Saknar dig, L!
Häromdagen fick jag veta att en kompis till mig har dött. Vi hade inte träffats på flera år men jag blev väldigt ledsen. Det är så svårt att tänka sig att han är borta, att jag aldrig får höra hans röst mer. Även om vi inte hade träffats på åratal var han fortfarande lika verklig för mig som sist vi träffades. Nu måste jag bara vänja mig vid tanken att vi aldrig kommer att ses igen.
Skriver fanfiction igen
Trodde jag var klar med fanfiction – för ett tag i alla fall – men nu blev jag inspirerad igen och så blev det som det blev. Fast jag har varit för trött för att skriva färdigt mitt sista fanfic i det nya fandomet. Hoppas jag börjar piggna till snart.
Jag har ju inte bloggat så mycket på sista tiden så det känns bra att skriva igen. Snart har jag förhoppningsvis laddat färdigt batterierna för att skriva färdigt romanen.
Människor på tåg
Jag åkte iväg på en liten resa igen häromdagen. När det gäller den här typen av snabba, korta resor så var den riktigt bra. Jag kunde åka lite senare än vanligt och ändå kom jag hem före midnatt så det var ok.
Vad som inte var ok var att en grupp medresenärer – en stor och väldigt tröttsam familj – sprang omkring och gjorde sig omöjliga i största allmänhet. Den första delen av resan reserverade man inte sittplatser, men den här familjen tycktes tro det och satte igång med att lägga beslag på flera säten, mer eller mindre alla i hela vagnen.
Det tvingade mig att be en kille som verkade jättetrevlig att flytta sig och sätta sig någon annanstans. Kupén var inte alls full så vi skulle ju lika gärna ha kunnat sitta där vi var. Men det tyckte uppenbarligen inte den där pestiga familjen. Det fick mig att verka otrevlig mot den där killen och det tyckte jag verkligen inte om.
Ja ja. Bortsett från det, gick resan bra och fast jag var totalt slut efter att ha rest hela dagen när det var så varmt, så känns det ganska bra. Jag önskar bara att jag hade lyckats ta några bra foton. Kanske nästa gång.
Italienska, latin och interlingua
Italienska är nog världens vackraste språk – åtminstone vissa dialekter. Många människor är överens om det, så det är inte bara min personliga uppfattning. Det är ungefär lika lätt (eller svårt, hur man nu vill se på saken) som spanska. Språken är ju också nära släkt. Precis som spanskan, härstammar italienskan från latinet, som talades i Romarriket under antiken. Italien var ju just romarnas kärnland.
Eftersom jag är intresserad av historia och närliggande ämnen, så är det speciellt roligt att kunna just italienska. I Italien skrivs en massa böcker om historia, arkeologi, konsthistoria med mera.
Italienska talas mest i Italien och så i en del av Schweiz. Fast jag råkar veta att på ön Malta, talas italienska av nästan alla människor, förutom deras eget språk maltesiska och deras ”adopterade” språk, engelska. Naturligtvis finns det ju människor som utvandrat och som fortfarande talar sitt gamla språk, och de kan finnas överallt i världen – mest i USA, Kanada och Australien, tror jag. Sammanlagt talas italienska av ungefär 60 miljoner människor, de flesta i Europa.
Och även om det inte har med språket att göra älskar jag italiensk mat. De olika pasta- och pizzasorterna har ju så enormt aptitretande namn. Ord som fettucine, lasagna, cannelloni och tagliatelli smakar väl nästan lika gott som pastan som heter så?
Latin har jag också läst, men det var väldigt svårt. Ett på en gång osofistikerat och svårt språk. Grammatiken är jobbig, men jag har hört att gammalgrekiskan ska vara svårare och ryskan och serbokroatiskan ännu värre. Latin är väldigt bra att kunna när man vill studera flera moderna språk. (Naturligtvis inte om du vill plugga kinesiska eller japanska, och inte heller arabiska, men flera europeiska språk).
