligt. Den som till äventyrs har läst mina recensioner tidigare vet nog också att det är enormt viktigt för mig att huvudpersonerna är sympatiska (mer eller mindre) och jag skulle nog säga att de här två är det. Det är inte nödvändigt att alla är jättesnälla och mysiga, det är inte alls så, men i vanliga fall brukar de flesta personer i deckare vara så extremt osympatiska att jag inte orkar bry mig om vad som händer dem. Så är det lyckligtvis inte i Medan mörkret faller. Särskilt Carl Hell, med sitt traumatiska förflutna fängslar mig. Maria Gustavsson har också sina komplicerade hemligheter med sig i bagaget.
Författaren är arkeolog, vilket känns som en bra bakgrund för en deckarförfattare.
Boken finns att låna som e-bok från biblioteket, men finns naturligtvis också att köpa i flera olika format. Jag lånade den, men tänker köpa den nu.
Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen i den här planerade serien om krimininalkommissarie Hell.
Svenska boktips (och lite om film och tv)
Ungdomsböcker:
Gillar du fantasy eller spökhistorier?
Ingelin Angerborn skriver fantastiskt bra spökhistorier eller rentav tidsparadoxer. När jag hittade Rum 213 blev jag väldigt imponerad och jag vet att jag skulle ha tyckt om boken när jag själv var tio-tolv år gammal. Därefter började jag läsa alla Ingenlin Angerborns böcker. Jag tycker särskilt mycket om Rum 213, Månfågel och Hjärta av Damm, men alla de andra är väldigt bra också.
Om man vill titta på lite äldre fantasy på svenska finns Maria Gripes böcker. Jag kan särskilt nämna Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Gull Åkerblom har bland annat skrivit Johannesnatten, som är en jättespännande fantasy för ungdomar. Gunila Ambjörnsson har skrivit flera väldigt spännande fantasyböcker för ungdomar som ofta förutom tidsresor också handlar om en katt.
Det går ju inte att tipsa om svenska fantasyböcker och inte nämna Engelsforstrilogin. Särskilt Cirkeln, men de andra två i serien också, är fantastiskt spännande och välskrivna. När jag läste det första kapitlet på Provläs fastnade jag direkt. Jag lånade böckerna från biblioteket (i eboksformat) och sen köpte jag dem i tryck. Slutligen, i den här veckan var jag också på bio och såg första filmen (för jag hoppas det blir fler). Filmen var lika bra som boken. Om du inte redan har sett den, så gå och gör det.
För oss som bor i västra Sverige är det extra roligt när det kommer ut böcker som utspelar sig i vårt område. Dessutom kom mammas morfar från Dalsland. Gunga åt…-serien utspelar sig både i Dalsland och i fantasyländerna Öster och Väster. De två första böckerna i en serie bestående av fyra böcker (efter vad jag föstår), heter Gunga åt Öster och Gunga åt Väster.
Gillar du deckare och historia?
Då kan jag rekommendera Subrosadetektiverna av Veronica von Schenck. De utspelar sig i en helt underbar stad som heter Elm. Subrosadetektiverna själva är två syskon och deras bästisar.
Andra som skriver ungdomsdeckare är bland annat Laura Trenter. Min favoritbok av henne är Det brinner, men flera av hennes andra äldre böcker är också bra. Jag var inte lika förtjust i hennes senare produktion. De känns lite för långsökta för min smak, men jag såg en recension skriven av en betydligt yngre läsare och hon verkade helt nöjd, så jag kanske ska acceptera att smaken är olika.
Doktor Kessners hemlighet är en annan väldigt bra deckare för yngre läsare, i det här fallet tonåringar. Det handlar om en familj som bor på en segelbåt och som lever sitt liv mest i Västindien. De har ett liv som många avundas dem. En dag upptäcker de att det är något mystiskt med deras båt, och framför allt dess ursprung. Snart måste tonårssonen kämpa för att rädda sin familj, sitt hem och sin livsstil. Mysteriet har sina rötter långt tillbaka i tiden.
Det skrivs inte så mycket science fiction på svenska, i alla fall har jag inte hittat så många. Men häromåret läste jag i alla fall Alba av Kristina Hård. Det var en intressant och tankeväckande om än lite deprimerande bok.
Slutligen kan jag rekommendera några böcker för vuxna (eller äldre ungdomar):
Deckare
Kristina Appelqvists deckare utspelar sig i Skövde. Jag tycker väldigt bra om de här böckerna. De är kanske inte så rafflande spännande men väldigt mysiga och intressanta och jag föredrar verkligen böcker med trevliga huvudpersoner. Och så utspelar sig ju böckerna i det underbart vackra Västergötland.
Arne Dahls böcker om A-gruppen är spännande och välskrivna och har också gjorts till en tv-serie. Den visas just nu på svensk tv. Jag är inte alls förtjust i ”huvudpersonen” Paul Hjelm, men det går att läsa böckerna ändå. I en grupp med minst tio medlemmar, vore det väl dåligt om det inte fanns någon person man kunde ”hålla på”. Mina favoriter är Arto, Viggo och en kille som inte ens har dykt upp i tv-serien än och jag tror tyvärr inte han gör det heller. Jon heter han. Flera av de övriga är okej, men jag har aldrig förstått mig på Kerstin Holm, vilket kanske kan bero på att det också är författarens alterego.
Fantasy:
Nene Ormes skriver en serie fantasyböcker som utspelar sig i Malmötrakten och handlar om Udda som upptäcker en helt ny värld som existerar parallellt med vår egen. Även om jag själv inte är från Skåne, tycker jag det är jättekul att läsa svensk fantasy (och svenska deckare). Udda har en kul kompis som heter Nadia och jag skulle gärna se att böckerna handlar lite mer om henne.
Det här handlar om boktips men jag kan inte låta bli att nämna den fascinerande serien Jordskott, som inte är en polisserie. Hittills är den jättespännande. Men jag kan inte låta bli att skratta lite åt storstadsfolkets skräck för skogen. 
