Några internettjänster
Tidigare har jag bloggat om några favoritsajter på nätet och det börjar kännas som det är dags för en uppdatering. Några sidor finns inte längre och andra har jag använt lite längre så jag har lite mer att säga om dem. Den här gången blir det bara ett inlägg.
Blogg:
WordPress. Om du vet att du kommer att skriva långa texter och huvudsakligen texter (till skillnad från att dela med dig av länkar, citat, videor osv) är det här bloggplattformen för dig. Om du vill ha det så enkelt som möjligt använd då wordpress.com – det är ett webbhotell som tillhandahåller gratis wordpressbloggar (med några få annonser, under de år jag har använt wp.com tror jag att jag har sett en, men det är jag inte ens säker på). Det är väldigt enkelt att skapa och använda sin blogg, och det finns massor av gratis (och andra) teman att välja mellan. På sista tiden har många nya fina teman lagts till, så det finns faktiskt väldigt mycket att välja på. Fast om du vill lägga ut egna annonser på din blogg för att göra reklam för din webb-butik eller vad du nu har, går det inte att göra det här. Man kan lägga ut fanfiction, men det är nog inte bästa platsen för det. Jag har läst ett eller annat fanfic på wp.com, och precis som när det gäller vilken text som helst, visar wp upp den jättefint. Det finns de som lägger ut originalberättelser också, men det vanligaste är nog ”vanliga” blogginlägg. När det gäller det, är wp.com ett fantastiskt bra community.
WordPress kan man också ladda ner till sin dator och så ladda upp det till ett webbhotell, eller ens egen server. På många sätt fungerar det exakt som wp.com, förutom att du behöver sköta alla uppdateringar, ladda ner tillägg (plugins) nya teman osv. Det är inte alls särskilt svårt. Man behöver ha ett domännamn. Det kan gå att få tag i ett som inte kostar något (vanligtvis sk subdomännamn, som inte är exakt samma sak, men nästan), men många webbhotell och domänregister har inte så höga priser hellers. Det beror på vad du är ute efter. En annan skillnad mot wp.com är att man med ett eget wordpress kan skapa egna teman eller redigera de du redan har.
Tumbleloggar
Tumblr är en annan favorit. Här är det väldigt lätt att dela med sig av länkar, olika typer av media, citat och kortare blogginlägg, fast inget hindrar dig från att lägga ut långa blogginlägg heller. Det finns också ett sorts community. Man söker efter det man är intresserad av, och så kommer det upp inlägg från andra tumbleloggar. Du kan ”gilla” (like/note) de inläggen, om du nu tycker de är bra, och du kan också blogga dem själv (reblog). Det kommer antagligen att dra till sig den andra bloggarens uppmärksamhet och så kanske hon/han börjar följa dig, eller i alla fall blogga dina inlägg. Det finns ett sätt att skapa ett community, t ex genom att låta folk ställa frågor till dig, eller så kan du ställa frågor som andra får besvara.
Soup är ganska likt Tumblr, utom på ett sätt. Hittills har i alla fall jag inte märkt av någon form av community här. Man kan söka efter, gå med i eller skapa grupper, men de verkar inte fungera så bra. Dessutom, fast man kan söka efter blogginlägg, har inte jag haft någon tur med att hitta intressant innehåll här. Jag kanske gör fel på något sätt. Trots allt det här, tycker jag riktigt bra om Soup ändå. Det är så enkelt och praktiskt att använda. Man kan antingen lägga ut inlägg direkt, ”manuellt”, eller så kan man importera innehåll automatiskt från andra bloggar osv.
Mikrobloggar
Twitter är den mest kända mikrobloggen. Trots beskrivningen, tycker jag inte att Twitter är särskilt blogg-likt. För mig är det mest ett ställe att hålla sig ajour med vad andra säger och viktigast av allt, delar med sig av. Här har jag hittat länkar till många roliga och användbara sidor. Man kan t ex följa kändisar. Några av dem är faktiskt den riktiga kändisen och lägger ut inlägg själva – i så fall står det på kontot de är officiellt ”godkända”. Andra är skickliga (eller mindre skickliga) imitationer, många helt omöjliga att skilja från den riktiga kändisen. Andra är bara skämtare som tycker det är kul att låtsas vara kändisen, eller så vill de skämma ut den verkliga kändisen.
