Dagen jag nästan blev en brottsling
Jag har alltid varit en väldigt lugn, stillsam och väluppfostrad tjej. För väluppfostrad ibland, kan man säga.
En dag fick jag höra att rektorn på skolan där min mamma jobbade hade kommit med en nerspydd skolväska och visat den för mamma. Hans uppfattning var nämligen att en av de förståndshandikappade eleverna (mammas elever) som bara fick finnas på hans fina skola i nåder, var ansvarig för den nedsmutsade väskan. Han tvingade min mamma att göra ren den. Dagen efter fick alla veta att det var en av de sk normalbegåvade eleverna som gjort det.
Då var det extremt nära att jag begick ett brott. Jag greps nämligen av en närmast oemotståndlig lust att skära sönder däcken på den där rektorns bil. Men tyvärr, min uppfostran och naturliga tillbakadragenhet hindrade mig. Tyvärr, måste jag nästan säga.
Om jag hade fått utlopp för den där ilskan då, kanske jag inte hade känt mig så maktlös nu. Det är pest att vara en så här snäll, stillsam person. Men det är väl bara att acceptera.
Förresten, om min kära, oändligt saknade pappa hade tagit emot samtalet från polisen, är jag nästan säker på att pappa hade sagt: Skurit sönder några bildäck? Inte min dotter. Hon satt här hemma hos mig och såg på tv hela kvällen.
Pappa var bra på att finna sig. Han räddade mig en gång när jag hade skolkat från en friluftsdag med klassföreståndaren. Utan att jag bett honom eller förvarnat. Snygg räddning. Tack, pappa!
Uppdaterad site
Nu har hela siten fått en rejäl ansiktslyftning. Min syster har gjort ett jättejobb, och nu är det äntligen klart! Utseendet kom jag på, mer eller mindre, men min syster la till lite dekorationer så det ser ännu snyggare ut. (Om jag nu får säga det själv.)
Välkommen in och ta en titt!
Kvinnor som älskar bögar
En kvinna som heter Linda Leopold har just kommit ut med en bok som heter Kvinnor som älskar bögar.
DN skriver intressant om boken.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=714349
I artikeln berättas om olika typer av ”faghags”. Alltifrån den ”traditionella” faghagen som går på gayklubbar och klär och sminkar sig som en transa, via unga tjejer som älskar bögporr, till kvinnor som är gifta med homosexuella män.
En förklaring till att fler kvinnor tycker om bögporr verkar vara att man är trött på den traditionella underordningen av kvinnor i vårt samhälle. Den förklaringen tror jag på. Det kan naturligtvis finnas fler. Överhuvud taget tycker inte jag att kvinnor som tycker om bögporr på något sätt ska behöva ursäkta sig. Män gillar ju lesbisk porr. Om det är ok, borde det ju vara samma sak tvärtom.
Slash, inklusive dess japanska variant yaoi nämns också i artikeln.
Allt det här verkar vara en trend som kommer mer och mer. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett litet positivt tecken i allt negativt i vårt samhälle.
Själv känner jag igen en hel del. Inte det där med att klä upp sig och sminka sig som en transa, men en del av det andra.
Dessutom, personligen är jag inte alls enbart en faghag. Jag gillar också, minst lika mycket, mjuka, snälla, undergivna heterosexuella killar. Man kan säga att jag helt enkelt gillar de flesta sorters killar, utom de stöddiga, dominanta.
Svenska tjejers sexvanor
Nuförtiden läser jag nästan inget annat än om svenska tjejers sexvanor, och det är inte det jag är mest intresserad av när jag tittar i tidningarna! Men överallt står det.
De gillar att bli tvingade, gärna av ett helt gäng killar. Hårda tag, dvs från killen mot dem. Och så naturligtvis lesbiskt sex. Alltså inte lesbiska tjejer. Heterosexuella. Det jag inte fattar är hur heterosexuella tjejer kan gilla sånt. Ligger inte det i begreppet heterosexuell, att man gillar motsatta könet?