Latinet har fått moderna efterföljare, ett så kallade skapade språk. Interlingua är ett av dem. Det är en förenklad men mer uttrycksfull version av latinet. Mest bygger det på spanska och italienska (med vissa inslag av franska och engelska, och några andra språk). Vad som är allra bäst med det här språket är att man egentligen inte behöver lära sig det för att förstå det. Om man har läst till exempel spanska eller italienska, så förstår man i stort sett allting utan att anstränga sig. Det blir förstås svårare att lära sig skriva och tala det själv – men så är det ju med alla andra språk också.
Eftersom interlingua har utformats så att inga svåra böjningsformer ska finnas, borde det vara lättare att lära sig än många andra språk. Jag har inte själv studerat interlingua, men jag kan försäkra att det är väldigt lätt att förstå skrivna texter på det.
Ibland hör man förslag om att latin skulle bli EU:s officiella språk. Den som föreslår det, kan nog inte ha försökt läsa latin – eller så är det någon latinprofessor som glömt hur svårt språket faktiskt är. Men nu när interlingua finns så skulle man ju kunna använda det istället. Eftersom språket är väldigt lätt att förstå, så skulle många människor kunna ta del av alla dokument och artiklar skrivna på interlingua utan några ytterligare språkstudier. Bara de som arbetar med att författa (eller kanske översätta) texterna måste lära sig interlingua. För övrigt verkar det inte alls svårt.
Jag misstänker att anledningen till att förslag som det där med latin som officiellt språk i EU kommer sig av att man inte vill använda ett modernt språk som fortfarande talas i något land. Det skulle ju ge landet i fråga ett kanske orättvist övertag gentemot andra. Men latin talas inte längre någonstans på allvar – utom i Vatikanen. Och ännu bättre- interlingua talas på ett sätt ingenstans och överallt beroende på var de som valt att studera språket nu bor. Rättvisare än så kan man väl inte tänka sig.
Språk: spanska och portugisiska
Mitt nästa språk var spanska. Precis som franska var det rätt så lätt att lära sig. Det är ganska likt latinet, som på sätt och vis var antikens engelska. I Europa talas spanska framför allt i Spanien. Ibland sägs det också att det talas i Andorra (men det beror visst på att det bor många spanjorer där). Spanska talas också i Nordafrika och i Filippinerna, och naturligtvis i Latinamerika (Mexiko, Centralamerika, vissa öar i Västindien och i Sydamerika).
Enligt vissa beräkningar talas spanska – eller kastiljanska som spansktalande utanför Spanien föredrar att kalla det – , av ca 250 miljoner människor. Det är bara på ett ungefär, men en sak är säker, spanska är ett språk som är bra att kunna. Antagligen kommer det strax efter engelska när det gäller allmän ”användbarhet”.
Några boktips när det gäller spanska: Gabriel Garcia Marquez har skrivit flera bra böcker. Än så länge har jag inte hunnit läsa några av dem på originalspråket, men det ska jag göra, så fort jag kan. Speciellt Hundra år av ensamhet. Jag har läst Kärlek i kolerans tid, och med vissa undantag var den riktigt bra. Tyvärr läste jag den på svenska.
Inom den latinamerikanska litteraturen är den så kallade magiska realismen vanlig. Det betyder helt enkelt att de skriver lite fantasy-eller sagoaktigt. Många rekommenderar Isabel Allendes bok, Andarnas Hus. Jag har inte läst den själv än, ens på svenska eller engelska, men den lär vara bra.
Eftersom jag läst spanska och italienska, skulle det vara kul att läsa lite portugisiska också. Portugal är ett ganska litet land, men portugisiska talas också i Brasilien. Dessutom i ett par länder i Afrika, och i Asien – i Macao. Portugal var liksom Spanien, Nederländerna, England och Frankrike bra på att kolonisera och kriga. Portugisiska talas av ca 10 miljoner i Portugal, och nära 180 miljoner i Brasilien. Alltså är det nog ca 200 miljoner människor i världen som talar portugisiska sammanlagt.
