När jag började skriva
Jag vet inte riktigt hur gammal jag var, när jag började skriva, men det var ganska snart efter jag lärde mig läsa – i treårsåldern.
Jag hade en massa små skrivblock där jag hela tiden skrev små berättelser, som byggde mycket på den typen av böcker som jag läste då, eller som de vuxna läste för mig. Alla de där små berättelserna är borta nu, och det är kanske lika bra. Det lilla jag kommer ihåg var inte så bra. Det var väldigt enkla små historier.
Efter det fortsatte jag att skriva, men jag tror inte det finns något kvar av det jag skrev före tioårsåldern. Jag skrev förstås uppsatser i skolan, men det är ju inte samma sak. En av dem fick min lärare att be min mamma komma till skolan för ett samtal. Tydligen hade jag skrivit något om att skolan var som ett fängelse…
Flera år senare, skrev jag en annan berättelse om hur jag kände det inför skolan. Den handlade om en liten myra som hölls fången av sina fiender…
Hade jag några förebilder? Några, i alla fall. Om man inte räknar de författare jag läste när jag var liten (en del av dem läser jag gärna fortfarande), så hade jag inte så många förebilder. Men jag hade i alla fall mina föräldrar.
Mamma brukade berätta jättebra sagor. Jag önskar att hon hade skrivit ner dem. Nu de senaste åren har hon börjat skriva väldigt fina berättelser för barn, flera av dem handlar om att respektera både djur och människor.
Pappa brukade också skriva, när han var liten. Mest artiklar till skoltidningen, men också en del dikter. En gång vann han en tävling på sin skola, med de där dikterna. Jag har hört att han också skrev några äventyrsberättelser, antagligen om rymdresor.
Hans storasyster fick hjälpa till med illustrationer. Hon var en väldigt snäll syster. Även om hon varit ute till sent kvällen innan ställde hon alltid upp för lillebror.
Överraskande samtal
Idag lyckades min syster äntligen installera bredbandstelefonen. Bara en liten stund senare ringde någon till mig! Det var verkligen en överraskning. Hon som ringde sa att hon hade hittat mitt nummer efter en del detektivarbete. Jag hade då inte väntat mig att någon skulle nå mig så där direkt.
En del gör det i sängen
Jag började fundera lite på var jag brukar vara när jag skriver. Svaret är – i sängen. Jag skulle skriva vid ett skrivbord – om jag hade ett eget arbetsrum, långt bort från andra. Just nu delar jag hus med min mamma och min syster och om jag inte bestämde mig för att skriva på nätterna och sova hela dagarna, skulle jag inte få något lugn alls.
För övrigt tror jag inte att det är så dumt att skriva i sängen. Många publicerade författare jag känner till gör det. Jag tror det är ganska vanligt. Men alla är ju olika. En del föredrar säkert att skriva vid ett skrivbord eller annat bord. En del tycker nog om att sitta på ett kafé eller någon annanstans ute.
Man måste förstås ha en laptop (eller i mitt fall en iBook) för att kunna skriva i sängen. När du har det är det bara att hitta en väggkontakt och så kan du börja. Om du nu inte har en kanin som tycker om att tugga på sladdar. Har du det, föreslår jag att du håller ett öga på sladden och/eller kaninen hela tiden. Hehe. Akta dig förresten, som du kanske eller kanske inte vet, finns det valpar och katter som också gillar att tugga på saker.
En annan sak – jag föredrar att skriva ganska sent på kvällen eller på natten. För det första är jag en kvällsmänniska/nattuggla. Jag känner mig piggare och mer kreativ senare på dagen. Det är också lugnare i huset och antagligen om du nu inte bor i en storstad, i ditt bostadsområde också.
Var föredrar du att skriva? Och när?
Namnsdag
Det är Camilla-dagen idag! Så jag får väl säga grattis till mig själv. Nej, riktigt så illa är det inte. Ett par personer har faktiskt gratulerat mig och kanske blir det lite firande senare idag/ikväll.
Man tänker kanske inte alltid på det, men är det inte rätt cool att ens namn har särskilda dagar? Det tycker i alla fall jag.