Är det bara jag som gillar andra typer av hårda tag? Alltså av mig, mot killen? Eller… när vi nu diskuterar sånt här – killarna. 
Är jag ensam om att tända på att se två eller flera snygga killar vara tillsammans, eller åtminstone kyssas?
Jag är visst hopplöst töntig och ”ute”. Fast… om jag nu är den enda helt heterosexuella tjejen kvar – (inte riktigt sant, jag känner åtminstone en tjej till som är som jag), borde det då inte bli fler killar kvar till mig (oss)?
Man kan ju alltid hoppas. Och alla ni andra. Lycka till. Hoppas ni får mycket kul i livet. Om bara ingen oskyldig blir skadad, hoppas jag att alla ska få som de vill. Och så – låt mig få några av killarna som ni ju ändå inte vill ha…
Könsroller i fandom och litteratur
Jag kan tänka mig att homosexuella och lesbiska har svårt att finna sig till rätta i vågen av heterosexuella böcker, tv-serier och filmer. Jag har svårt att känna igen mig i de mesiga, halvnakna brudarna som filmer mm vimlar av. Till och med en fysiskt stark kvinnlig huvudperson som Buffy känns fel, på grund av sin brist på intelligens och sin mesighet. Tuff och mesig på en gång. Vilken egendomlig kombination. Veronica Mars är en fantastiskt bra serie, men den lilla blonda tjejen som spelar huvudrollen är inte direkt någon jag kan identifiera mig med.
Det skulle kännas uppfriskande med fler tuffa kvinnliga karaktärer, speciellt sådana som inte exploaterar sig genom att klä sig i otillräckliga plagg. Jag menar inte alls att kvinnliga huvudpersoner måste vara höga i halsen och se präktiga ut. Det räcker bra att de har en vanlig, åtsittande t-shirt, bara den inte är extremt urringad och bara den täcker magen. Hipsterbyxor är en styggelse.
Vad som verkligen skulle tilltala mig är böcker, tv-serier och filmer där männen exploateras lite mer. Inte bara i uppenbara gay-serier, filmer mm utan i heterosexuella fandom också. Man får intrycket att inom gaykretsar ser man negativt på heterovärlden. Den är för all del långt ifrån perfekt, men jag tycker inte man måste gå så långt som att fördöma heterosexualitet. Skulle alla dessa gayaktivister ha velat se sina föräldrar som homosexuella och lesbiska? I så fall, antag att de inte skaffat sig några barn? Finns det inte plats för alla?
Jag är själv varken stolt över eller skäms för min sexuella läggning. Den föddes jag med. Lika lite är jag stolt över eller skäms för min närsynthet, min förmåga att stava bra, eller mitt språköra. Det enda jag faktiskt är väldigt stolt över är att jag blivit vegan och kanske också över det jag skrivit, inte för att jag är född med en förmåga att fantisera ihop en massa berättelser utan att jag jobbat så hårt med att förbättra förmågan jag föddes med. Detsamma gäller nog också mina språkkunskaper. Där har jag inte bara fötts med en benägenhet att lätt lära mig andra språk. Jag har också slitit hårt för att öva mig på de språk jag studerat.
Kvinnors syn på män (i litteratur och annars)
För att återgå till yaoi som jag nyligen läst en mycket intressant artikel om, visar det sig att japanska kvinnor idag – i yaois hemland – hellre skulle vara gifta med en homosexuell man än en heterosexuell, om de inte helt enkelt avstår från att gifta sig eller ens ha ett förhållande. Männen väntar sig att passas upp som deras fäder och farfäder under en tidigare epok.
Det sägs att japanska män av idag vill gifta sig med gårdagens kvinnor och kvinnorna vill gifta sig med morgondagens män. Lycka till med det säger jag bara. Tyvärr tror jag inte att det är fullt så lätt som de här kvinnorna tror, att vara gift med en homosexuell man om han nu över huvud taget vill gifta sig, och i så fall med en kvinna.