Språk: franska
Mitt tredje språk var franska. Det är heller inte särskilt svårt, tycker jag. Visst finns det en massa oregelbundna verb, men det funderade jag aldrig på. Antagligen var det för att jag fortfarande var ganska ung när jag började med franskan. Det sägs att man måste börja läsa ett främmande språk vid senast sex års ålder för att man ska kunna lära sig det flytande. Om man gör det ska senare språk man lär sig gå lättare också. Som en parentes kan jag nämna att jag nyligen läste att det är bra för inlärningen (av alla ämnen) att spela ett muskikinstrument samtidigt. Bara ett litet tips.
Franska är ett ganska vackert språk. Fast jag tycker varken att svenskan eller engelskan är särskilt fula språk de heller. De språk jag tycker är fula ska jag låta bli att nämna.:) Tyvärr är det inte så lätt att öva sig på franska. Fast på sista tiden har det i alla fall kommit lite fler tv-serier och filmer på franska på tv. Det enda man kan göra, är väl att resa till Frankrike och stanna där i minst ett år. Eftersom jag inte gjort det, så kommer jag nog aldrig att lära mig det riktigt flytande. Det är synd, men man kan ju inte göra allt.
Jag kommer i alla fall att göra vad jag kan för att öva mig genom att se på tv och läsa böcker. Lyckligtvis finns det flera science fiction böcker på franska av en författare som jag redan läst på svenska, nämligen Jules Verne. Min favoritbok är Voyage au centre du terre (Resan till jordens mittpunkt). Jag har också läst Paris au XXìeme siècle (Paris i tjugonde århundradet) men den var inte så bra. Man kan förstå varför Vernes förläggare vägrade ge ut den. Dessutom läste jag några franska barnböcker (i översättning) när jag var liten. Ett exempel är Tistou les pouces verts (Tistou med de gröna fingrarna) av Maurice Druon. När jag läste den nyligen insåg jag att den nog är intressantare för barn än för vuxna.
Man kan naturligtvis läsa några svenska eller engelska böcker i fransk översättning. Det har jag redan gjort, men det är inte lika bra, om man verkligen vill lära sig språket. Boken är ju skriven på ett annat språk, och då måste ju översättaren försöka skapa en version av boken på sitt eget språk. Hur mycket av originalet går förlorat på det sättet?
Fransmännen och belgarna gör en massa jättebra serier. Det tycker jag är ett bra sätt att öva sig på ett språk. TinTin och Linda och Valentin (Laureline et Valerian) är bra exempel och det finns många andra. Läs dem om du är intresserad av tecknade serier.
Franska talas framför allt i Frankrike, men också i Belgien, Luxembourg, Schweiz, Monaco, stora delar av Afrika, i vissa länder i Asien och naturligtvis i Kanada, framförallt i Quebec. Dessutom talas franska i Västindien (flera öar, där det också talas kreol, som lär bygga på franska) och Sydamerika (Franska Guyana) och på några andra öar och ögrupper, i Stilla havet och i Indiska Oceanen.
Det är lite delade meningar om hur många som egentligen talar franska i världen idag. Lite grand beror tveksamheten på hur man definierar ”francophonie”. Gäller det alla som talar franska som förstaspråk, eller alla som kan kommunicera något så när flytande på det, eller kanske alla som överhuvud taget studerat franska i några år? Hur som helst, antalet fransktalande ligger någonstans mellan 100 miljoner och över 200 miljoner. Det sägs i alla fall att franska är det mest användbara språket näst efter engelskan, fast ibland sägs det om spanska och en del andra språk också.