En del lär sig aldrig…
Igår var jag ute på en resa. Av olika anledningar blev den betydligt längre än planerat. Jag åkte strax före halv sex på morgonen och var hemma strax före tolv på natten… Men värst av allt var att jag mitt i natten blev tvungen att gå hem i iskyla och snöslask. Det var verkligen hemskt. Jag hade bara trasiga basketskor med blankslitna sulor och – eftersom vädret var fint på morgonen – bara en långärmad t-shirt och en tunn fleecejacka.
När jag kom hem lovade jag mig själv att inte gå ut igen förrän våren var här på riktigt. Men idag sken solen så fint, trots att det var lite kyligt och det finns inga spår av snön längre. Gissa vad jag gjorde?
Jo, jag gick ut igen, en något längre promenad. Fortfarande inte alls lika långt som jag brukade för ett par år sen innan jag fick ont i lederna, men ändå en riktig promenad.
Så jag antar att en del aldrig lär sig. Går jag inte ut varje dag, känner jag mig som en tjock latmask.
Soligt men…
Jag var ute på en promenad nyss. Härligt väder. Tänk att våren har kommit så långt redan. Det är sorgligt att tänka sig att det egentligen beror på klimatförändringen. Men det är hjärnan som vet det. Kroppen suger bara åt sig av solljuset och njuter. Och, nej, jag har tyvärr inget foto, men det är verkligen soligt och vackert just nu. Ni får bara tro mig. 
Kattens rättigheter (och apsons m fl)
Det här fick jag från en onlinekompis:
1. Människor skall icke stifta lagar som frambringar områdesavgränsningar eller som förhindrar fritt nyttjande av detta område, ej heller lagar som inskränker kattens frihet att beträda området, eller rättigheten att ha fredliga samlingar.
Med andra ord: Katten har rätt att gå ut närhelst han/hon vill.
2. En välfylld proviantbehållare, vilken är vital för en katts välbefinnande, skall icke undanhållas.
Med andra ord: Katten har rätt att ÄTA närhelst han/hon vill.
3. Rättigheten för katten att vara säker inom sina domäner, och handlande mot rimlig bekvämlighet skall icke genomföras.
Med andra ord: Katten får SOVA närhelst han/hon vill.
4. Människor skall icke upprätta fördrag eller regler för att markera äganderätt av ägodelar eller egendomar som är i direkt konflikt mot rätten att leva, rätten till frihet och rätten att söka kattens positiva tänkande.
Med andra ord: Katten har rätt att sova VARHELST han/hon vill.
5. Katten skall ha immunitet från alla kriminella anklagelser, åtalanden och klagomål. Den anklagade skall åtnjuta rätten till ett snabbt och opartiskt ogillande av alla anklagelser, och nämnda katt har rätt att kvarhålla alla vittnen, inkluderande karaktärsvittnen, till kattens fördel.
Med andra ord: Katten här rätt att göra vad som helst, så länge han/hon ser söt ut. (Vilket är alltid.)
6. Varken träldom, slavdom eller ofrivilligt tjänande kommer att tolereras, utom av nämnda katter med äganderätt av deras människor.
Med andra ord: Det jag säger gäller. (Och jag kan sova på ditt ansikte…)
7. Inga Canis Familiaris skall i fredstider eller övriga tider, inhysas i residenset utan medgivandet av innehavaren, icke heller i krigstider, utan ett beteende som blivit förbestämt av härskaren.
Med andra ord: Inga hundar får vistas i huset utan mitt tillstånd.
8. Rätten för katten att skyddas från orimligt sökande och tillfångatagande skall icke brytas eller störas någonstans eller någon gång.
Med andra ord, Stör mig inte när jag sover i en byrålåda.
Många människor kanske inte känner till det här, men de flesta av de här rättigheterna kan också tillämpas på apso – dvs hundraserna lhasa apso och tibetansk terrier. Jag vet inte säkert, men jag gissar att det också kan stämma för t ex tibetansk spaniel och några av eller alla bichonraserna, pudlar och troligen eurasier. Kanske också en del andra hundraser.