Plurk är en annan ganska känd mikroblogg. Jag har använt den så kort tid att jag inte kan berätta särskilt mycket om den. Hittills har jag inte hittat någon att följa, om det nu är vad man gör. Det jag vet är att man kan anpassa bakgrunden, och man kan välja vilket verb som ska föregå ens inlägg. Du säger, önskar, tänker osv vad du nu lägger ut. Det är vad jag har fått reda på så här långt. Det jag gillar mest när det gäller Plurk är att de inte kräver att få rättighterna till det du lägger ut, som Twitter och Facebook gör. Det tycker jag inte om, och när jag använder de sajterna, är jag väldigt försiktig. Jag lägger t ex inte ut några foton..
Friendfeed är på ett sätt en blandning mellan mikroblogg och tumblelogg, tycker jag i alla fall. Facebook äger det, men försöker inte ta ifrån en rättigheterna till ens inlägg. Det finns grupper/rum som man kan gå med i, men mina små försök att lära känna folk här har inte fungerat. Jag tycker i alla fall om de här grupperna, för där hittar jag en massa länkar till intressanta artiklar. Här kan man också importera flöden från bloggar, tumbleloggar eller någon annan mikroblogg, eller andra sidor som t ex Goodreads, eller så går det jättebra att lägga ut inlägg själv. Man får också anpassa bakgrunden, med egenvalda färger eller bakgrundsbilder.
Sökmotorer
Just nu använder jag bara Ixquick (förutom wikipedia). Ixquick ersätter Google på ett väldigt bra och smidigt sätt. Jag tillhör dem som inte vill använda Google. Ixquick lagrar inte sökningarna man gör. Det ger result snabbt och effektivt.
Epost
Gmx.co.uk är den absolut bästa gratis mejltjänsten jag har använt någonsin. Den ersätter också Google/Gmail väldigt bra, fast den fungerar inte exakt som Gmail. De erbjuder ordentligt med utrymme, man kan samla in epost från andra mejlkonton och man får använda så många alias man vill, alltså mejladresser. Man får ladda ner eposten till sitt eget mejlprogram, eller om man föredrar det kan man bara logga in på webbsidan, vad man nu föredrar. Det går faktiskt bra att göra både och också, om man vill välja imap, istället för pop. De erbjuder ganska många suffix, dvs com, co.uk, .se osv. Dessutom använder de miljövänliga servrar.
Sociala näverk/community
Care2. Jag har varit med i Care2 i åratal, och jag älskar det fortfarande lika mycket som jag gjorde i början. Det har inte hänt särskilt mycket här, så jag kommer inte att gå in på alla funktioner i detalj, utan nämner dem bara i förbigående. Gratis epost, gratis e-kort, gratis donationer, namninsamlingar. Man får sin egen profilsida som man kan anpassa och det finns grupper att gå med i (eller skapa).
Livejournal, Insanejournal, Dreamwidth. De här är community som kretsar kring bloggande, men de är också väldigt lyckade sociala nätverk. Bloggdelen fungerar bra, och grupperna är/kan vara jättebra, beroende på vad du gillar. Alla tre är fanfictionvänliga. (Det här antyder inte på något sätt att WordPress nödvändigtvis är emot fanfiction. Det har jag inte alls fått några antydningar om.) Det är bara att på LJ osv, är det betydligt troligare att du träffar andra som gillar fanfiction.