Språk – Anglo (Engelska)
Engelska kanske inte behöver någon närmare presentation, men jag ska ändå nämna lite om det. Numera kan man helt enkelt inte klara sig utan engelska. Under de senaste åren har det blivit så att inte alla gymnasieelever tänker på att läsa tillräckligt mycket engelska. De måste jobba så hårt ändå för att få ihop sina poäng. Men det är fel att de ska bli tvungna att välja bort engelskan. Senare måste de kompensera på något sätt, antingen genom att plugga extra eller att åka som aupair till England eller USA. Naturligtvis hade de kanske tänkt resa ändå, men det hade ju inte skadat om de kunde mer engelska innan de åkte.
Och varför ska de behöva göra så? Gymnasietiden är till för att ge tillräckligt bra kunskaper i de viktigaste ämnena. Då ska man inte behöva jobba igen efteråt. Om du fortfarande går på gymnasiet, så tänk dig för. Det kanske verkar enklast att välja bort engelskan, men det är möjligt att du ångrar dig senare. Jag tror inte det finns något yrke där du inte har användning för engelska.
Själv tycker jag inte att engelskan är svår. Och till skillnad från när det gäller nästan alla andra språk, så har man möjlighet att öva sig på engelska nästan dagligen. Engelskan finns runt omkring oss. Kanske lite för mycket ibland, men det är i alla fall praktiskt när man nu måste lära sig det. Jag började lära mig engelska när jag var omkring två år gammal. Egentligen var det mamma som skulle plugga, men jag började tycka att det var kul så det var jag som lärde mig mest.
Engelska talas nästan överallt i världen av flera miljarder männniskor (åtminstone som andra eller tredje språk). Som förstaspråk talas det av ca 300 miljoner. Vart man än kommer kan man för det mesta klara sig med engelska.
Jag föredrar att kalla den internationella versionen av engelskan för anglo. Det beror på att jag i Sverige, och mina kompisar i t ex Litauen och Indien knappast talar engelska. Vi bor ju inte i England och är inte därifrån. Inte heller talar vi amerikanska, som de gör i USA, eller kanadensiska som i Kanada, aussie eller oz (eller vad de nu kallar det) i Australien osv. Alltså anglo. Om du har ett bättre förslag kan du väl höra av dig.
Eccentric Circles av Rebecca Lickiss
Fantasyboken Eccentric Circles (vet inte om den har översatts till svenska än) kan jag verkligen rekommendera. Författaren – Rebecca Lickiss – är förhållandevis ny. Jag känner bara till en bok till av henne. Den heter Never After. Båda är kul, intressanta och välskrivna, men jag tycker att Eccentric Circles är något bättre.
Kanske beror det på att det handlar om en tjej som har en del gemensamt med mig. Inte den roliga, men totalt helknäppa hippiefamiljen, utan hennes övriga situation. Hon är nämligen en singeltjej som också är opublicerad författare. Där slutar tyvärr likheten. Fast jag kanske inte ska säga tyvärr. Det händer en hel del saker i hennes liv som jag inte skulle vilja hände i mitt liv.
När boken börjar har hennes mormorsmor (jag tror det är mormorsmor, men när jag läste om boken, verkade det som det var mormor istället, men jag tror ändå att kvinnan var två generationer äldre, hon var nämligen över hundra år gammal) just dött. Piper som huvudpersonen heter får ärva släktingens hus, för hon är ju så bra på böcker.
Hennes uppgift blir att städa ur huset och sortera alla böcker hennes äldre släkting samlat på sig. Medan hon håller på med det får hon med hjälp av sin släkt, som driver henne till vansinne – varför förstår jag faktiskt inte, de verkar kul – ett jobb i en bokhandel. Lyckliga hon.
Men medan hon håller på att göra i ordning i huset upptäcker hon en del ovanligt. Det finns nämligen mer utrymme bakom huset än som borde kunna finnas. Närmare bestämt en hel fantasyvärld. Hon möter också en otroligt vacker alv – som är bard eller något sådant – han kallar sig rimsmed eller ordsmed, som den direkta översättningen blir. Dessutom finns det en dvärg – som har en egen grotta där han hackar fram ädelstenar, en gammal grinig trollkarl som bor i ett torn och flera riktigt irriterande småälvor som flyger omkring och busar, ibland ganska elakt.