I min familj anser också nymfparakiten och dvärgväduren att de har samma rättigheter som katterna och apsona. Marsvinen intresserar sig bara för rättigheter som har med mat att göra. I övrigt bryr de sig inte.
Så nu vet ni det.
En liten uppdatering igen
Nu har jag gjort några mindre uppdateringar på siten. Ett nytt fandom, två nya fic och så några nya länkar på länksidan.
Jag kanske ska gå in lite närmare på länksidan/länksidorna. Den ena har med siter som jag är själv är medlem i, till största delen. Där finns länkar till alla mina bloggar, t ex, men också olika fanfictionarkiv (andra också) mm.
På den sida som jag kallar web finns länktips som har med fanfiction att göra. Allmänna skrivlänkar finns också, liksom länkar till siter om fandom antingen i allmänhet eller något speciellt. Nu det sista har jag lagt till länkar till siter som rekommenderar bra originalslash (i det här fallet publicerade böcker med slashinnehåll).
Gremlins på nätet
Jag fattar inte vad som pågår. Min site, som faktiskt har blivit uppdaterad, som jag skrev om här nyligen, har plötsligt ändrat sig, som det ser ut, helt av sig själv. Stilmallen har slutat fungera, sidor syns inte och tabeller har slutat vara centrerade.
Helt sjukt. Jag fattar inte hur det här har gått till. Vi har nog inte blivit hackade. I alla fall har inte webbhotellet märkt något.
Dessutom har jag kommit på ett helt nytt system för åldergränserna på den engelskspråkiga versionen av siten. Det skulle vara kul att få ut det på nätet, ”live” så att säga, men än så länge har jag och min syster – webmaster – inte lyckats lösa det här problemet.
Ja, ja. Vi lär väl få ordning på det så småningom och då ska världen få se min egen uppfinning.
Jag fick just veta varför man på vissa siter har gått över till FictionRatings system istället för bioåldersgränserna. Det amerikanska biograförbundet eller vad man nu ska kalla det, har protesterat och hotat med åtal om inte fanfictionfolket slutar använda deras åldergränser.
Så det blir nästa steg i utvecklingen av siten. Nya åldersgränser, eller snarare ett nytt sätt att visa det.
Det ska också bli lite fler användbara länktips, alltså lite mer konkreta fakta. Jag tycker att kunskapen om fanfiction har försämrats under de år jag har varit aktiv i fanfictionvärlden. Hoppas jag kan bidra lite med att återställa kunskaperna.
Dagen jag nästan blev en brottsling
Jag har alltid varit en väldigt lugn, stillsam och väluppfostrad tjej. För väluppfostrad ibland, kan man säga.
En dag fick jag höra att rektorn på skolan där min mamma jobbade hade kommit med en nerspydd skolväska och visat den för mamma. Hans uppfattning var nämligen att en av de förståndshandikappade eleverna (mammas elever) som bara fick finnas på hans fina skola i nåder, var ansvarig för den nedsmutsade väskan. Han tvingade min mamma att göra ren den. Dagen efter fick alla veta att det var en av de sk normalbegåvade eleverna som gjort det.
Då var det extremt nära att jag begick ett brott. Jag greps nämligen av en närmast oemotståndlig lust att skära sönder däcken på den där rektorns bil. Men tyvärr, min uppfostran och naturliga tillbakadragenhet hindrade mig. Tyvärr, måste jag nästan säga.
Om jag hade fått utlopp för den där ilskan då, kanske jag inte hade känt mig så maktlös nu. Det är pest att vara en så här snäll, stillsam person. Men det är väl bara att acceptera.
Förresten, om min kära, oändligt saknade pappa hade tagit emot samtalet från polisen, är jag nästan säker på att pappa hade sagt: Skurit sönder några bildäck? Inte min dotter. Hon satt här hemma hos mig och såg på tv hela kvällen.
Pappa var bra på att finna sig. Han räddade mig en gång när jag hade skolkat från en friluftsdag med klassföreståndaren. Utan att jag bett honom eller förvarnat. Snygg räddning. Tack, pappa!