Övrigt
Goodreads. Librarything och Shelfari är inte alls dåliga, men Goodreads är det allra bästa bokcommunity som jag har använt. När jag ska köpa böcker konsulterar jag alltid Goodreads först (för böcker på engelska naturligtvis, för svenska böcker är det lite knepigare). Det finns svenska motsvarigheter, t ex Bok.nu som jag har varit med i ett par år. Jag tycker inte det är riktigt lika bra som Goodreads, men det är trevligt att det finns svenska motsvarigheter. Boktipset är en annan sida som jag nyligen upptäckt, men jag har inte gått med ännu, så jag kan inte säga något om den.
Jabber. Fast jag fortfarande använder AIM, MSN/Windows Live och ICQ liksom LJ Talk, föredrar jag definitivt Jabber, som är en oberoende chatt/IM. För att kunna använda det behöver du ha ett multichattprogram, som Adium för Mac eller Trillium (?) för PC. Det senare kanske jag har fel om, för jag har inte använt PC på länge. Sök på wikipedia, där står det mesta om Jabber och vilka program du behöver.
Skype. Vad jag förstår kan man videochatta på Skype. Det är inte min grej. Vad jag vet säkert är att man kan ljudchatta, och det är nästan exakt samma sak som att prata i telefon, fast gratis. Om du kan använda Skype i din mobil, kan du också prata i telefon gratis. Det går naturligtvis också bra att textchatta. Den stora nackdelen med Skype är att det är ganska ”tungt” så om du inte har så mycket primärminne, kanske det inte är bästa chattprogrammet för dig. Om du kan tänka dig att betala, går det att prata i telefon till ett väldigt rimligt pris. Det finns faktiskt en riktig, fast telefon, som går att koppla Skype till, vilket betyder att du inte behöver ha en dator stående uppkopplad. Man får ett ”vanligt” telefonnummer som vanliga användare, utan Skype eller ens internet, kan använda för att nå dig.
Jag borde väl också nämna Blip.fm. Jag använder Blip.fm lite då och då. Ibland glömmer jag nästan bort att jag har ett konto där. Då och då ”blippar” jag massor av sånger som jag kommer på. När jag är på det humöret tycker jag riktigt bra om Blip.fm.
Jag kan inte heller förbigå Archive of Our Own. För den som inte vet, är det ett fantastiskt och relativt nytt onlinearkiv för fanfiction. Det är helt underbart. Om man gillar fanfiction borde man verkligen använda AOO. Det är nästan bara tack vare AOO som jag börjat läsa fanfiction igen. Jag har förresten aldrig helt slutat, men AOO (och LJ, IJ och Dw) gör det till en riktig njutning.
Slutligen, Project Gutenberg och Projekt Runeberg. Båda är skattgömmor fulla av äldre litteratur, som man får läsa gratis. Det går bra att läsa på din dator, smarta telefon eller ebokläsare. Det finns andra ställen där man kan få tag i gratisböcker, men de här två är nog mest kända. På engelska kan man bland annat få tag i följande författares verk Jane Austen, Sir Arthur Conan Doyle, PG Wodehouse, Agatha Christie (bara en och annan tidig titel), LM Montgomery (författaren till Anne på Grönkulla m fl), Edith Nesbit. På svenska är det lite knepigare, men Emilie Flygare-Carléns böcker, liksom Selma Lagerlöfs är fortfarande helt läsbara. En del äldre personer tycker nog att t ex Carl Jonas Love Almqvist och Viktor Rydberg är nog så läsbara. Det beror på vad man gillar. Dessutom kan man göra ”nya” oväntade bekantskaper.
Lite tur för en gångs skull
För en gångs skull har jag haft lite tur. För ett tag sedan var min syster med i en utlottning där man kunde vinna ett par glasögon helt gratis (förutom synundersökning och frakt). Helt oväntat vann hon. Jag bestämde mig för att om det blev en likadan utlottning igen skulle jag vara med. Det blev faktiskt så. Jag var helt säker på att jag inte skulle vinna också. Vad är oddsen för det egentligen?
Den här gången var det ”bara” femhundra som skulle vinna, till skillnad från tusen förra gången. Men det var i alla fall värt ett försök. Man kunde påverka turen lite med lite envishet. Varje person som ville vara med i utlottningen fick en kod och på en viss dag vid en viss tid skulle man klicka, och så lägga in sin kod.