Snart får Piper veta att hennes mormor (eller mormorsmor) blev mördad och hon måste ta reda på vem som gjorde det. Men boken är lite mer komplicerad än så. Förutom mordfallet, handlar det om hur vår världs litteratur påverkar och förändrar Faerie – den där andra världen.
Ett exempel är att en alv (elf) tidigare ansågs vara vad vi skulle kalla en liten nisse, som vanligtvis kunde ses sittande på en flugsvamp, men efter Tolkiens monumentala insats är alverna numera långa, vackra och poetiska.
Det här är en ganska unik idé inom fantasylitteraturen.
Hur som helst, Piper blir kär i Aelveron (den sexige alven) men vet inte om hon kan lita på honom. Så småningom dyker det upp ledtrådar som tyder på att han tidigare förfört hennes mormorsmor och sedan dödat henne. För att öka förvirringen hittar Piper också ledtrådar som pekar på andra fantasyvarelser. Dessutom bråkar småälvorna hela tiden och Piper irriteras som vanligt på sina släktingar.
Det är till exempel så, vilket jag, och antagligen de flesta läsarna, tycker är kul, att hennes familj utan någon som helst förvåning accepterar Aelveron. När Piper protesterar påpekar en familjemedlem att han ju i alla fall har större anledning än de flesta att tro sig vara en alv – han ser ju ut som en. Pipers lillebror väser ilsket att den där snyggingen aldrig ska få träffa hans flickvän.
Till slut löser Piper fallet, räddar Faerie och sin egen värld, och lyckas ge mormors spöke frid. Inte dåligt för en arbetslös författare. Och efter allt det har hon fortfarande kvar Faerie på sin egen bakgård och sitt jobb i bokhandeln.
Läs boken, du kommer att tycka om den. Den är både rolig, spännande, intressant och romantisk.
Denna titel finns ännu inte hos Bokus, men här finns en annan av henne
The Invisible Ring av Anne Bishop
Här kommer nästa bok i min serie om mina favoritböcker. The Invisible Ring av Anne Bishop. Den utspelar sig i en värld som hon visst har skrivit om tidigare. Det finns en hel serie. Den har jag av olika skäl inte läst (än?). Men den här fristående boken är väl värd att läsa.
Världen den utspelar sig i upplever jag som ganska mörk. Det finns två ”arter” av människor, Blood – som lever väldigt länge – flera hundra år i alla fall, och så ”vanliga” människor. Om jag har fattat det hela rätt, kan båda typerna ha magiska krafter.
Det finns en hel intressant mytologi eller vad man nu ska kalla det, bakom alltihop. Jag kan nämna ett par detaljer. En tjej måste ha sin s k virgin night (jungfrunatt) då hon förlorar oskulden till en erfarnare man. Han bör helst tillhöra en högre magisk nivå. Då kan han hålla henne tillbaka bättre. Det där låter kanske lite anti-feministiskt, men det är det faktiskt inte. Efter sin virgin night har tjejen uppnått sin vuxna magiska nivå, som oftast är högre än den mannen som hjälpte henne av med oskulden har.
Om mannen som ska hjälpa tjejen genom sin virgin night misslyckas, och hon tar skada, blir hon trasig på något sätt. Hon får sitt liv förstört och hennes krafter blir försvagade. Det där kan tyvärr sättas i system av hänsynslösa män.
Den som har magiska krafter har också en sorts ’inventory’ – något som de som spelar dataspel nog känner igen. Man kan alltså bära omkring en del saker osynligt.
Boken börjar med att en relativt ung man säljs på en slavauktion. Det ska vara som en sorts straff för honom. Han förslavades för omkring tio år sedan när han blev förförd av en ond, men sexig kvinna. Hon satte då på honom en slavring (gissa var den sitter…!) Efter det var han tvungen att lyda henne. Han blev en sk pleasure slave – alltså en typ av sexslav.
