Soran kan, han också…
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=DDEU_NU-pP8]
Jag älskar Martin
När jag ser Martin Stenmarck sjunga och dansa omkring, kan jag bara tänka på en sak: fertilitet. Mm. Du kan få göra mig med barn när du vill, sötnos. Nej, jag tror inte jag har ägglossning just nu, men jag har världens värsta bebislängtan. Fast inte riktigt så mycket att jag vill utmana Hanna på en duell tills en av oss är död… Och, nej, jag är inte full heller. Jag har inte mått så bra på sista tiden. Ska nog ringa till min läkare och be om att få min dos justerad. Nej, jag bara skojar. Men jag älskar faktiskt Martin Stenmarck (och några andra söta kändiskillar… suck…).
Bitter och besviken
Numera är det svårt för mig att rycka upp mig ur min apati. Jag börjar inse att det är så här mitt liv blev. Det finns inget hopp alls att jag kommer att lyckas ordna upp allt. Det är för sent, eller snarare, har det alltid varit för sent. Förr var jag arg på mig själv för att jag misslyckades hela tiden. Nu när jag har tänkt efter ordentligt, vet jag att det aldrig har funnits något sätt jag kunde ha hamnat någon annanstans än just här. Med den personlighet jag har, skulle jag ha hamnat här även om jag hade kunnat få en chans till.
En chans till… Ni anar inte hur många gånger jag har velat vrida klockan tillbaka och fortfarande ha tid, fortfarande ha en framtid. Om det fanns något sätt jag kunde få det, skulle jag göra det. Oavsett hur lite förändring jag kanske kan åstadkomma i mitt liv, kommer det inte att kompensera för att det blev så här.
Jag börjar tro att jag till och med hade tur som blev allvarligt sjuk och nästan dog. Det fick mig att tro att det var därför jag var så misslyckad. Fast så var det inte. Jag bara var så här, från början.
Ja, jag är bitter och besviken. Det gör ont att inse att inget någonsin kommer att ändra sig. Mitt liv kommer att fortsätta så här, eller bli sämre. Jag vet inte hur andra lever med sånt här, men jag hanterar det dåligt.
Då slog det honom…
Det här hittade jag på en nyhetssajt:
När det gäller homosexuella shejker var det så att för flera år sen började en ung vän till mig att arbeta för sin farbrors företag i ett av Arabemiraten. Han blev presenterad för en av shejkerna på platsen och memorerade så noga orden shejken hälsade honom med, så han skulle kunna använda hälsningsfrasen när han träffade andra dignitärer. Det var inte förrän han hade använt frasen i ett par dagar som någon översatte den för honom, och då insåg han varför alla hade stirrat så konstigt på honom när han upprepade shejkens hälsning. Frasen betydde ”Mm, du har verkligen en snygg bakdel.”
Det här påminner mig om något liknande. En av min mammas kollegor var gift med (och är antagligen fortfarande det) med en ingenjör som brukade jobba mycket i Saudiarabien, Jemen, Förenade Arabemiraten osv. Den här typen var en riktig skitstövel, och jag tålde honom bara inte. Hur som helst, berättade han följande lilla historia för sin fru. Förmannen som hade hand om arbetarna sa så här om dem: ”De där typerna, de bara k****** och K******. Och mammas kollegas man tänkte: ”Konstigt, jag trodde inte att det fanns några kvinnor där.” Då slog det honom… ”Jaså. Det var så det var. Oj.” När jag hörde det här, kunde jag bara inte sluta skratta.
Svensk tv
Jag blir galen på det dåliga tv-utbudet! Det går ju veckor och månader utan att det går något som är sevärt numera. Om jag bara hade råd, skulle jag köpa DVD-boxar med hela serier (och naturligtvis filmer på DVD) som vissa av mina kompisar. Men nu är jag beroende av att någon gång få se något som jag uppfattar som underhållande. Svenska serier (ok, det går några och några få av dem är faktiskt rätt bra), engelska serier (franska, tyska m fl). De allra bästa amerikanska också. Filmer.
Men varför all denna idrott? Kan den inte gå på några särskilda idrottskanaler eller, eftersom jag och min familj verkar vara i minoritet, några särskilda idrottsfria kanaler som man kan ha? Varför alla värdelösa dokusåpor och tävlingsprogram? Nej, den dagen jag får lite mer pengar, då eliminerar jag tv-kanalerna helt och börjar köpa DVD istället.
Kärnkraft?
72 % av DN:s läsare är för att bygga ut kärnkraften. Jaha. Då antar jag att alla de här personerna också erbjuder sina tjänster, frivilligt, när det gäller sanering och räddningsarbete om det blir en allvarlig olycka. Inte? Ok. Vem ska göra det då? Vi som är emot kärnkraften? Knappast. Ni får klara er själva med det.
Pojkflickor
Jag läste just en intressant artikel. Den hjälpte mig få upp ögonen för en del saker. För det första: jag var ingen pojkflicka. Det trodde jag att jag var, men det var jag inte. Fast jag hatar skärt och volanger och föredrog att vara kompis med killar, tycker jag i alla fall om klänningar – som är enkla men söta – och jag vill ha håret lite halvlångt. Jag ser fram emot att få barn och naturligtvis älskar jag killar – inte bara som kompisar utan på alla sätt.
Vad är jag då? Tydligen en flicka, fast inte lika flickig som andra. Det här är på ett sätt väldigt goda nyheter. Jag har alltid känt att jag har haft lika stor rätt att vara en flicka som alla de där skära, volangprydda tjejerna. Bara min sorts tjej, inte deras. Och nu visar det sig att det har jag alltid varit.
Jag tycker alla ska få vara så som de trivs att vara (om de bara inte skadar någon annan), utan att behöva få någon sorts stämpel. Genetiskt tillhör vi ju ett kön. Som individer är man bara den man är. Vi borde klä oss som vi vill också. Att alla ser exakt likadana ut är så tråkigt.
Artikelförfattaren föreslår att idag måste inte kvinnor imitera män för att åstadkomma något i livet. Jag tror att man kan gå ett steg längre. Idag är det antagligen nödvändigt att klä sig utmanande och ”feminint” eller till och med posera naken, för att komma någon vart. Det är sorgligt, men i övrigt är det väl rätt bra, så jag ska väl inte klaga.
Mina recensioner
Några av er kanske undrar vad som hände med mina recensioner. Det är så här – jag bestämde mig för att flytta dem till en egen blogg. Här hittar du dem. Det ska förhoppningsvis bli fler framöver.
Iskallt
Så här ser det ut här just nu:
Snö
Det är iskallt här och jag har fullt upp med att hålla mig varm. Det här huset är mer eller mindre omöjligt att värma upp. Nästa år är det bäst att jag bor någon annanstans, annars blir jag nog sjuk. Men det är åtminstone vackert ute. Jag älskar att se på snön här inifrån, men ironiskt nog fryser jag oftast mer här än när jag går ut.