Självklart satt jag och väntade vid min dator när det var dags, och så klickade jag så fort jag bara kunde. Senare den dagen fick jag ett mejl där det stod att jag hade vunnit. Hade det inte varit för min systers erfarenhet, skulle jag ha varit säker på att det var en bluff, men lyckligtvis, var det inte så. Igår kom glasögonen. Jag behöver nog lite mer tid på mig för att vänja mig vid dem, men senare kanske det kommer ett foto här. Jag lovar ingenting, men kanske.
Så var det över i alla fall…
En stor del av gårdagen tillbringade jag på en begravning. En släkting har gått bort. Hon var gammal, så jag antar att jag borde ha varit beredd, men på något sätt är man aldrig det. Vi stod kanske inte varandra så jättenära, men på ett sätt gjorde vi det ändå. Det är inte förrän nu som jag insett hur det kommer att bli utan henne. Vi hade inte träffats på länge, och nu känner jag mig skyldig för det. Jag tänkte hela tiden försöka ordna något, men det blev inte av och nu är det för sent. Vi pratade i telefon ibland, men det var mest mamma hon ringde. De var kusiner. I många år var hon den enda, utom den närmaste familjen, som kom ihåg mig på födelsedagen. Hon skickade alltid ett kort och jag ringde alltid och tackade. Hon var dessutom min fadder, på dopet.
Det betydde att det inte gick att låta bli att gå på hennes begravning. Jag hatar begravningar, men den här gången måste jag ju helt enkelt. Efter själva begravningen – som fick mig att gråta – allt det där pratet om döden – bjöds alla gästerna på smörgåsar, kaffe och tårta. Inte för mig dock. Eftersom jag är vegan, kunde jag inte äta något av det som erbjöds. Inte för det spelade någon roll. Jag är van vid att det blir så.
Under måltiden föreslog någon att vi skulle dela med oss av minnen vi hade av vår släkting/vän. Jag kom inte på något särskilt. Delvis, antar jag, för att jag var så trött. Jag hade inte sovit på hela natten. Jag satt vid bordet intill min mamma, i ett rum med främmande människor. Några av dem var trevliga och försökte dra in mig i sina samtal, men de flesta ignorerade mig.
Att förlora någon får mig alltid att tänka på andra jag har förlorat, tidigare och det gjorde ingenting bättre. Medan vi var kvar i kyrkan började det snöa. Jag hade hoppats att det var slut med snön för i år, men hur som helst smälte alltihop innan gästerna började bryta upp.
Det var lite halt och jag är helt otränad, så när jag kom hem hade jag ont i hela kroppen. (Jag borde verkligen skämmas.) Jag var helt slut och blev tvungen att lägga mig tidigare än vanligt och sov väldigt länge nästa dag (idag). Jag är faktiskt fortfarande ganska trött.
Ytterligare en sak har fått mig att tänka på döda släktingar. För ett tag sedan var det någon som frågade min syster om hon inte fick ”läsa av” henne. Hon tyckte inte hon kunde vägra. En del av det den här kvinnan berättade var nog bara allmänna saker, som hon kunde sagt till vem som helst, men ett par saker fick oss verkligen att haja till. Saker som bara vi vet om den här släktingen som hon sa sig tala för. Det var en ganska läskig känsla, att tvingas se saker på ett delvis nytt sätt. Oavsett om det ligger något i de här mediala avläsningarna, fick det mig att fundera på den här släktingen. Vad vi vet om honom och allt det vi inte vet.
Allt det här har fått mig på ett ganska konstigt humör. Jag hoppas det går över snart.
Blogga på svenska
Hjälp! Jag kanske riskerar att glömma mitt eget språk!
Den senaste veckan har jag efter ett långt uppehåll börjat blogga igen. På engelska. Det är bara på de bloggarna jag kan räkna med att någon läser mina inlägg och det är ju egentligen därför man bloggar, inte sant? Jag kan tjata mig till att någon närstående läser, och även om det naturligtvis betyder något, är det inte riktigt samma sak som att få läsare spontant, så att säga.