Bortsett från äktenskap och andra fasta relationer tror jag att vi har kommit fram till något nytt. Kvinnor vill konsumera unga, vackra, underdåniga män på ett helt annat sätt än förr, t ex i form av skådespelare, sångare och rollfigurer i böcker, tv-serier och filmer. Vi kanske äntligen har frigjort oss från den gamla seden att gifta sig som en form av karriärmöjlighet. Idag vill vi ha ut något mer av livet än bara att bli försörjda. Än så länge i alla fall, är vi inte beroende av mannens råstyrka för att bli beskyddade från andra män som under så många tidigare århundraden. Vi får hoppas att situationen i världen stabiliseras så att det inte blir så igen.
Osociala nätverk
Jag insåg just att jag är medlem av (tror jag) hundratals onlinecommunity (hur skriver man det i plural?) och jag har ändå nästan inga vänner. Det sorgliga är att hur få mina onlinevänner än är, är de betydligt fler än mina vänner i verkliga världen.
Varför är det så? Är jag den tråkigaste människan i hela världen? Är internet ett hopplöst ställe att leta efter vänner på? Nu när jag tänker efter, är det här vanligt? Upplever de flesta samma sak?
Jag skulle så väldigt, väldigt gärna vilja ha en pojkvän nu, och några få riktigt bra vänner. Är det för mycket begärt? Så vart ska jag gå? Hur kan jag leta mer effektivt? I verkliga världen och på nätet. För de ställen där jag har letat hittills är uppenbarligen inte bra. Synd. Jag tycker verkligen om många av mina ”nätverk”, men sociala är de inte.
Oväntad vänlighet
Igår var jag ute på en liten (läs: lång) resa. Det var en ganska tröttsam och intensiv utflykt. Till slut tog dagen i alla fall slut och jag fick äntligen vila mig.
Mamma följde med mig. På ett av tågen satt en man som såg ganska ovänlig ut. Så ringde en mobiltelefon och mamma sa: ”Är det min?” Då plötligt log mannen mitt emot oss och sa riktigt vänligt: ”Nej, det är min”. Och så stängde han av den. Där ser man. Folk kan se otrevliga ut och inte vara det.
På vägen tillbaka, satt en kille som visserligen inte alls såg ovänlig ut, men visade sig vara ännu trevligare än vi hade väntat oss. Han råkade höra att mamma hade huvudvärk och väntade på att serveringen skulle komma på tåget lite senare. Då sa han: ”det finns visst en kaffeautomat någonstans här på tåget”. Lite senare började jag undra var en ganska stor sedel som jag hade haft hade tagit vägen. Den låg inte i någon av mina fickor. Då frågade killen om vi behövde växelmynt.
Det är alltid trevligt med positiva överraskningar.
Hutlöst dyra datortillbehör
Ganska länge nu har jag haft en del problem med adaptern till min iBook. Jag har börjat få nog av allt det där bråket. Det tar kanske tio minuter varje gång jag ska starta datorn att få det gröna (eller orange ljuset) att lysa.
Så till slut tänkte jag att nu ska jag köpa en ny. Jag gick in på några siter och när jag till slut hittade den rätta, insåg jag till min fasa att den kostar över 800 kr!
Ok, du behöver inte säga något. Du kanske tycker att jag får skylla mig själv som använder Mac. Men jag tycker den är värd det högre priset, utom när adaptern krånglar. Till exempel ska jag köpa till extra RAM. Det är dyrt, det också, men jag tycker man får ut så mycket mer av datorn att det är värt det.
Jag fattar inte vad Steve Jobs tänker. Har han aldrig tänkt på att det är de stora volymerna som genererar inkomst, inte de höga priserna?
Nu blir det isoleringstejp för min del och varje gång det tar tio minuter eller mer att krångla igång datorn, kommer jag att tänka på de åttahundra jag sparar.