När han till slut fick nog av förnedringen hon och hennes älskare utsatte honom för dödade han dem. Nu ska han alltså säljas till någon annan.
Han köps av en ökänd häxa som brukar köpa upp slavar och föra dem genom svår terräng hem till sitt land. De där slavarna försvinner sedan spårlöst, och alla utgår från att de blir dödade, antagligen på ett fruktansvärt sätt. Redan när hon väljer ut honom, byter hon ut hans slavring, som tydligen kan göra honom fruktansvärt illa, om han inte lyder, mot en annan, osynlig. Titelns ring.
Men häxan är varken den han tror hon är, eller ond. Det finns däremot en ond häxa, som har en egen pleasure slave som är Blood – alltså långlivad. Han kallas för sadisten för han hatar kvinnor (överklasskvinnor som hans ägare, inte tjänare och andra slavar.) Men egentligen är han helare – någon form av läkare. Han bär också en slavring – på samma ställe som huvudpersonen. Hans ägare är fienden som jagar huvudpersonerna genom hela boken.
Han kommer in i handlingen lite senare, men man vet att huvudpersonen och han känner varandra, för den som tillhör Blood har lärt upp den yngre sexslaven, så han lättare ska stå ut.
Häxan som köpt upp huvudpersonen har köpt några andra slavar också och tillsammans ger sig allihop iväg på sin farliga resa. Under resans gång upptäcker huvudpersonen en massa saker. Bland annat blir han kär i häxan, som är mycket yngre än man tidigare har trott. Häxor kan uppenbarligen maskera sig så de ser yngre och snyggare ut.
Hon är inte ond alls, som sagt, utan vill bara rädda så många slavar, och dessutom djur, som möjligt.
Den som har läst min blogg tidigare, förstår nog att jag tycker jättemycket om den här boken, trots att den kan vara ganska mörk, som sagt.
Jag ska inte gå in på vad som händer mera, men det lurar många faror på huvudpersonernas väg genom vildmarken.
Det här är en intressant, men ibland hemsk bok, med många minnesvärda karaktärer. Läs den, men bara om du tycker om den här typen av fantasy. Om du gillar det gamla vanliga, där tjejer blir våldtagna och förslavade, kan du låta bli.
Språk 2
Det stora problemet när det gäller alla språk utom anglo, är att det kan vara svårt att öva sig på dem, om man inte är beredd att resa till landet där språket talas, och bo och studera eller arbeta där. Helst i minst ett år. Visst kan man göra det när det gäller ett eller två språk, men när man vill lära sig många, kan det vara svårt. Det jag kan rekommendera är att man läser så många böcker som möjligt och se på tv-program och filmer som gjorts på språket i fråga.
En annan sak man kan göra är att utnyttja internet. Där finns gratis nyheter på många språk, och i vissa fall gratis litteratur att ladda ner. Naturligtvis finns det på alla språk vanliga webbsidor med en massa olika innehåll. Förutom detta, som kan vara väldigt kul och användbart, finns rena språksiter. En del av dem tillhandahåller lexikon, andra språkkurser, eller språkresurser. I vissa fall finns det forum och chatrum där du kan öva på språket.
Utan internet hade jag inte kunnat använda mig av så många av mina språk. Jag har chattat med folk på franska, tyska, spanska, italienska (med varierande framgång, måste jag erkänna). Tyvärr är det få som vill hjälpa till, och istället hankar de sig fram med sin egen engelska, som inte alltid är så fantastisk. Men om du träffar på någon som är intresserad av att hjälpa till, så kan det vara det bästa möjliga. Mycket bättre än ett lexikon.
Man kan också använda datorn offline. Jag har skaffat mig en programvara för att lära mig språk. Det heter Languages of the World, från Transparent Language Inc. De flesta av världens större språk finns med, men det är nog bättre att använda programmet till att öva på ett språk man redan har lärt sig lite, än att börja från början, med ett helt nytt språk. Det finns många liknande program att köpa, och i alla fall det här var inte alls så dyrt.