Nu måste jag skärpa mig. Även om ingen mer än jag själv läser, måste jag börja skriva alla inlägg på båda språken, annars kanske jag börjar glömma svenskan, fast jag bor här i Sverige.
Eftersom jag är såpass ensam, kan det gå veckor innan jag har anledning att verkligen prata med någon, utom mina närmaste. Klart jag säger hej till grannar, folk i affären osv, men riktiga diskussioner som handlar om något vettigt – det kan jag bara ha på nätet eller i telefon. Jag måste hitta ett sätt att använda mitt eget språk. Annars skulle det ju vara under all kritik.
Östersund
Den första platsen är Östersund. Anledningen till att jag är intresserad av just den här staden är att jag bodde där ett par år när jag var liten. Som jag minns det nu, trivdes jag väldigt bra där. Det är en vacker stad som ligger vackert i ett vackert landskap, men landskapet ska jag berätta mer om i ett annat inlägg.
På Wikipedia står det att Östersund är den enda staden i dagens Sverige som grundlades under sjuttonhundratalet. Det visste inte jag. Vad jag visste var att staden koloniserades söderifrån, av svear, för att kunna beskatta de fria bönderna som bodde där uppe och var mer eller mindre självständiga gentemot både kungar och ärkebiskopar.
Staden ligger på Storsjöns strand och i sjön finns det en ö, Frösön, där många av stadens invånare bor. Kompositören Wilhelm Peterson-Berger bodde på Frösön och hans hem är idag öppet för besökare. På Frösön finns också världens nordligaste runsten.
Precis som i Loch Ness, finns det ett odjur i Storsjön, Storsjöodjuret. Det lär finnas ett i Vättern också, men Storsjöodjuret är mycket mer känt.
Det finns mycket mer att säga om Östersund, men jag vill hålla det här kort. Jag kan bara säga att jag har många lyckliga barndomsminnen från Östersund.
Mera historia
Som en del av mina historiska blogginlägg, tänker jag skriva lite om en stad eller annat område här i Sverige. Jag kommer naturligtvis mest att fokusera på platsens historia, men det blir nog lite andra fakta också.
Engelskt ord 2
Den här gången är ordet crave som betyder att man känner en stark längtan efter något. Ordet härstammar från det gammalengelska crafian i betydelsen att kräva något. Det är av germanskt ursprung och är besläktat med det svenska ordet kräva, och det danska kraeve.
Trajanus
Den första historiska personen är den romerske kejsaren Trajanus. När jag läste Antikens kultur och samhällsliv, var han min favoritkejsare. Han verkade vara en trevlig person, som bara råkade leva i en svår tid. Ironiskt nog, fast han inte verkade tycka om krig och strider, var han den romerske kejsare som har fått den tvivelaktiga äran att uppnå romarrikets största utsträckning. Hans livsverk har dokumenterats på ett monument i Rom, Trajanuskolonnen. Där kan man följa hans karriär på vad som nästan kan beskrivas som en tecknad serie. På en del bilder av honom ser han ganska bra ut. De är antagligen från hans ungdom. Så här har ni honom, en av de få romerska kejsarna som inte ens de antika romerska skvallerskribenterna kunde gräva fram några skandaler om.
Engelskt ord
Den här gången är ordet: ford. Det betyder vadställe. Alltså ett ställe där man kan ta sig över en annars djup, och ström flod. Det är ett gammalengelskt ord, som är släkt med det holländska ordet voorde och också det engelska ordet fare, som är släkt med gammalnordiska ordet ferja, som ju har lett till det moderna engelska ordet ferry, och naturligtvis också de svenska färja och fara.
Ny serie blogginlägg
Jag tänkte börja med en ny ”serie” blogginlägg. Engelska ordet. Jag förklarar ett engelskt ord, helt enkelt. Kanske finns det inget intresse för det här, men jag får se hur det går.
